Tennis Bafra – Bummer

Tennis Bafra har spelat ihop sen 1993 men signades först 2011 av Nomethod och släppte sitt debutalbum 2012. Nu är de aktuella med sitt andra album Bummer på samma skivbolag.

För dig som aldrig hört bandet ska jag försöka beskriva det så noggrant som möjligt: det låter precis som indierockbanden från 90-talet. Tennis Bafra spelar snabb och något slamrig killrock där tyngdpunkten ligger på distade gitarrer och snabba trumfills. Bakom det distade slamrandet hör du en pratsjungande röst.

I en intervju med bandet 2012, som gjordes efter att de släppt sitt första album Abulia Jubilee, sa de att deras sound inte förändrats mycket sen 1993. Det verkar stämma även för detta album.

Tennis Bafra vill ge intrycket av att vara sådär skönt avslappnade, på deras Facebook-sida står det: ”Yes. It’s actually true. It took them almost 20 years to finally release an album. Stupid slackers.” Och det är antagligen de som var med på 90-talet och gillade den tidens indierock som kommer att gilla Bummer – om de inte gått vidare i sin musiksmak. Personligen undrar jag om det är särskilt smickrande att fortfarande skapa musik med image av att vara en cool slacker när man är inte längre är tonåring på 90-talet.

Tennis Bafra kommer troligen skapa nostalgiska krogminnen för en del i sommar med Bummer – men för mig, som visserligen inte är någon modebloggare som skriver musikrecensioner för en stor svensk tidning (det är så de beskriver den som kommer hata deras musik), är det för konventionellt. Jag hade behövt något mer – oavsett om det var mer oljud, oväntade låttexter eller något annat unikt – för att bli riktigt intresserad.

[Nomethod, 22 april]

4