Detroit är på många sätt en spökstad, bilindustrin har kollapsat och fattigdomen breder ut sig. Kvarter efter kvarter präglas av ödehus. Starten för detta fall går att spåra till 1980- och 1990-talet. Under denna period fortsatte emellertid staden att leverera bra musik, även om många upplevde ett kulturellt vakuum.
Michigan-bandet The Gories släppte sitt andra album I Know You Fine, But How You Doin’ 1990 – en tidpunkt som sammanfaller med motorstadens begynnande fall. Samma år uppnådde bandet sin kreativa formtopp och tillsammans med Memphis-lengenden formades bandets primitiva ljudbild. Raka motsatsen till dåtidens producerade listmusik. Sålde de några skivor? Självklart inte!
Albumtiteln ger en känsla av att medlemmarna ställer hemstaden mot väggen. Låtar som “Detroit Breakdown” stärker denna tanke. Oavsett inramning är detta en skiva som sätter världen i gungning, ljudvågorna slår mot trumhinnorna och det krävs inte ens maxvolym för att uppleva denna kraft.
The Gories bildades 1986 och splittrads 1992. Sångaren Mick Collins formades av lika delar soul som garage, medan gitarristen Dan Kroha vilade tryggt på lokala garagelegender som The Stooges och MC5. Trummisen Peggy O’Neill gav ljudbilden den rätta monotona känslan. Debutsingeln “Nitroglycerine” släpptes 1989 och satte omedelbart standarden. Smutsig garagerock med rötterna i den amerikanska bluestraditionen och 60-talets garagerock.
Personligen kom jag i kontakt med bandet via en Rough Trade-samling som innehöll oemotståndliga “View From Here”. Kan ha hämtat tipset från Denimzine, som började ges ut i slutet av 90-talet. Saknar för övrigt ett svenskt magasin med samma opretentiösa hållning.
För mig symboliserar The Gories råhet, enkelhet och äkthet. Denna framtoning präglar både debuten House Rockin’ och avskedsalbumet Outta Here, men det är tveklöst I Know You Fine, But How You Doin’ som fått mest speltid på skivtallriken. Har dock gjort många blandband med “There But For The Grace Of God Go I” från sista fullängdaren.
2009 gjorde The Gories comeback tillsammans med The Oblivians och låtarna fungerade lika bra som under 90-talet. Denna turné har fortsatt ända till dagens datum.
Och för alla som är intresserade av en sammanfattning av bandets karriär kan jag rekommendera Detroit Punks Episode 2: The Gories. Dokumentären visar hur svårt det kan vara att hålla sams.
