Clara Engel är en indie-singer/songwriter från Toronto, Kanada som har åtta egeninspelade album i sitt bagage. Förutom musiker är hon också konstnär. Jag har lyssnat på hennes senaste album Visitors Are Allowed One Kiss.
Albumet som kanske borde kallas EP med tanke på att det enbart innehåller fem låtar är en stillsam och känslosam platta där DIY-andan är tydlig. Claras Engels röst är närvarande, dov och varm igenom hela skivan.
Alla låtarna är över fyra minuter, den längsta 7.36. I fokus är Clara Engels röst och bakom den hörs ett dämpat mullrande ihop med gitarr, på vissa låtar akustisk och på andra elektrisk. Hon har också samarbetat med andra musiker som spelar fiol och trummor bland annat, till exempel Thor Harris (Swans, Shearwater) och Aidan Baker (Nadja). Musiken är lågmäld, långsam och dramatisk.
När jag lyssnar på Visitors Are Allowed One Kiss har jag svårt att se i vilket sammanhang jag skulle lyssna på albumet om jag inte recenserade. Jag upplever plattan snarare som ett soundtrack till en film än ett album man sätter på för att enbart höra musiken. Och kanske är det så Clara Engel skapar musik; som ett ackompanjemang till en historia eller något som förstärker en bild.
Texterna är vackra och poetiska, men kanske något svårtillgängliga. Jag leker med tanken att höra låtarna som covers i en annan genre och att raden ”swallow me and your brain will bleed” skulle få en annan innebörd.
Visitors Are Allowed One Kiss hade behövt rörlig bild till för att komma till sin rätt, enbart musiken griper inte tag i mig så som jag faktiskt önskar att den hade gjort.
[Paradigms Recordings, 4 april]
