Panda Da Panda – Den inre rymden (som är den del som ligger innanför månens bana)

Den andra svåra skivan brukar det heta. I det här fallet är det berättigat. Panda Da Panda följer upp sin energiska dubstep-doftande debut med ett något lugnare alster. Tråkigt nog. För medan debutplattan levde starkt på att kännas som en frisk fartfylld fläkt mitt under den heta sensommaren 2013, blir Den inre rymden (som är den del som ligger innanför månens bana) mer av en lagom behaglig vindpust som inte alls svalkar särskilt mycket.

Nog för att pandan fortsätter leverera låttexter som gör honom till en av Skånes bästa poeter. Tänk er att Håkan Hellström var en skånsk kanin på speed typ. Men jag vill samtidigt bli överraskad och omkullknuffad av ett sound som är något helt annat än bara rak pop. Den enda egentliga överraskningen är att Dr Alban gästar på en av låtarna, men det känns samtidigt mer som ett billigt försök till att skapa en buzz, än att faktiskt försöka göra en riktigt bra låt.

Men ja, det brukar ju som sagt heta ”den svåra andra skivan”. Även översatt till ”skivan där artisten i fråga hunnit etablera sig så pass mycket att där finns utrymme för att prova nya saker”. I vissa fall flyger det. I andra fall vill vi bara ha lite hederlig flaoua paoua istället. Det får vi tyvärr inte den här gången.

[Universal, 13 april]

4