Kevin Morby spelar amerikansk folkrock som ligger i linje med många andra artister i samma genre. Utrymmet är minst sagt begränsat. Ändå sjunger Morby drömskt om berg, fåglar och pilträd utan att göra bort sig – inte ens en sjungande såg gör att musiken faller platt. I grunden handlar det givetvis om att utveckla det unika hos sig själv, att finna det egna uttrycket. Det tog tre skivor för Morby att fånga denna nerv.
Debutalbumet Harlem River från 2013 gick mig förbi. Visserligen vittnade låtarna om Morbys förstklassiga musiksmak och fina referensramar, men som basist i Woods kom inte detta som en total överraskning (sista skivan med Brooklyn-bandet blev 2012 års Bend Beyond). På förra årets Still Life förändrades situationen, sångstilen utvecklades och produktionen kändes mer genomtänkt. Ändå uteblev det avgörande avtrycket, men spår som “Motors Runnin” och “The Ballad Of Arlo Jones” följde med i min digitala DJ-väska. Morby hade visat fragment av sin potential.
Tidigare i år föll alla bitar på plats. Bedårande singeln “I Have Been To The Mountain” fick mitt blod att rusa, körerna och blåssektionen höjde stämningen och det gick inte att sluta lyssna. Gick tillbaka till debuten för att se om jag missat något, men så var inte fallet. Morby hade funnit sitt eget uttryck och genom att släppa musiken på Dead Oceans stod det klart att förutsättningarna hade ritats om. Woodsist tillhörde det förflutna.
Andrasingeln “Dorothy” är minst lika bra och denna låt beskrivs som en lovsång till Morbys gitarr. En bakgrund som är av mindre intresse, det är desto roligare att ljudbilden följer förstasingelns skiftande och mångbottnade karaktär; musiken består av flera lager och det präglar hela skivan, och det gäller även nedtonade pianoballader som “Destroyer” och “Ferris Wheel”, där stämningen är minst sagt återhållsam. Raka motsatsen till singlarna.
Morby fångar ett uttryck som är ledigt och avslappnat. Musiken låter aldrig ansträngd, uppjagad eller tillgjord. Det är som att upphovsmannen går längs en landsväg, sparkar i gruset, ser dammet bilda ett moln som snabbt upptas av atmosfären, för att därefter fortsätta vandringen. Emellanåt stöter Morby på olika hinder, men passerar utan större bekymmer.
[Dead Oceans, 15 april]
