Jeremy Gara – Limn

Det är ett krävande arbete att förmedla konst genom sin musik. Jeremy Gara visar stundtals att det är enkelt.

Till vardags spelar han trummis för indiegiganterna Arcade Fire, som nyligen utannonserat ett fåtal spelningar i sommar. Och nu har kanadensaren släppt sitt debutalbum som soloartist – Limn. Efter mer än ett decennium fyllt av gästframträdanden, kollaborationer och band har Jeremy äntligen bestämt sig för att ge ut något eget.

Albumet är en minimalistisk, oviss historia och består av tio instrumentala låtar, som mestadels skrevs under Arcade Fires ”Reflektor Tour”, men som även improviserats fram.

Första låten ”Divinity” släpptes med en musikvideo i mitten av januari. Här har vi ett bedårande lågmält ljud som kan väcka sömnparalyser, men som annars är väldigt monotont. Tanken med albumet är märkbar. Vad Jeremy vill förmedla är konst. Konsten att kunna beskriva ett helt album i ljud, och visst lyckas han bra.

Albumets bästa låt kommer tidigt. ”Chicago” är ett mästerverk när de högsta ljudvågorna når öronen. En låt som får ut det allra vackraste ur de djupaste hörnen av brus.

Ibland blir det kanske ganska ensidigt för någon som inte är insatt i det instrumentala, men när de fyra bästa låtarna spelas ekar det positiv elitism. Förutom ”Chicago” är ”The Gate”, ”Violence” och ”The Desert” låtar som är värda att lyssna på.

Under 2004 ersatte Gara Howard Bilerman i Arcade Fire. Sedan dess har han tillsammans med bandet släppt fyra fullängdare. Att lyckas med ett debutalbum i en helt annan genre är imponerande. Abstrakta Limn är definitivt över förväntan, men Jeremy Gara har ändå en ganska lång väg att gå för att komma i kapp Brian Eno, Biosphere och de andra ambientgudarna. Nu återstår det att se när en filmregissör ska få upp ögonen för honom.

Ett stort plus i kanten för att omslaget är skapat av musikern själv.