Austinbaserade singer/songwritern Dana Falconberry och hennes band Medicine Bow släpper ny platta den första april. From The Forest Came The Fire blir den första Falconberry-skivan som släpps i Europa och det är på tiden att musikälskare på dessa breddgrader också får ta del av hennes vackra avantgarde-folk.
Från nya plattan är fina singeln “Cormorant” hämtad.
– Jag har alltid älskat skarvar och förundrats över deras förhållande till vatten. Jag skriver mycket om fåglar och konstigt nog har jag haft magiska möten med dem efter att jag skrivit om dem, berättar Dana om låten och fortsätter:
– Nyligen, ett par år efter att jag skrev den här låten, var jag på en strand i Kalifornien. Jag fann en plats där stenarna ledde långt ut i vattnet och jag följde dem. Ungefär halvvägs ut tittade jag upp och såg en stor skarv som tittade på mig. Jag klättrade mot honom och han ledde mig längre och längre ut på klipporna.
– Han kollade efter mig med jämna mellanrum för att se om jag var fortfarande kvar. Antagligen var han livrädd för mig, men jag föredrar att tro att han ville att jag skulle följa efter. Han var skadad och haltade längs klipporna tills vi kom längst ut på spetsen. Där satte jag mig bredvid honom och vi satt länge och tittade ut över havet. Efter ett tag kom en flock skarvar glidande över vattnet, och vi såg dem passera. Det var magiskt, konstaterar Dana.
HYMN är oerhört stolta över att kunna presentera premiären av videon till “Cormorant”. Spana in den nedan. Det lär vara det finaste du ser idag.
Dana berättar:
– Videon är regisserad av min vän Cody, som är en fantastisk musiker. Vi ägnade ganska mycket tid åt att spåna kring videoidéer och jag älskar hur den blev till slut. Det var Codys idé att filma med hög hastighet och att sedan sakta ner det så att det ser ut som om allt är i slow motion. Detta innebar att jag var tvungen att sjunga fyra gånger snabbare än normalt, vilket var mycket svårt! Jag var tvungen att öva i veckor för att få det rätt. Dessutom skrattade mitt band åt mig eftersom jag såg så löjlig ut när jag sjöng så fort. Så att hålla mig från att inte också börja skratta var förmodligen det allra svåraste.
