Efter att ha mötts och förälskat sig i varandra när Miles Kanes The Little Flames var förband till Alex Turners Arctic Monkeys presenterade man 2008 sitt gemensamma projekt The Last Shadow Puppets. Debutalbumet The Age Of The Understatement hyllades stort och sedan dess har det tisslats och tasslats om en uppföljare men först nu, åtta år senare, är kompisduon tillbaka.
Åtta år har alltså gått sedan den Scott Walker-influerade förstagiven som fick Turner att stå ut bland mängden av NME-omslagspojkar och gav Kane en karriär. Under dessa år har Arctic Monkeys blivit ett av världens största rockband och frontmannen en av vår tids stora ikoner – som gått från tanig Sheffieldpojke till dryg, men älskad, LA-rockstjärna. Parhästen Miles Kane har haft en någorlunda anonym solokarriär och det råder inga tvivel om vem som står i skuggan när man nu möts samman igen.
Everything You’ve Come To Expect är det efterlängtade andra albumet. Förväntningarna var från en början skyhöga. I slutspurten har dock orosmoln börjat spridas genom trötta intervjuer där bakfylla varit större samtalsämne än musiken. Orosmoln som får kött på benen när uppföljaren nu är här i sin helhet.
Precis som på debuten hittar vi Owen Pallets stråkarrangemang, ett inslag som förut gav en extra dimension och som lyfte Kane och Turners 60-talspop. När duon nu rör sig fram ett decennium är det istället just de teatraliska stråkarna som i många fall räddar materialet från att inte falla i glömska.
Visst bjuder duons andra album på guldklimpar, när det är som bäst lyckas man ge den maffighet som fanns på debuten en touch av glamour och solnedgång. Singeln ”Aviation” och ”The Element Of Surprise” är två exempel på det. Avslutande ”The Dream Synopsis” visar Alex Turner klassiskt lekfulla och bisarra textförfattande som har liknande egenskaper som 2011 års fantastiska solo-EP, tillika soundtrack, Submarine. Turner visar även på en enorm röstkapacitet och blommar ut rejält i främst ”Sweet Dreams, TN”.
The Last Shadow Puppets andra album är egentligen inget dåligt album i sig, det finns såväl nya som gamla element som gör att uppföljaren är klart godkänd. Det är dock ett album som saknar spets och inte känns genomarbetat. Kanske har Turner och Kane för mycket självförtroende och kärlek till varandra, kanske är det bara lathet och mättnad. Låtidéerna känns endast som utkast jämfört med debuten.
Den numera 30-åriga Alex Turner har sedan Arctic Monkeys enorma genomslag för tio år sedan ständigt utvecklat sitt låtskrivande och varit på jakt efter nästa sätt att växa på. Med Arctic Monkeys senaste album, 2013 års AM, rönte man enorma framgångar och fastställde sin plats på tronen. På Everything You’ve Come To Expect känns Turner för första gången oinspirerad, det kanske inte är vad vi väntade oss men det känns inte framåtsträvande eller nyfiket på något sätt.
Everything You’ve Come To Expect är som klyschorna om nyårsafton – förväntningarna skyhöga och visst blir det trevligt, men aldrig extatiskt. Champagne är inte så himla gott trots allt, fyrverkerier rätt lama, nyårskyssen inte så magisk och dagen efter är det mesta glömt.
[Domino Records, 1 april]
