Att Nicole Sabouné gjorde sin debut i ett utskällt TV-program – semifloppen The Voice som TV4 lade ner efter första säsongen 2012 – känns helt osannolikt. Redan då var hon “större än formatet” när hon tolkade Robyn och Kate Bush inför en imponerad kändisjury. Sedan dess har den 24-åriga Sölvesborgsfödda sångerskan vuxit till något helt annat. När hon äntrar Babels scen till det mässande introt för att strax därpå ta de högsta tonerna i “The Body” är hon avsevärt närmare ett naturväsen än en talangjaktsdeltagare.
Utvecklingen som Nicole Sabouné har gjort under sina blott fyra verksamma år är lika osannolik. År 2014 var hon en lovande debutant med albumet Must Exist, präglat av förebilder som Joy Division och Patti Smith men också av “mentorn” Ola Salos väl starka kärlek till trallvänliga poprefränger. När jag såg henne live det året imponerades jag av hennes karisma, säregna sångstil och coola utstrålning. På samma gång önskade jag att hon kunde ta ut svängarna lite mer i musiken. Till min stora glädje visade sig Nicole vara inne på samma spår.
Uppföljaren Miman (2015) är i flera avseenden en helomvändning. Vi känner igen goth-estetiken och rösten som driver låtarna och som har vuxit ytterligare – som ikväll tycks kapabel att välta Babels ytterväggar. Men på Miman får mörkerromantiken fullt spelrum. Låtarna byggs långsamt upp och Nicoles röst bäddas försiktigt och omsorgsfullt in i storslagna, suggestiva och genomtänkta arrangemang. I kvällens bästa låt “Bleeding Faster” är hon ett svenskt svar på Chelsea Wolfe. Likheterna med nämnda doom folk-ikon (både musikaliskt och till utseendet) beror dock sannolikt mest på sammanträffanden. Att båda är stora talanger som råkar dela samma passioner: kyrkogårdar, science fiction-litteratur, gothrock etc.
De två skilda inriktningarna fungerar väldigt bra ihop när hon spelar live med sitt kompband på Babel. Joy Division-nerviga “Unseen Footage From A Forthcoming Funeral” och catchiga “Win This Life” blir sköna andningspauser mellan lite mer krävande nummer som vackra, dödsmässoliknande “Under Stars (For The Lovers)”. Mörkret är kompakt – så även romantiken.
Nicole är en mycket karismatisk frontkvinna. Framträdandet utstrålar mer självsäkerhet än vad som egentligen borde vara möjligt för en 24-årig tjej från Sölvesborg. Trots uppenbara förebilder (Patti Smith, Nick Cave med flera) har hon funnit både ett uttryck och ett scenspråk som känns väldigt eget. Om hon fortsätter utvecklas i det här tempot kan vi bara drömma om var hon kommer att befinna sig om ytterligare fyra år. Jag misstänker dock att The Voice-domaren Carola inte längre är något större fan.
Arkivbild.
