70. Nationalteatern – ”Mr John Carlos”
[Livet är en fest, 1974, MNW]Livet är en fest innehåller många av Nationalteaterns mest kända låtar. Titelspåret, vars ironiska innebörd inte nått fram till många som skrålar denna under diverse fester, har sina poänger men om sönderspelad kan appliceras på en enda progglåt så är det på den.
Tyvärr är det precis som upphovsmannen till många av Nationalteaterns mest kända låtar, Anders Melander, säger i K-specials utmärkta dokumentär om progg (finns på youtube – del 1 och del 2). Det var ödesdigert att ta enskilda låtar om knark ur sitt sammanhang (teaterpjäser) och lägga dem på en skiva för då framstår de som knarkpropaganda, när de i sin ursprungliga kontext egentligen var tvärtom.
Det finns flera fina spår på skivan, men min favorit är låten om han som kom trea på 200 meter i Mexiko-OS 1968 och efter att ha höjt sin ena hand med svart handske på prispallen blev persona non grata.
Lyssna även på: ”Innerst inne”, ”Bängen trålar”, ”Speedy Gonzales”, ”Sveriges Styvbarn, 1 & 2”, ”Kolla Kolla”, ”Barn av vår tid”
69. Norrbottens Järn – ”Flugornas hage”
[Drömmarnas värld, 1975, Manifest]Efter att Ted Ström lämnat Contact bildade han Norrbottens Järn i Luleå. Deras båda skivor är något ojämna men har några väldiga höjdpunkter. Inte minst denna instrumentala pärla, med gitarristen Bo Sundberg i centrum.
Lyssna även på: ”Puttes barn”
68. Trotsålderns Barn – ”Ingen av oss”
[Blandade artister, 1972-74, Tonkraft]Ännu ett band från Tonkraftsamlingarna som är svårt att hitta information om (precis som Omlopp på #75). Men en ruskigt bra låt med stark melodi och vassa instrumentala insatser.
Lyssna även på: Hircum – ”Profitens medalj” (ett annat progg-one-hit-wonder som precis missade att komma med på listan)
67. Contact – ”Samma vindar samma dofter”
[Hon kom över mon, 1971, MNW]Det är en smaksak om man föredrar Contacts original (sjunget av Lorne De Wolfe) eller Norrbottens Järns ”cover” (sjungen av Maria Rosén). Klammern runt cover beror på att Ted Ström som skrev den var med i båda banden. Men det här är en jättefin låt oavsett och dess text är lika aktuell idag. Om inte mer idag, om hur vi inte lär av historien. Den släpiga sent-på-natten-dags-att-gå-hem-stämningen är helt ljuvlig.
Lyssna även på: ”Hon kom över mon”, ”Grannlåt”, ”Ogräset sprider sig på vallarna”, ”Vargarnas natt”, Norrbottens Järn – ”Samma vindar samma dofter” (cover)
66. Archimedes Badkar – ”Slum (Södergatan)”
[Tre, 1977, MNW]Archimedes Badkar bildades av Per Tjernberg, mer känd som Per Cussion och med den pseudonymen senare medlem i både Peps Blodsband och Dag Vag. Men Archimedes Badkar är något annat och vi hittar dem någonstans i skarven mellan den experimentella instrumentalproggen, folkmusik (från olika delar av världen) och jazz. De gjorde senare en fin skiva tillsammans med Afro 70 med huvudsakligen afrikansk musik, men jag har valt den här pärlan från deras tredje album. Saxofonspelet på ”Slum (Södergatan)” är världsklass.
Lyssna även på: ”Bado Kidogo”, ”Badidoom”, ”Oroa dig inte det ordnar sig”
65. Gudibrallan – ”Sosse”
[Gudibrallan II, 1971, Silence]Ibland är det svårt att dra gränsen mellan rolig, relevant och bra. Gudibrallan bejakade punkens ideal långt innan punken existerade och slog både inåt och utåt. ”Sosse” handlar om den dubbelmoral som de upplever att många så kallade arbetare visar när de kommer upp sig. Refrängen är en av de hårdaste som gjorts i Sverige.
Även om en del av materialet som Gudibrallan släppte inte direkt är ”bra lyssning” så är de utan tvekan ett unikt och essentiellt band i svensk musikhistoria.
Lyssna även på: ”Boforsresan” (trots att den är från 1986), ”Orättvist”, ”Uti vår hage”, ”Farbror Sven”
64. Fria Proteatern – ”Det nya livet”
[Typerna och draken, 1973, Folksång]Det här är en oerhört vacker låt med ursprung i Chile, skriven av Luis Advis. Texten innehåller tematiskt allt man vill ha från en befrielsesång, men vi slipper de vanliga plakatuttrycken. Låtens största förtjänst är utan tvekan det vokala arrangemanget, med stämsång och avancerad kanon utan motsvarighet på den här listan.
Lyssna även på: ”Sagoland”, ”Vi blir fler”, ”Sången om Jorden”, ”Balladen om Rune Henry Johansson”, ”Har du hört vad som hänt”
63. Mikael Wiehe – ”När bolaget kom till byn”
[Sjömansvisor, 1978, MNW/Amalthea]Efter att Hoola Bandoola Band lagt av 1976 samlade Mikael Wiehe Kabaréorkestern med vilken han släppte två album under slutet av 70-talet. På det första finns några fina Dylan-tolkningar, den sönderspelade men lyricistiskt bländande ”Titanic” och några andra guldkorn. På ”När bolaget kom till byn” är Wiehe i sitt esse – han är arg – och går på kapitalistjakt. I det mesta Mikael Wiehe gjort efter Hoola är han nästan alltid som bäst när han är arg (jag tänker på ”Den enda vägen”, ”Allt vad jag begär”, ”Ni som tjänar på krig” m.fl.).
Lyssna även på: ”De grekiska partisanernas sång”, ”Spanska stövlar”
62. Södra Bergens Balalaikor – ”Dnjepr”
[Södra Bergens Balalaikor, 1971, MNW]När 30 balalaikor släpps lösa är magin aldrig långt borta. Ensemblens båda första skivor som består av rysk/sovjetisk folkmusik är stundtals bedövande vackra. Finast är det när det går i moll, som här. Södra Bergens Balalaikor medverkade för övrigt även på Hoola Bandoola Bands tredje album På Väg (1973), både med komp och solosång (Karin Biribakken i den underbara ”Karins sång”)
Lyssna även på: Hoola Bandoola Band – ”Jakten på Dalai Lama”, Hoola Bandoola Band – ”Karins sång”
61. Anton Svedbergs Swängjäng – ”Kärlek”
[Anton Svedbergs Swängjäng, 1975, Manifest]Detta kollektiv från Luleå spelade bara in ett enda album. På skivan anges 37 namngivna medverkande, men det sägs att de som mest var 55 personer. På något sätt definierade de därmed den progressiva musikrörelsen – alla ska med! Kan man inte spela instrument kan man säkert sjunga i bakgrunden eller bidra med handklapp.
Ingen i det stora kollektivet hette Anton Svedberg. Däremot fanns Norrlåtars frontman Hasse Alatalo med här, likaså Maria Rosén som sjöng i Norrbottens Järn. Björn Sjöö stod vanligen för sången, men i den här vackra låten som först kan kännas banal men växer på en mer och mer med sin fina text, är det gitarristen P-O Åström (som dog alldeles för ung 1980 vid 25 års ålder) som står i centrum.
Låten som heter samma som bandet är en rolig version av ”Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band”. Mycket av det andra har ”hellre än bra” över sig, men saknar inte charm.
Lyssna även på: Andreas Aarflot – ”Surayya”
