Göteborgsbaserade Del III är ett band som har sina rötter i nedlagda Sista Dansen. Enligt logikens alla regler borde således bandnamnet vara Del II, men saker och ting behöver inte följa logiska steg eller vara planerade in i minsta detalj – en attityd som speglar bandets medlemmar, som strax ska ut på sin första gemensamma turné.
På lördag har Del III turnépremiär på Smedjan i Göteborg och därefter lämnar de hemmaplan för Hässleholm, Lund och Malmö. I samband med vårens spelningar går det även att hitta debut-EP:n Guds dotter på vinyl – det är med andra ord dags för övriga Sverige att bekanta sig med ett av Göteborgs mest intressanta punkpopband. Del III nöjer sig inte med att övertyga hemmapubliken.
Debutskivan släpptes i början av januari och är inspelad av Roger Langvik och mastrad av Tommy Tift från Vånna Inget och Sista Sekunden. Båda banden säger en hel del om musikens inriktning; sångaren Linus Khulin, tidigare medlem i nämnda Sista Dansen, kliver rakryggat fram till mikrofonen och utan omskrivningar formas musiken till enkla och ärliga poplåtar. Det handlar inte om plakatmusik, men texterna formas ändå av starka åsikter och upproriskhet. Medlemmarna låter lyssnarna tänka själva.
Singeln ”Kom närmare” vilar på en refräng som gör att låtens popmelodi brinner starkare än hos de flesta andra liknande Göteborgsband. Och denna inramning speglar hela skivan och när EP-spåret ”Bellevue” utbrister ”Det var inte så här det skulle bli” adderas en lagom dos tröstlöshet och ungdomstristess.
Jag träffar Linus Khulin, basisten Isabell Kirstinä, trummisen Nora Elster och gitarristen Simon Kristensson utanför Röda Sten i Göteborg. Det blir ett kort, men givande samtal om musikens betydelse och att bandet fått uppmärksamhet utan att behöva jaga bekräftelse eller tidningsartiklar.
”Vi hade tänkt skicka singeln till olika magasin, men från ingenstans fick vi kontakt med Festivalrykten”
– Vi hade tänkt skicka singeln till olika magasin, men från ingenstans fick vi kontakt med Festivalrykten. Det krävdes inte särskilt mycket jobb.
Linus får medhåll av bandets övriga medlemmar.
Det är inte särkilt svårt att förstå varför bandets musik mottagits på bästa sätt. Ljudbilden ger ekon av Hurula, men uttrycket är aningen skevare och inte lika producerat. Detta skänker en påtaglig närvaro. Festivalrykten skrev bland annat att musiken är allsångsvänlig och präglad av hög igenkänningsfaktor.
Foto: Samuel Isaksson
Del III har Linus som sammanlänkande komponent. Isabell bokade Sista Dansen för en spelning i Borås, Nora och Linus hade träffats flyktigt och efter en provspelning fanns det inte mycket att tveka över, och Simon som kände Linus välkomnande nytillskottet. Därefter fulländades medlemsantalet när Isabell anslöt. Simon förtydligar:
– Jag och Linus hade ett band tidigare som också hette Del III, men trummisen blev tvungen att sluta på grund av tidsbrist. Sedan kom dessa två två och vi utökade sättningen. I samma veva blev även allt mycket seriösare.
”Och här i Göteborg har det inte varit särskilt svårt att få spelningar, intresset har verkligen varit över all förväntan”
Hur blev allt seriösare?
– Plötsligt fanns ett annat flow och saker bara rullade på. Plötsligt var vi ute och spelade, det har gått väldigt fort. Och här i Göteborg har det inte varit särskilt svårt att få spelningar, intresset har verkligen varit över all förväntan.
– Nu när vi har bokat till turnén har det varit mycket svårare, tillägger Linus.
Första konserten skedde på Oceanen den 2 december 2015 (livematerialet från ovanstående video är hämtad därifrån).
– Det var en väldigt kort spelning, det blev ju bara låtarna från skivan, men det var mysigt, säger Linus.
– Jättekul! Och det är alltid trevligt med gratis mat, skrattar Isabell.
Går det att läsa av intresset i övriga Sverige? Eller är buzzen centrerad kring Göteborg.
– Jag känner typ ingen utanför Göteborg, så en har ju inte hört något direkt. Men det ska bli kul att spela utanför Göteborg och se om det dyker upp folk, det kanske är då en märker av något, säger Isabell.
Vad ser ni mest fram emot med att turnera?
– Att få en upplevelse med de andra, som vi kommer att dela och ha tillsammans. Att få sprida musiken på nya ställen och att äta falafel på Möllan, säger Nora.
– Spontant tänkte jag säga att det ska bli kul att träffa folk, men sedan kom jag på att det är jobbigt att träffa nytt folk, säger Isabell. Men en får gärna komma fram och prata innan eller efter spelningen.
– Det jag ser fram emot är själva spelningarna och att få spela inför ny publik, säger Simon.
Den gemensamma nämnaren i dessa svar är en önskan att uppleva något annat än Göteborg. Och det är fullt förståeligt. Det tar inte alltför lång tid att avverka stadens olika klubbar, dessvärre finns det inte särskilt många städer i övriga Sverige som har möjligheten eller modet att boka alternativa eller mindre band. I ett land som USA är turneringsmöjligheterna oändliga.
Hur mycket är musiken präglad av att ni kommer och verkar på västkusten?
– Vi råkar bo i Göteborg och har ett band, säger Linus. Hade jag bott i Östersund hade det varit min värld.
– Jag kan bara tala för mig själv, men det finns kanske en mer punkig bakgrund, påpekar Isabell. Oavsett handlar ”Bellevue” om Göteborg. Det går inte att komma ifrån.
– Vi spelar inte direkt standardpunk, det finns en tydlig känsla av pop, säger Nora.
Tredje spåret på debut-EP:n är döpt efter ett område i stadsdelen Kviberg i Göteborg och texten bär en tydlig koppling till Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Inramningen är dock mer uppgiven.
”Och det mest personliga är ju även det mest allmängiltiga, generellt har människor lättare att relatera till det personliga”
Vad är det som gör att ni väljer att landa i Göteborg och inte det mer allmängiltiga?
– För mig hade det känts löjligt att göra något annat, säger Simon. Och det mest personliga är ju även det mest allmängiltiga, generellt har människor lättare att relatera till det personliga.
När det kommer till att skapa musiken och skriva låtar, beskriver samtliga detta som en kollektiv process, men debut-EP:n tog dock sin form redan innan Isabell och Nora anslöt till gruppen. I grunden rör det sig om texter med Linus som författare, men bandets slutgiltiga uppställning präglas av en mer sammanhållande och enhetlig känsla.
– Vi tog tag i lite gamla låtar för att spela in EP:n. Det fanns ett startkapital, säger Simon. Nu är allt mer en gemensam process. Och det känns sjukt bra, det är så det ska vara i ett band, men från början är det framför allt dina låtar.
– I grunden är det mina låtar, men när man repar så blir det alltid annorlunda, förklarar Linus. Nora har lagt till trumgrejer och sedan är vi två gitarrister nu.
– Precis, innan hade vi bara en gitarr, konstaterar Simon.
– Men jag kan tycka att det är skönt när någon har färdiga låtar, så kan en jobba gemensamt utifrån dessa sedan, säger Linus. I början är en ju inte så samspelta, och känner inte varandra musikaliskt. Nu kan vi göra bättre grejer.
Hur var det att spela in debuten? Gick det smidigt?
– Det gick väl ganska smidigt ändå, säger Simon med ett leende. Vi spelade in EP:n under en dag och allt låter väldigt bra.
– Intensivt och produktivt, säger Isabell.
Vad kan ni säga om titeln på EP:n?
– Jag propsade väldigt mycket på att EP:n skulle heta Guds Dotter för att det låter så snyggt, men det var Linus idé.
– Det är väl ett bra svar att det låter snyggt, kontrar Linus kort. Men religion är ett otroligt tacksamt att skriva om, att använda som tema.
– Det är referens som alla känner till, påpekar Isabell.
Jag frågar om det går att se titeln som kritik av samhället, att religionen mer eller mindre alltid prioriterat det manliga och nedvärderat det kvinnliga. Flera olika examen i religionsvetenskap har satt sina spår hos mig, men det är inte en tanke som fanns med från början. Isabell påpekar dock att musik alltid tolkas utifrån den som lyssnar, det är ingen idé att tvinga på någon sina åsikter.
Foto: Samuel Isaksson
Det visar sig att Isabell valt att börja spela bas inför det här projektet, tidigare har hon spelat trummor. Det låter som en utmaning att byta från ett instrument till ett annat.
”Allt som är nytt är svårt i början, men har man ett driv så funkar det”
– Det har varit kul och det har gått bra. Allt som är nytt är svårt i början, men har en ett driv så funkar det. Och vill en lära sig något så gör man det. Sedan är det ju ganska bekvämt att lära sig att spela bas, för det är möjligt att gömma sig, stå lite i bakgrunden.
Jag tar fasta på meningen ”men har en ett driv så funkar det”. Det är uppenbart att medlemmarna har en vilja att nå ut och denna övertygelse håller på att ge resultat. Det är även uppenbart att de trivs tillsammans och Linus berättar att de haft ett längre samtal där de berättat varför de älskar och håller på med musik. En slags terapisession, för att använda Simons egna beskrivning.
– Alla hade ganska olika anledningar varför de ville vara en del av Del III, säger Linus. Det hade inte funkat om samtliga hade haft samma tankar.
– Men samtidigt kompletterar anledningarna varandra, påpekar Simon. För mig handlar det främst om att stå på scen, det är bland det häftigaste som finns. Det ger en sådan adrenalinkick. Jag ger så mycket att det inte finns någon energi kvar och då kan jag må skit efteråt. Det bevisar att en spelning har varit bra.
Avslutningen är bra reklam för bandets kommande konserter och förhoppningsvis ges chansen att se Del III inom en snar framtid. Bandet meddelar även att de ska spela i sitt debutalbum tillsammans med Tommy Tift. En bra nyhet för alla som vill ha mer av gruppens ångestpop.
26 mars Smedjan, Göteborg
31 mars Perrong 23, Hässleholm
1 april Rock n’ roll-klubben, Lund
2 april Folkets Bar, Malmö
