Kakkmaddafakka – KMF

Kakkmaddafakka kan med stor sannolikhet gå till världshistorien som det bandnamn som innehåller flest konsonanter. Vad som är svårare att uppnå för dem är att slå igenom. Sedan 2004 har dessa lustiga typer från norska Bergen spelat sin nonchalanta indierock men aldrig riktigt nått den stora massan.

Första gången jag hörde bandet var för fyra år sedan då min kompis fick dille på dem och infiltrerade våra gemensamma spellistor med deras låtar. Under den tiden bodde jag i Tyskland, ett av de få länder som bandet har gjort sig stora i tillsammans med Spanien. Men, i Sverige är de verkligen totalt okända, de har en enda spelning på svensk mark i bagaget.

Singeln ”Young You” som släpptes i januari har en somrig och härlig känsla, inte minst videon där vi ser glimtar från Barcelona. Den utlovar mycket om albumet – som tyvärr inte slår in. Det finns förvisso en upplyftande känsla i de flesta låtar, så som tredje spåret ”Change” med sina starka Mando Diao-vibbar, och det är inte svårt att nynna med.

Det är däremot ”No Cure”, som går i baktakt, som är albumets triumfkort. Den byter plattans riktning helt och droppar av lyssnaren på en jamaicansk strand istället för en lerig campingfestival. Otippat nog är låten albumets bästa trots att ljudbilden inte alls är sig lik.

Soundet på KMF är i stora drag mer polerat och finare i kanten än tidigare släpp. Det känns som bandet har vuxit upp och blivit lite mindre impulsiva men samtidigt tightare. De har en vision om var de vill denna gång.

Kanske är detta året då Kakkmaddafakka äntligen välkomnas med öppna armar på svenska festivaler? Jag hoppas det.

[Brilliance Records, 18 mars]

6