Det skapas ofta intressant musik när en medlem från ett band bryter sig loss, antingen tillfälligt eller för alltid. Kanske har mycket gått på rutin och slentrian, äntligen kan personen få utlopp för sin kreativitet och utforska nya musikaliska miljöer.
Ibland blir soloprojektet en kassakalv, det är färre personer att dela gager och royalties med. Andra gånger är det ett tidsfördriv mellan skivsläpp och turnéer, men i många fall är det säkerligen ett sätt att helt enkelt hålla demonerna i schack.
Tre nya kassetter på ständigt produktiva Zeon Light Kassett släpptes i förra veckan och den röda tråden här att de alla är soloprojekt. Två som aldrig tänkte att deras musik skulle höras av andra och en som är mest känd under sitt soloalias.
HI TOM LOW TOM – S/T
Bakom namnet Hi Tom Low Tom döljer sig Mattias Gustavsson, tillika basist i Sveriges största psykrockpop-export Dungen. Han spelar även bas i The Hanged Man, ägnar sig åt feelgood-lätt-psykpop med Little Children, heavyflumpsyk med Vårt Solsystem och pop med psyknerv i AOP.
Så vad kan man då förvänta sig av hans första solodebut – en åtta spår lång kassett med musik inspelad under nio år utan en tanke på att ges ut eller spridas till mer än de närmaste. Något Joakim Granlund på Zeon Light Kassett ändrade på genom att ge ut musiken.
Med Mattias bakgrund i ovanstående band i åtanke blir jag först så överraskad att jag måste kolla om jag har satt i rätt kassettband. Musiken som pumpar ut är nämligen 80-tals-flirtande electro med vocoder-röst, trummaskin, slirig synthmelodi och kanske till och med synthbas? Ännu mer förvånad blir jag när första låten innehåller ett rap-parti (som jag senare får reda på är inspelat från Youtube, så vem som rappar är okänt).
Nästa låt fortsätter i mer välproducerad elektronisk pop-anda och sången påminner mig om Sean Nicholas Savage. Efterföljande spår är instrumentalt och jag hinner smälta intrycken från öppningslåtarna. Den Mattias jag känner är visserligen en multiinstrumentalist och har en lika genreöverskridande musiksmak som undertecknad, men här finns inte många smulor upplockade från de ovannämnda projekten. Inte heller låter det som improviserade hemmainspelade stycken som skapats i stunden under en nio års period.
Jag måste få reda på mer innan jag fortsätter min lyssning, så jag sänder iväg några frågor över Atlanten där Dungen befinner sig på turné.
Q: Musiken känns proffsigt inspelad och håller en genomgående sammanhållen ljudbild, är det inspelat i studio eller hur har du oftast gått tillväga?
A: – Det är inspelat på en massa olika sätt, på en massa olika platser. Den äldsta lilla biten (”What a Dream”) spelades in på nåt hotellrum nånstans, med mjukvarusynthar och jag sjöng i micken på laptopen. Beach Boys-låten är gjord i vintras med riktiga vintagesynthar och fina pre-amps och mickar. Sen har jag mixat allt nu inför släppet för att få det att funka ihop.
Q: Det måste finnas mängder av överblivet material, är det något du vill släppa ifrån dig? Och finns det några låtar som du inte vill att någon annan ska få höra, nån du till och med skäms över?
A: Jo, det finns en hel del… Om nån är intresserad så är det bara att ge ut det. Självklart finns det grejer som är vedervärdiga och som jag inte är direkt stolt över, men jag kan inte säga att jag skäms för nåt.
Q: Är det någon av de låtarna som finns på kassetten som var tänkta att användas till något av alla de band du spelar med, men som sen inte platsade in eller ratades?
A: ”New Move” finns i en annan variant som var tänkt till Life on Earth! Och grunden till ”I’m Ready” spelades in under Vårt Solsystems senaste session i Silence-studion, och hade kanske kunnat bli nåt dit. Men de här specifika inspelningarna gjordes bara för mig typ.
Musiken tickar sen vidare med en kort poplåt som är närmst min föreställning om hur Hi Tom Low Tom skulle låta. I femte låten ”Madam A” är en orgels inbyggda trumljud det centrala i låten, vilket för tankarna till ett mer flippat Mammane Sani. Därefter blir det drömsk tidlös pop med starka synthmattor och en minimal basgång på Hi Tom Low Toms version av The Beach Boys ”A Day in the Life of a Tree”.
I ”Vill ha allt”, som är enda låten på svenska, tänker jag på Mattias gamla projekt Life On Earth, det är luftig och lätt psykpop. Kassetten avslutas sen med en 15 minuters minimal monoton låt med pulserande trummor och bas och Mattias mässande ”I’m Ready” likt Alan Vega. Jag undrar om han är redo att ge ut mer med Hi Tom Low Tom, eller bara redo att visa upp sitt alter ego för världen genom denna kassett?
ALBIN – Vinden och Havet
Albin är som namnet antyder Albin Johanssons soloprojekt. Albin spelar flitigt med Pal, då och då med Madmans Moustache samt Adam Evald och driver skivetiketten Paltunes. Så även här undrar man hur Albin lyckas hitta tid och energi till sitt soloprojekt. Han gjorde debut på skiva med en sjua på Rundgång Rekords tidigare i år och nu är det dags för en kassett med åtta låtar.
Musiken är instrumental och byggs upp av enkla, pulserande trumrytmer med böljande basgångar och sprittande melodier på orgel och syntar. Det hela andas vår och glädje, musiken känns positiv och direkt – det skulle fungera som melodier till barnramsor skrivna på 70-talet.
Med korta direkta låttitlar som ”Vinden”, ”Vitamin”, ”Flöjten”, ”Fjädern”, ”Hösten” och ”Havet” kan man lätt fylla i små korta berättelser för sig själv. De två sista låtarna ”Första banan” och ”Sista banan” känns modernare i ljudbilden och är nog titlarna som antyder, tv-spelsinfluerade. De två låtar jag tycker sticker ut mest på kassetten är ”Fjädern” och ”Havet” – mest för att de är favoriter när Albin spelar live.
Det är för övrigt lite synd att Albin inte lyckas få fram den tyngre dansanta nerv på inspelningen som han brukar frambringa när han kör live. Men detta är bara en ännu större anledning till att se honom spela live.
ISORINNE – Vintercirkeln
Sist ut är kassetten med Isorinne, som likt Hi Tom Low Tom antagligen inte skulle getts ut om inte Joakim hade fått nys om dess existens. Michel Isorinne heter mannen som skapat kassetten Vintercirkeln och i motsats till Albins kassett så förs tankarna till ett mörkt vinterlandskap. Det är mörk drone/ambient-musik som låter som den vore skapad i en nedlagd rymdstation i forna Sovjet eller i en undervattensfarkost på en främmande planet.
Michel gör annars musik tillsammans med Johan Rönnberg under namnet D.Å.R.F.D.H.S. och har släppt flera alster på uppmärksammade Northern Electronics. Även om musiken har likheter: det mörka, karga och minimala, så har dessa stycken skapats utan en tanke på att någon ska höra det – vilket tillför en spänning och mystik.
Musiken improviserades fram då Michel testade två nya maskiner, en Waldorf Streichfett och en Juno 60. Allt spelades in hemma, på en Fostex kassettporta, för att skapa musiken direkt och behålla en lo-fi känsla.
Vintercirkeln består av fyra stycken varav det kortaste är fyra och en halv minut och har namnet ”Terminus”. Denna låt avslutar även kassetten och lämnar en utvilad och på gott humör. Ambient-musik av finaste sort bjuds det nämligen på här. Visst, det är mörkt och kargt med minimala förändringar, men samtidigt finns en positiv tråd genom låtarna. Sparsmakade melodier vaggar in en i ett lugn och man återfår hopp om framtiden.
Den längsta låten, tillika min favorit, är ”Ekliptikan” som bygger på en monoton basgång som för tankarna till tidig tysk elektronisk experimentmusik med svävande synthar som distar lite lätt genom kassettportan. Det är enkelt men förföriskt.
