Sent igår meddelande Kent att de gör sin sin sista skiva och turné i år, efter 26 år som band. Samtidigt släpptes nya singeln ”Egoist”. HYMN:s skribent Bella Hansson blickar tillbaka.
Det är ganska många gånger.
Den där gången när jag var femton och lämnade en lägersommar bakom mig med gråten i halsen för att jag inte visste om jag skulle få träffa mina nyfunna vänner igen. Jag låg på min säng med ett tänt ljus och hade satt ”Kevlarsjäl” på repeat på cd-spelaren. Jag räknade basriffen tills jag nästan somnade.
Alla de gånger som jag spelade ”Hagnesta Hill” högt i hela huset tills min storasyster fick ett utbrott för att jag lyssnade på samma låtar om och om igen och bad på sina bara knän att jag skulle sluta.
Den där sommaren i en stuga på Öland när det bara regnade och regnade och jag stängde in mig i ett rum och skrev dagbok och memorerade texten till ”Noll”.
Den där gången jag var med i ett pretentiöst poesiforum på nätet och citerade texten till ”Om gyllene år”.
Den där gången när jag var fast i ett destruktivt förhållande som krossade mig och jag bara grät i månader, och spelade ”Den döda vinkeln” i mitt rum för att ingen i familjen skulle höra min sorg.
Den där gången i Piteå när jag åkte bil med min dåvarande partner och skreksjöng till ”Socker” så högt vi kunde. Vi var oövervinneliga då.
Den där gången när jag såg er i Eskilstuna och dog av lycka när ni spelade b-sidan ”Kallt kaffe”.
Den där gången som jag hörde ”Den andra sidan” för första gången och kände igen mig så mycket i texten att jag fick kalla kårar.
Så många gånger i livet har ni funnits där. Från mina tidiga tonår till nu. Men – allting har ett slut, så även den här resan vi fått göra tillsammans, Sveriges största rockband och jag. Det är helt rimligt att vi är framme vid slutstationen snart. Det är helt logiskt att ni går vidare. Med det sagt är det inte helt enkelt att acceptera att vi ska säga hejdå. Ni har betytt oerhört mycket för så många människor, och det ska inte förringas. Tack.
Och precis som Jocke Berg säger: ”Älskling, vi ska alla en gång dö”.
