För någon som har gått och väntat på uppföljaren till Magnus Carlsons Northern Soul-singel ”Tack Vare Dig” riktigt länge nu, var det lite som plåster på såren när första singeln från Weeping Willows nya platta Tomorrow Became Today släpptes. ”My Love Is Not Blind” var nämligen en souldoftande låt som fick alla rätt i min bok. Svänget den levererar är egentligen inget man är bortskämd med i Weeping-historiken, speciellt inte från förra plattan The Time Has Come. Singeln styrde in mig på förhoppningen att nya skivan skulle följa i samma danslystna tecken.
Öppningen och titelspåret tar mig tillbaka till vemodet som är signum för Weeping Willows. Storslaget och med stråkar, men fortfarande med den där nerven som löper genom musik, text och Magnus Carlson röst. Närvaron kan inte beskrivas som annat än absolut. Och visst trivs jag där med.
Men redan på tredje spåret ”Wait For The Love To Grow” hamnar jag i det där svänget igen. En akustisk gitarr som står ut och landar i en förbannat härlig The Smiths-anda. Som också tvingar mina fötter att röra sig. Och fler exempel på dansanta låtar finns på det här albumet. ”My Last Love” är bara en av dem. Den tydliga balansen mellan vemodet och svänget bidrar till att det känns nytt, vilket blir en enorm styrka.
Jag får en känsla av att tredje spåret ”Angels Sing For Us” kommer bli en ny ”Grains Of Sand”. Med Anders Hernestams trummor som säkerligen vidgar sig ännu mer i live-tappning och blir svåra att motstå. Och om de har med sig Per ”Ruskträsk” Johansson på den kommande turnén så kan det bara inte gå fel i saxofonsolot i ”I´d Do Anything For You”.
Vi känner igen Weeping Willows på Tomorrow Became Today. I sound, text och givetvis genom Carlsons röst som binder ihop allt på ett nästintill perfekt sätt. Det sitter bara. Men jag är också glad över att plattan bjuder på överraskningar. Inte för att The Smiths-referenserna borde vara en överraskning, med tanke på att det är sångarens favoritband. Men ändå så gör det något med mig. Upptempolåtarna känns som en frisk fläkt som ger liv åt grunden i bandet.
Plattan avslutas på samma storslagna sätt som den öppnades och genast vill jag börja om från början igen. Det finns egentligen inget annat band som Weeping Willows. Så mycket står klart. Det står också klart att det nu inte gör mig något om uppföljaren till ”Tack Vare Dig” dröjer ännu lite längre.
[Razzia, 11 mars]
