MITT INSTRUMENT: Cello – Christine Owman

Christine Owman

Multiinstrumentalisten och Malmö-artisten Christine Owman är en kvinna med många talanger, men det finns ett instrument hon håller lite högre än andra. Sedan hon var fem år gammal har cellon varit hennes vän. Här är tredje delen i vår intervjuserie MITT INSTRUMENT.

När började du spela cello och varför började du från första början?

– Jag började spela när jag var fem år. Det fanns inga alternativ för mig. Det skulle vara just cello, för min stora idol – min storebror Henrik – spelade ju det.

Vad för egenskaper krävs för att en ska bli en bra cellist?

– Gehör, koordination, tålamod och känsla.

”Jag tycker att cellon påminner om en människa”

Var det alltid självklart att du skulle fortsätta spela cello även när du började skriva egna låtar? Vad tycker du att cellon adderar till din musik?

– Det har alltid varit självklart att inkludera cellon i mitt skapande. Oavsett genre. Jag tycker cellon tillför något organiskt och jordiskt, men det beror såklart på hur man spelar. När jag använder effektpedaler tillför den kanske ngt drömskt, djupt eller hårt beroende på vilka pedaler jag använder. Cellon är så mångfacetterad på det sättet.

Om du jämför med de andra instrumenten som du behärskar, har du en speciell relation till just cellon då?

– Jag tycker att cellon påminner om en människa. Både fysiskt och klangmässigt. Jag känner mig närmre cellon än något annat instrument när jag spelar eftersom jag omfamnar den med hela min kropp. Jag tycker också att det är det instrument som kan uttrycka känslor bäst. Vemod, sorg, lycka, ilska, mörker, ljus, drömmar och mardrömmar. Cellon har register som täcker allt. Sedan har cellon varit en del av min uppväxt så länge jag kan minnas, så den är som en gammal barndomsvän.

Vad är det absolut svåraste med att spela cello?

– Att det är ett känsligt instrument både för värme/kyla och för stötar som i transport och så. Det är svårt och dyrt att flyga med en bra cello eftersom man inte vill eller vågar checka in den. Så den får ett eget säte som den människa den är. Det är supersvårt att spela i kalla eller fuktiga miljöer eftersom träet är så känsligt och den stämmer om sig. I värsta fall kan stämskruvarna lossna helt så att strängarna blir helt slappa.

”Jag har inspirerats av stråkinstrument som inte nödvändigtvis är så klassiska”

Det bästa?

– Ljudet. Registret. Alla känslor som kan förmedlas och alla roller cellon kan ha i ett sammanhang. Alltifrån basinstrument till glittriga ambienta ljud, lead, komp eller solo.

Nämn några cellister eller andra musiker som du inspireras av!

– Jag har ju haft klassiska förebilder sedan jag var liten, speciellt när Rostropovich kallade mig sin lilla kollega när jag träffade honom när jag var åtta år. Men jag har inspirerats av stråkinstrument som inte nödvändigtvis är så klassiska. Till exempel såg eller waterphone. Och där är kompositören Sofia Gubaidulina en favorit.

– Men jag influeras också av mer renodlade postrock/indie/psyk-instrument med olika effekter. Musiker som Sigur Rós, Mogwai, Björk, Chelsea Wolfe och Wooden Shjips. Jag inspireras ofta mer av genrer, ljud och instrument som jag inte skriver eller spelar på för just det tillfället. Då öppnas mina vyer och nya perspektiv och idéer kommer.