Viktor Höber och Carlo Emme vilar sällan. Åtminstone verkar det inte så utåt. När de inte styr upp spelningar på konsertstället Plan B så spelar de rock i I Am Super Ape eller roddar med skivbolaget Kollektivet Records. Vi var nyfikna på dessa Malmöprofiler och bad dem fylla i vår virtuella Mina Vänner-bok.
Namn: Viktor Höber och Carlo Emme
Yrke/sysselsättning: Plan B, Kollektivet Records, I Am Super Ape
Födelseort: Viktor: Värmlands huvudstad, solstaden Karlstad, Carlo: En liten by i provinsen Verona i Italien
Under min uppväxt lyssnade mina föräldrar på:
V: – 60- och 70-tal, folk och progg samt klassiskt.
C: – Ingen aning. Jag tror att de lyssnade på nån italiensk folkmusik. Som tur var hade jag en äldre bror som lyssnade på The Smiths och The Cure.
Den första skivan jag ägde var:
V: – Var väl typ Sjung och lek med Mora träsk eller The Best Rock Album in the World… EVER! Den samlingen finns faktiskt, har den även på dubbelkassett.
C: – Trust Us – Motorpsycho
Om jag skulle beskriva mina tonår med en låt:
V: – ”Rock N´Roll” med Led Zeppelin.
C: – ”Aneurysm” med Nirvana.
Instrument jag spelat/kan spela:
V: – Trummor, piano, klarinett, sen bas och gitarr som alla spelar… och CLAVES såklart!
C: – Gitarr och lite bas. Jag försöker lära mig trummor. Kommer nog vara klar om typ åtta år.
Första konserten jag såg:
V: – Vad är grejen med den första? Blir aldrig bra! GES tror jag det var, det var min brors favvoband när det begav sig (sorry Anton). Jag sov igenom hela konserten dock.
C: – Derozer, ett lokalt punkband. Nu en del av den italienska punkhistorien. Jag tror att jag var typ fjorton år då.
En låt jag förknippar med kärlek:
V: – ”Satellite of Love” med Lou Reed. Det hette även min första hippiebuss!
C: – ”Red Minivan” från plattan I Hate Jazz av Mike Krol. Mike har också skrivit den kortaste kärlekslåten någonsin – ”Plague”
Ett snabbt festivalminne:
V: – När jag drog till ett slutsålt Hultsfred utan biljett, men fick en gratisbiljett på parkeringen direkt när jag anlände. Samma år gjorde jag likadant på Roskilde och fick då en biljett av en piprökande norrman utanför entrén.
C: – När jag och en massa Slipknot-fans bröt oss in på festivalområdet på Flippaut-festivalen i Bologna 2005. Folk gjorde illa sig. Polisen var ganska hårdhänt på den tiden. Jag klarade mig oskadd. Prodigy spelade efter det och folk fortsatte därmed att göra sig illa. Men det blev ett lyckligt slut ändå.
Senaste livespelningen jag såg:
V: – Invader Ace
C: – Malmöitiska superbandet SEKEL på Loppen i Köpenhamn. De öppnade för finska K-X-P.
Det här är mina guilty pleasures:
V: – Powerballader i bilen.
C: – Jag älskar Sia. Sia, om du läser detta: jag är singel!
Det här är enligt mig ett underskattat band:
V: – Captain Beefheart & His Magic Band
C: – Hm…kanske norska Motorpsycho, men ändå, de har haft sitt. Vissa band bryr sig faktiskt inte om de får mycket uppmärksamhet eller inte. Om du är bra på det du gör och tror på det så kommer den rätta publiken att upptäcka dig förr eller senare.
Musik betyder för mig:
V: – Att aldrig vilja lägga mig och sova.
C: – Det är som antideppresiv medicin för mig, dessutom kan det få tyst på folk – vilket är bra.
Den här låten får mig att dansa varje gång:
V: – ”Step On” – Happy Mondays
C: – ”Disco 2000” av Pulp. ”Oh what are you doing Sunday baby, Would you like to come and meet me maybe? You can even bring your baby, Oh ooh ooh ooh ooh ooh ooh….”
