Amerikanska Massenger gör punk av den gamla skolan. På Peeling Out blir det tydligt att bandet noggrant lyssnat på det som skedde under punkens guldålder 1976-1982. Trots det är bandets influenser egentligen ganska spridda, här finns spår av allt från amerikansk punkrock till den sortens brittiska postpunk som var mer punk än pop.
Mycket av den bästa punken som görs idag är tydligt influerad av den klassiska punken. Det som gör att Massenger sticker ut är sångerskan Sasha Green. Hennes snygga röst – med tydliga influenser från både Siouxie Sioux och Beki Bondage – gör verkligen bandet. För min del hade jag gärna sett att större fokus lagts på hennes röst, ibland drunknar hon lite i mixen.
Peeling Out är utgiven på stabila Burger Records och låter som en ganska typisk Burger-produkt. Det är den sortens oldschool-punk som bolaget brukar ge ut när man inte fokuserar på garagerock och psych. Snyggt och välproducerat, men inte alltid fruktansvärt spännande.
Förra årets EP Banshee gjorde att jag fick riktigt höga förväntningar på det kommande albumet. Banshee lät bättre än något Massenger gjort tidigare, ett tydligt steg i rätt riktning. Men Peeling Out lever inte upp till de förväntningarna. Det är en bra skiva, absolut, men långt ifrån så speciell som jag hoppats på. Det är för få låtar som verkligen känns, för många låtar som är OK men inte mer. Men ibland lyfter verkligen skivan, som i ”Living Hell” och avslutande ”86”.
[Burger Records, 3 mars]
