Gang Of Four räknas som ett av de allra mest inflytelserika postpunkbanden och skivor som Entertainment! (1979) och Solid Gold (1981) ses som självklara klassiker inom genren. Nu arbetar bandet med en liveskiva som innehåller låtar från hela den långa karriären. Vi ringde upp bandets gitarrist och enda kvarvarande originalmedlem Andy Gill.
När Andy Gill svarar i telefon låter han lite disträ, inte riktigt där. Det visar sig att han håller på att mixa den nya liveskivan, att han arbetat med det sen i morse. Han ursäktar sig, försvinner en kort stund, kommer tillbaka.
– Tvungen att fixa en grej, säger han. Jag har arbetat med att mixa liveskivan hela dan, är helt inne i det nu. Det tar sin tid om man ska mixa ordentligt och göra ett bra jobb. Jag är väl lite mer än halvklar. Vi finansierade skivan genom PledgeMusic, människor har helt enkelt köpt en produkt som de inte har hört. Det är viktigt att det blir bra.
Varför valde ni att finansiera skivan genom PledgeMusic?
– När vi återförenades och spelade in Content (2011) så arbetade vi också med PledgeMusic. Det var väldigt praktiskt för oss eftersom vi inte hade ett skivbolag som backade oss. Och det var också praktiskt att ha ett litet team som hjälpte oss. Skönt att få input, feedback.
Ni är kända för att vara ett unikt liveband, vad är det som gör er speciella?
– Vi gör saker som folk inte väntar sig. Det finns en särskild sorts spänning. En känsla av att vi ligger på gränsen, balanserar på slak lina, att vi kan falla när som helst.
Gang Of Four har spelat in liveskivor förut, men aldrig med den här settingen. Det är samma band som spelade in senaste skivan What Happens Next som släpptes förra året. Mest anmärkningsvärt är att Andy Gill numera är enda originalmedlemen efter att sångaren Jon King hoppade av.
– Jag kände att det var på väg, Jons avhopp. Så när han väl sa det så sa jag direkt att jag tänker fortsätta med Gang Of Four men med andra sångare. Jag tvekade aldrig. Jon hade inga problem med att jag fortsatte.
– När jag började arbeta med What Happens Next så var det rätt öppet, jag visste inte alls hur den skulle bli. Jag hade funderat på samarbeten innan men Jon King var aldrig intresserad så det blev aldrig av. Så nu tog jag chansen när jag fick den. Allison Mosshart (från The Kills) och Herbert Grönemeyer är folk jag känner från tidigare. Sen att det blev John “Gaoler” Sterry som sjunger på de flesta av låtarna är lite av en slump. Han var inhyrd som studiomusiker för att sjunga på demoversionerna, men jag gillade honom så mycket att jag erbjöd honom att bli sångare i Gang Of Four. Och det är han som sjunger på liveskivan.
“Jag brukar säga att våra texter är deskriptiva, de beskriver vad vi ser i människor”
Trots att det låter lite annorlunda så är What Happens Next utan tvekan en Gang Of Four-skiva. Särskilt texterna, som med sin blick avslöjar samtiden, känns typiska för Gang Of Four.
– Jag brukar säga att våra texter är deskriptiva, de beskriver vad vi ser i människor, beskriver vad vi ser i oss själva, beskriver varför människor gör som de gör. Vi berättar historier i fragment, lånar från absurda saker som människor säger, eller som till exempel reklamen säger.
– På What Happens Next finns en låt som heter “Stranded”. Inspirationen fick jag när jag satt på en flygplats och tjuvlyssnade på några människor, sakerna de sa blandades med reklambudskapen från taxfree-avdelningen. Och när jag satt på planet så tänkte jag på planet och flygandet som en metafor, alla de här människorna som har så höga tankar om sig själva, som tycker att de är bättre än andra, och hur de hoppas att de aldrig behöver komma ner och möta verkligheten.
Vad var det som fick dig att börja med musik?
– Jag har alltid varit intresserad av musik och jag hade en kusin som var en rätt duktig gitarrist, alltid när vi umgicks så brukade han visa mig olika grejer, som Jimi Hendrix-riff och den sortens saker.
– När det gäller Gang Of Four så var en av viktig anledning till att bandet startade att jag och Jon King åkte till New York 1976. Vi bodde med en journalist som visade oss runt i stan. Hon tog oss till CBGBs och det var nog en rätt lugn kväll, inte så många där, men Joey Ramone stod i baren, och John Cale samt folk från Patti Smiths band. Vi snackade med dem och de var väldigt öppna och vänliga. En sak som jag tog med mig därifrån var att det här var bara vanliga människor. Eller inte vanliga kanske, men du förstår, bara människor. Vem som helst kunde göra det de gjorde, bara man hade idéer. Om man bara hade idéer, något man verkligen ville göra, så räckte det så. Man behöver inte be om någons tillåtelse. Ingen specialutbildning, inget sånt krävdes.
“Vem som helst kunde göra det de gjorde, bara man hade idéer”
Ser du det som att Gang Of Four var en del av punkscenen?
– Absolut. Vårt första gig var 1977 i Leeds, och vi lät väldigt punk. Så absolut i början, men vi utvecklades. Och vi spelade ju in Entertainment! först 1979, och då hade vi utvecklats till något annat.
Gang Of Four verkar ständigt hitta nya lyssnare och influera nya band. Varför är det så, tror du?
– Jag tror att vi låg före vår tid, musikaliskt var det något helt nytt det vi gjorde. En massa band har kopierat det vi gjorde, allt från Red Hot Chilli Peppers till band som Franz Ferdinand och Bloc Party. Och texterna är ju fortfarande relevanta, det har säkert med saken att göra. Men intressant nog är det väldigt få band som har kopierat vårt sätt att skriva texter, det är snarare själva musiken som kopieras.
