De har beskrivits som ”en läcker liveakt med låtar om medelklassens glada ignorans, Twin Peaks, kaniner, heteronormen, Nicola Tesla och menstruation”. Idag släpper riot grrrl-inspirerade Göteborgstrion Lava Bangs äntligen sitt debutalbum Quit Continue. Anton Lindskog ringde upp (tillfälligt nackspärrsdrabbade) sångerskan och basisten SaraBeata Hagström.
Lava Bangs hette tidigare The Volcano. Varför namnbyte?
– När vår trummis David kom med i bandet blev det en annan feeling och då var det läge att byta namn. Men det var viktigt för oss att knyta an till det gamla namnet. Därför blev det något som anspelar på vulkaner, vulkanutbrott, lava som flödar…
– Lava Bangs är en hommage till The Volcano men på samma gång en markering att vi faktiskt är ett nytt band nu. Vi kör fortfarande det gamla materialet när vi spelar live. Fast det är lite bättre och lite goare nu.
Hur gick det till när ni träffades?
– Jag och Sara har spelat tillsammans i olika konstellationer sedan 15 år tillbaka. När vår förra trummis hoppade av, så klurade vi på vilka trummisar vi känner. Då kom vi på att David, som vi kände sedan tidigare, faktiskt är världens bästa trummis. Och när vi frågade om han ville vara med så sa han ja på studs. Det blev awesome!
Hur fungerar samarbetet mellan er?
– Det funkar jävligt bra. Utöver det musikaliska som vi gör tillsammans så delar vi upp sysslorna efter förmåga och ork. Stämningen är alltid familjär och mysig. Vi har lite olika roller i bandet. Till exempel fungerar jag som ”kommunikatör” medan David ofta kör bilen när vi är ute och spelar och Sara har superduperkoll på ekonomin.
Ni har själv beskrivit er musik som ”swedish indiepunk with a touch of riot grrrl”. Vad betyder riot grrrl-scenen för dig personligen?
– Förutom all grym musik så innebär den många bra förebilder. Som alla tjejer som spelar i band har jag fått tampas med en del sexism och fördomar genom åren. Det har varit en styrka och en pepp att känna stödet från andra.
Är Lava Bangs ett politiskt band?
– Ja, i bemärkelsen att vi är ett uttalat feministiskt och socialistiskt band. Men vi håller inte på med plakatpolitik, vi försöker bara förhålla oss till en patriarkal kapitalism. Vi gör vad vi kan och får på samma gång utlopp för vår egen frustration.
Jag blir väldigt glad av att lyssna på Lava Bangs. Vilken är den känsla som ni främst vill förmedla?
– Vad kul! Ja, vi vill att man ska bli glad. Och lite sugen på slagsmål. Typ som en blandning av förälskelse och våld.
Kan du nämna något som inspirerar dig?
– Det kan vara allt från psykisk ohälsa till kärlek. Allt som är klyschigt och mindre klyschigt. Låten ”Tiny Spoon” handlar om hur vi såg en massa små skedar framför oss, för att medelklassen ska kunna ta salt till maten.
Ni har ju en del spelningar inplanerade framöver. Har du någon drömspelning om du själv fick välja?
– Alla spelningar är drömspelningar på sitt sätt. Men visst hade det varit kul att spela på någon stor maffig festival. Eller att åka på turné med Sleater-Kinney. Vi börjar förstå att vi kan drömma lite mer nu när vi har en skiva i bagaget.
