Att Kanada har många likheter med Sverige är ett ganska känt antagande nuförtiden. Det är inte bara det kyliga vädret och det enorma ishockeyintresset som vi delar, utan även ett gäng talangfulla producenter som också dubblerar som artister.
Jessy Lanza firade stora framgångar med skivan Pull My Hair Back, som var en mix av r&b och dansmusik, och hamnade på många årsbästalistor 2013. Trots det är hon fortfarande relativt okänd här i Europa.
På spelningen på Sónar Stockholm har Lanza med sig en trummis på scen för att framhäva det som mycket identifierar hennes musik. Ett ihärdigt beat är den livsbejakande pulsen i hennes produktioner. Själv står hon bakom ett bord och trycker på knappar och skruvar på rattar. Hennes sång, som bitvis påminner om Aaliyah, är denna kväll något skakig och hamnar lite i skymundan bakom trummorna och musiken.
Det hela ger ett nervöst intryck vilket skvallrar om att hon kanske mer är en duktig producent än en artist som ska stå på en scen. Men det finns tillfällen då allt faller på plats, som i den senaste singeln ”It Means I Love You” och ”You Never Show Your Love” där hennes röst kommer fram ordentligt. Tyvärr är dessa tillfällen lätträknade denna kväll och trots att hennes 90-tals-inspirerade danspop är bitvis lätt att gunga med till, så når det hela inte riktigt fram.
Inom kort släpper hon en ny skiva och förhoppningsvis får vi en återigen en chans att bekanta oss med Jessy Lanza i Sverige framöver. Dessvärre lämnar denna kväll inte något större intryck efter sig utan det hela försvinner bort ungefär samtidigt som publiken skyndar sig vidare till nästa scen för nästa artist.
