Sónar Stockholm: Niki & The Dove

Efter framgångarna med debutalbumet Instinct för snart fyra år sedan har Malin Dahlström och Gustaf Karlöf sökt efter hur de ska utveckla Niki & The Doves musikaliska uttryck för den uppföljare som kommer se dagens ljus senare i år. Att döma av de nya låtar som duon släppt hittills har de valt att fortsätta på indie-electronica spåret, men tonat ner det hårt bankande trummorna till förmån för en mjukare soulfunkig touch – som växer för varje lyssning.

Kvällens spelning blir första testet av det nya materialet live och duon med band hade nog tänkt sig en mer traditionell start för sin live-återkomst i huvudstaden. Det skulle vara intressant att få reda på vad musikerna tänker när de kliver ut på scenen och får se ett helt tomt golv på grund av att publiken inte släppts in till området av vakterna.

Detta lilla inledande dilemma, som sakta men säkert löser sig efterhand, hindrar inte det sprudlande humör som Malin Dahlström utstrålar denna kväll. Den nedtonade ljudbilden framhäver hennes sångröst än mer, ger den utrymme att växa och bryter igenom alla distraherande element som det innebär att spela på en festival. Men den nya ljudbilden skapar också problem, speciellt när de gamla hitsen har gjorts om för att passa in mer i helheten. ”The Drummer” och ”DJ, Ease My Mind” saknar helt den genomslagskraft som dessa låtar hade kunnat skapa. Istället består kvällens korta spelning av en kompott från olika musikstilar. Det är som om bandet själva inte har bestämt sig för vilken riktning de egentligen vill och vågar gå.

Kvällens höjdpunkt är sista och även den senaste låten ”So Much It Hurts”. En låt som handlar om längtan till vad som en gång har varit och den sammanfattar ganska bra kvällens spelning. Det var ett kärt återseende som vi trånat efter, men tyvärr lever det inte riktigt upp till de fina minnena. Bandet har mycket att fundera på inför nästa gång de kliver upp på en scen.