För Holly Herndon är musik endast en del av hennes totala konstnärliga uttryckssätt. Oavsett vad det är vi får uppleva genom våra sinnen är hennes ambition att alltid ifrågasätta de traditionella konventioner som är normen.
Efter en musikalisk uppväxt med pianolektioner och medverkan i körer ändrade sig allt när hon introducerades till Berlins technoscen. En scen som har format den sorts musik hon skapar vid sidan av doktorandstudierna i musik och akustik vid Stanford Universitets Center for Computer Research in Music and Acoustics.
Den senaste skivan Platform, som behandlar Holly Herndons syn på systemisk ojämlikhet, övervakningsstater och neofeodalism, utgör en stor del av kvällens framträdande. Hon kommunicerar med hjälp av en kollega, som skriver på en dator bredvid henne, och det som skrivs projiceras sen upp på skärmen bakom scenen.
Texterna handlar om allt från hennes uppskattning inför att ha haft poeten Birgitta Jónsdóttir (som är aktiv i Piratpartiet) på scenen i Reykjavik häromkvällen, till att hon tillägnar en låt till emigranter som söker skydd från krig och inte kan återvända till vad de kallar hem. Grafiken som bultar fram är fylld med utklippta bilder som är formade som pappfigurer. De berör hur våra liv mer och mer digitaliseras och utspelar sig framför en datorskärm.
Musikaliskt är det en mix av allt som hon har fick lära sig under sin uppväxt: från klassiska instrument och harmonier, till andningar och kroppsliga ljud i loopar som tillsammans bidrar till att fördjupa berättelsen hon vill förmedla. Det är här hennes akademiska utbildning blir tydlig. Allt känns genomtänkt och välplanerat in i minsta detalj, det är en perfekt symbios mellan ljud och bild.
Holly Herndon är troligen den artist på denna festival som är mest avantgarde och det vi ikväll får se är precis det som vi associerar med allt vad det innebär – innovativt, modernt och experimentellt.
