Den västerländska populärkulturen har ofta ensamrätt i svenska medier. Utrymmet för andra språk än svenska och engelska är starkt begränsat, vilket resulterar i att övriga världen osynliggörs. HYMNs Daniel Andersson djupdyker bland sina japanska 60-talsfavoriter.
Under 1960-talet släpptes massor av bra musik på många håll i världen. Brasilien, Indien, Turkiet, Iran, Indonesien. Vi återkommer till dessa länder vid ett senare tillfälle – nedanstående lista fokuserar uteslutande på japansk musik och låtar som uppmärksammats allt för lite, men som förtjänar sin plats i strålkastarljuset. Bland genrerna hittas surf, pop, rock, garagerock, jazz, psykedelia och bossanova. Ingen av låtarna finns dessvärre på Spotify (säger det mesta om populärkulturens snäva ramar).
1. Jacks – ”Tokei O Tomete” (1968)
1968 släppte Jacks albumet Vacant World och denna skiva fångar 60-talets psykedelia på bästa sätt. Grundkänslan är introvert, kaotisk och mångfacetterad. Ljudbilden följer dock inga fasta mönster, utan pendlar mellan jazz, folkrock och pop. Det finns inte ett dåligt spår, men väljer att lyfta fram singeln ”Tokei O Tomete” (den engelska titeln är ”Stop The Clock”).
2. Les Rallizes Dénudés – ”Otherwise My Conviction” (1967-68)
Kyoto-bandet Les Rallizes Dénudés förknippas främst med sina 70-talsinspelningar, men musikkarriären startade redan i slutet av 60-talet (bandet grundades som en teatergrupp 1962). ”Otherwise My Conviction” påminner en hel del om The Velvet Undergrounds oljudsutflykter (får samma känsla som vid sistnämnda bands liveinspelningar). Kvalitén ligger dock långt ifrån Les Rallizes Dénudés-klassiker som ”White Waking”.
3. Miki Obata – ”Ai No Shiori” (1966)
Det var inte bara sinnesutvidgande rock och psykedelia som fick fäste på de japanska öarna, det fanns även plats för yé-yé-liknande pop. En av mina absoluta favoriter är Miki Obatas ”Ai No Shiori” (finns dessvärre inte tillgänglig på internet). En av hennes mer kända låtar är ”Goodnight Andy”. Inte lika bra, men klart godkänd.
4. The Spiders – ”Na-Re-Ba-I-I (Psychedelic Version)” (1968)
The Spiders ligger bakom ett flertal grymma låtar och de medverkade i ett stort antal filmer. Älskar hur ”Na-Re-Ba-I-I” används i Big Commotions! från 1968. Senare bildade medlemmar från The Spiders, The Tempters och The Tigers supergruppen PYG.
5. Takeshi Terauchi & The Bunnys – ”Dark Eyes”(1967)
Terauchi är Japans surfgigant och hans namn hittas på mängder av fantastiska inspelningar. En av dessa är ”Dark Eyes” som blandar inhemska influenser med västerländska. Livet blir sig inte likt efter att ha upptäckt Terauchi.
6. Mie Nakao – ”Sharock No. 1” (1968)
Introt till Mie Nakaos ”Sharock No. 1” präglas av en attityd som är svår att matcha. En elak fuzzgitarr sätter tonen och därefter finns ingen återvändo.
7. The Beavers – ”Why Baby Why” (1967)
En gnutta garagerock och lite The Beatles. The Beavers högoktaniska ”Why Baby Why” saknar inte energi.
8. The Dynamites – ”Tunnel To Heaven” (1967)
Detta är en av mina absoluta garagefavoriter. The Dynamites bygger sin musik på fuzz och attityd, vilket gör singeln ”Tunnel To Heaven” till ett måste (det ska vara fuzzversionen). De kan ses som föregångare till nutida band som Guitar Wolf. En annan The Dynamites-favorit är ”Otona No Senso”. The Cougars ”Aphrodite” ligger i samma linje.
9. Toshi Ichiyanagi – ”Parallel Music” (1962)
Det minimalistiska har alltid varit en del av den japanska kulturen och Toshi Ichiyanagis ”Parallell Music” har en atmosfär som ger rysningar – grundstämningen påminner en hel del om David Bowies klassiker ”Sense Of Doubt” från 1977. Bowie själv fascinerades mycket av japansk kultur och singeln ”Crystal Japan” är bara ett av många exempel.
10. Akiko Wada – ”Boy & Girl” (1969)
Originalversionen av Akiko Wadas ”Boy & Girl” släpptes som b-sida 1969, men det mest kända versionen kommer från filmen Stray Cat Rock: Wild Jumbo. Wada är även ett känt tv-ansikte och har bland annat gjort rösten till Marge Simpson.
11. Akiko Nakamura – ”Rainbow Lake” (1968)
Det är uppenbart att melodier och medryckande poprefränger spelade stor roll i framväxten av den japanska populärkulturen under 60-talet. Akiko Nakamuras ”Rainbow Lake” är ett talande exempel.
12. Ruriko Osaoka – ”Mizuiro No Kisetsu”(1967)
Osaoka sätter stämning med en ljudbild som påminner om 60-talets klassiska spaghetti-western-filmer (finns inte på internet). Ishida Ayumis ”Omoide No Nagasaki” fångar en mer renodlad countrykänsla, men båda blandar inhemska och yttre influenser på ett imponerande sätt. Slutresultatet blir något unikt.
13. Hirao Masaaki – ”Miyo-Chan” (1960)
I slutet av 50-talet populariserade Hirao Masaaki rockabillyn under namnet rokabirii och flera av hans framgångar byggde på coverversioner av låtar som ”Jailhouse Rock” och ”At The Hop”, men även original som”Miyo-Chan”. En annan gigant från denna tid är Kuy Sakamoto som fick en stor hit med ”Sukiyaki” 1963.
14. Bay Beats – ”Kizudarake No Taiyou” (1969)
Bay Beats ”Kizudarake No Taiyou” präglas av en tidlös bluesgitarr och ett mexikanska blåsarrangemang. Effektfullt och välproducerat. The Somers ”I Love You” har också en riktigt fin produktion. Det är inspirerande att ta del av kreativiteten som genomsyrar samtliga låtar på denna lista.
15. Jacky Yoshikawa & His Blue Comets – ”Purple Haze” (1969)
Det har spelats in otaliga versioner av Jimi Hendrix-klassikern ”Purple Haze”, men Jacky Yoshikawa & His Blue Comets frijazziga tolkning sätter sin egna prägel. Missa inte bandets Ed Sullivan-framträdande (sändes 1968).
16. The Golden Cups – ”Aisuru Kimi Ni” (1968)
The Golden Cups släppte bland annat engelskspråkiga fuzzbomben ”This Bad Girl”, men det är souliga ”Aisuru Kimi Ni” som snurrat flitigast på stereon.
17. Margaret With Bunnys – ”Aeba Suki Suki” (1968)
Det är inte lätt att skapa en klassiker, men Margarets ”Aeba Suki Suki” har fått denna stämpel. Och omslaget till denna singel är fulländad popkonst.
18. The Mops – ”Asamade Matenai” (1968)
Psykedeliabandet The Mops har ett par fina låtar i bagaget, men favoriten är medryckande ”Asamade Matenai”.
19. Aki Izumi With The Rangers – ”Koi Wa Heart De” (1967)
”Koi Wa Heart De” fångar den japanska popvågens dramatiska karaktär, där stråkar och gitarrer formar en ljudbild som är mer reflekterande än explosiv. Jun Mayuzumis ”Black Room” speglar motsatsen.
20. Ryoko Moriyama – ”Ame Agari No Samba” (1967)
Bossanova och samba är två genrer som nådde stora framgånger i 60-talets Japan och Ryoko Moriyamas ”Ame Agari No Samba” håller högsta kvalité. Sergio Mendes påverkan hörs tydligt, en influens som influerade hela världen under denna period. Moriyama hade med andra ord den goda smaken att snegla åt rätt håll.
