Foto: Tobias Larsson
På fredag anordnar Lazy Octopus en trippelspelning på Melodybox i Stockholm. På scen står San Francisco-bandet LSD and the Search For God ihop med lokala Dead Vibrations och Second Oracle. Gemensamt för alla dessa tre band är att de har kvinnliga trummisar. Vi bestämde oss för att ta ett snack med Josefin Ahlqvist Lyzwinski i Dead Vibrations och låta trummorna stå i centrum.
Du började spela trummor redan som tioåring, hur gick det till när du började?
– Jag växte upp i en musikintresserad familj och när jag hade åldern inne för att börja gå på musiklektioner kommunalt i Nyköping så gav mina föräldrar mig en pappersblankett med alla olika instrument på, och bad mig kryssa i det jag ville spela. Jag minns att jag inte kände till en enda kvinnlig trummis vid den tiden och valde därför att spela trummor. Jag tror att jag triggades av att bryta mot normen och sticka ut.
“Jag tror att jag triggades av att bryta mot normen och sticka ut”
Varför tror du att så få kvinnor väljer att börja spela trummor?
– Min historia om att jag började spela trummor för att jag inte hade någon direkt förebild att se upp till, den är nog extremt sällsynt. Generellt är det för barn viktigt att kunna spegla sig och känna igen sig i sina förebilder, för att tro att de också kan. Jag är tycker dock inte att det verkligen är så längre, att det är få kvinnor som spelar trummor. Det finns jättemånga trummisar som är icke-män. Problemet är bara att vi inte syns eller hörs lika mycket.
– Det var väldigt nära att jag slutade spela just på grund av att jag upptäckte att jag inte kunde se mig själv representerad någonstans i media, varken i musikvideor eller musiktidningar. Det som räddade mig var att jag träffade tre andra tjejer som jag startade rockband med. Vi stöttade och lyfte upp varandra.
Märker du av nån skepsis från manliga trummisar, eller från manliga musikerkollegor generellt? Berätta!
– När jag spelade i band med endast kvinnliga medlemmar mötte vi generellt en stor skepsis och fick ofta höra att anledningen till att det gick bra för oss var för att vi var tjejer. Innan spelningar var de flesta väldigt skeptiska, och efteråt var det som att samma människor fått en uppenbarelse om att kvinnor också kan spela musik. Därefter har jag stött på liknande situationer och argument om att jag fått erbjudanden om olika trummisjobb bara för att jag är kvinna. Det känns sjukt förlegat.
Vad är det bästa med att vara trummis?
– Trummisen har makten. Vi sätter tempot och dynamiken, och det är bara för resten att hänga på.
“Trummisen har makten. Vi sätter tempot och dynamiken”
Ge exempel på kvinnliga trummisar du inspireras av.
– Jag inspireras väldigt mycket av Stella Mozgawa i Warpaint, mycket för att jag diggar bandet också. Jonna Löfgren var den första kvinnliga trummis som jag egentligen såg upp till och jag drömde om att också bli headhuntad av ett band som Glasvegas. Slutligen inspireras jag enormt mycket av Mindy Abovitz, grundaren till det enda etablerade magasinet som är dedikerad till bara kvinnliga trummisar: Tom Tom Magazine.
Vad skulle du vilja säga till alla tjejer där ute som funderar på att börja spela trummor?
– Trummor är skitkul! Se dock till att starta band tidigt, sitt inte bara ensam och nöt. Det är mycket roligare att spela tillsammans med andra och du kommer att utvecklas snabbare.
Det här är första delen i vår nya intervjuserie “Mitt instrument”.
