Det ska vara tyst på biblioteket. Ända sedan skolåren har denna mening upprepats, åberopats av nitiska bibliotekarier, men det har skett stora attitydsförändringar de senaste åren. Idag samsas föreläsningar, sociala aktiviteter och lekande barn under samma tak. Tiderna förändras.
Förra året inledde musikjournalisten och ex-musikern L-P Anderson ett skivspelarprojekt på Majornas Bibliotek i Göteborg. Grundidén handlar om att omvandla lokalen till L-Ps vardagsrum. Varje kväll utgår från ett speciellt tema, tidigare kvällar har exempelvis fokuserat på country och rockabilly, där föreläsningsmonologer varvas med skivspelande. Samtal om musik har sällan varit mer intressant och andra säsongen startade för ett par veckor sedan.
För att överrösta regnet som smattrar mot taket höjer L-P volymen. Kvällens tema är soul och alla som intresserat sig för denna genre vet att källan är outtömlig, och de flesta har en relation till skivbolag som Motown eller Stax. Och det är många som trotsat de yttre omständigheterna för att höra allt från Little Richard till Mavis Staples. Det går inte att sluta le åt den entusiasm som sprids i lokalen.
”Första tillfället var temat rockabilly och det var en rätt härlig känsla att dra på Hasil Adkins med ”Chicken Walk på maxvolym i biblioteksmiljö”
Hur startade projektet?
– Det hela började med att Mattias Larsson, som är bibliotekarie i Göteborg, kontaktade mig och presenterade sin idé. Mattias hade fått ok och en budget från sin chef att anordna ”skivspelarkvällar”. Mattias är en stor musikälskare och hade länge burit på idén. Jag gillade Mattias entusiasm och sa utan större betänkligheter ja till att hålla i tre kvällar under lika många månader. Första tillfället var temat rockabilly och det var en rätt härlig känsla att dra på Hasil Adkins med ”Chicken Walk” på maxvolym i biblioteksmiljö…
L-P berättar att tillströmningen överstigit alla förväntningar och hans engagemang går inte att ta miste på.
– Att mellan 80-100 personer kommer till biblioteket en onsdagskväll för att spela skivor är inget mindre än fantastiskt. Första säsongen innehöll även en kväll med 60-talsmusik/pop/garage/psykedelia samt en kväll med country. En grej till som är roligt är att folk reste relativt långt för att komma och lyssna. Falkenberg, Gislaved och Floby är bara några ställen som besökare kom ifrån.
Det räcker med att tillbringa ett par minuter tillsammans med L-P för att förstå hans brinnande intresse för musik. Denna onsdagskväll iklädd t-shirt med Hashish-tryck – rocklegenden Stefan Kérys nya projekt – som avslöjar att musikintresset sträcker sig bortom det mest uppenbara. Och förutom att föreläsa och skriva om musik, arrangerar han skivmässor, samt Nostalgifestivalen i Vårgårda utanför Alingsås. L-P spelar även skivor på klubbar, och med denna erfarenhet i ryggen var han aningen skeptisk inför att göra detsamma i biblioteksmiljö, men det visade sig vara obefogat.
”Jag varvar favoritplattor med anekdoter och historier om artisterna”
– Jag varvar favoritplattor med anekdoter och historier om artisterna. Syftet är ju att inspirera folk till att upptäcka nya favoriter och att de ska gå därifrån glada och sugna på att höra mer. Jag tipsar om böcker och visar filmklipp. Jag vill det ska vara givande för både de mer välinitierade samt underhållande och kul för de som ännu inte är frälsta eller känner till allt.
Stämningen är allt annat än pretentiös och L-P har en skämtsam ton som får publiken att känna sig välkommen. Min gissning är att många är bekanta, men långt ifrån alla. Han förklarar att många efterfrågade en andra säsong och Mattias berättade att inget annat biblioteksarrangemang varit lika populärt och fått lika mycket beröm efter den obligatoriska utvärderingen. En annan iakttagelse är att publiken visar sig vara oerhört kunnig, vilket borde ge en känsla av att bli granskad, det är lätt att bli genomskådad vid faktafel.
– Visst är det många pålästa som kommer och det är roligt. Jag kommer ihåg att jag, i upphetsat tillstånd, under countrykvällen felaktigt råkade få ur mig att Charlie Rich eldade upp brevet där det stod att John Denver skulle få priset på Grammisgalan när det korrekta istället är att han istället gjorde det på Country Music Association-galan. Då fick jag mail efteråt från en högt uppsatt herre i svenska countryklubben med tillrättavisning om att jag borde korrigera, men jag fick samtidigt beröm av honom för jag lyckades fånga intresset för country hos så många. Jag ser det som bra och smickrande att det är så många initierade människor som väljer att komma. Det måste betyda att de tror att jag kan tillföra något till deras redan mer än omfattande kunskaper.
Personligen har jag följt L-P under många år, läst artiklar, och inspirerats av hans Jim Ford-utgrävningar. Det går inte att tvivla på hans kunskaper och det märks på tillströmningen. En annan orsak till att L-P lockar mycket folk, är att han är en av dem som lyssnar. Bakom hans åsikter finns ingen journalistisk arrogans, utan ett gediget musikintresse.
”Jag har tillbringat huvuddelen av mitt liv med att lyssna på musik eller läsa om den och när jag inte gjort det har jag spelat musik själv i olika band”
– Jag har tillbringat huvuddelen av mitt liv med att lyssna på musik eller läsa om den och när jag inte gjort det har jag spelat musik själv i olika band. Därför behöver jag inte ägna så mycket tid åt förberedelser. Allt finns redan ingjutet hårt i min benmärg
Att musiken varit den mest betydande faktorn för L-P sedan unga år är ingen överdrift – sitt första band hade han redan i tolvårsåldern. I slutet av 90-talet lyssande jag en hel del på hans sista band The Royal Beat Conspiracy och det är en grupp som får symbolisera L-Ps syn på musik. Allt hänger samman. Denna säsong inleds med soul, forsätter med punk och avslutas med ”eviga favoriter” i mars. Samtliga genrer går in i varandra.
Kan inte denna nya roll få dig att återvända till musiken? Är det inte läge för The Royal Beat Conspiracy att göra en comebackspelning på Sonics releasefest för den nya sajten? Kan bli årets comeback.
– Jag tycker RBC var ett riktigt bra band under många kvällar då det begav sig och Gala Galore är en av de bättre plattor jag sjungit på. Min brist av tid är min värsta fiende numera och RBC finns inte ens med på listan av saker jag vill göra. Jag hann åka runt åtskilliga varv till avlägsna ställen mellan 1982-2004 för att göra spelningar och skivor. Det var jätteroligt men allt har sin tid. Jag tror dock skarpt på Sonics nya format och på festen som jag tror är planerad i Göteborg i maj.
Med tanke på The Royal Beat Conspiracys soulinfluenser undrar jag över hans egen syn på genren.
– Senast lade jag huvudfokus på 60- och 70-talssoul, Dansant northernsoul och hudknotterframkallande sydstatsballader, men i likhet med alla de tidigare kvällarna finns utrymme för en ”del 2” (o ännu fler delar) i ämnet. Jag skulle gärna ägna en vecka eller två åt att spela tidig soul från tiden i början av sextiotalet då genren inte riktigt hade uppstått ännu och klingar lika delar doowop som gospel som 50’s r&b och pop. Sedan skulle jag kunna köra en vecka med modern soul från 70- och 80-talen och koppla samman med disco, reggae etcetera…
Ge mig tre av dina bästa tips? Oavsett genre.
– Det är skitsvårt eftersom alla mina rekommendationer och tips är hur bra som helst… Men tre som jag tjatar ofta och återkommande om och försöker pracka på folk är:
1. Jim Ford – ”Harlan County”
2. Louie & The Lovers – ”I’ve Always Got You On My Mind”
3. Legend – ”Heather On The Hill”
Bonus: nya EP:n med Det Enda Alternativet (sångaren och trummisen från Bäddat För Trubbel).
”Egentligen är punk hela min livsfilosofi. Jag har aldrig kunnat göra som någon sagt åt mig att göra”
Nästa gång står punken på agendan (24 februari). Vad har denna genre betytt för dig?
– Egentligen är punk hela min livsfilosofi. Jag har aldrig kunnat göra som någon sagt åt mig att göra. Jag har istället alltid gjort tvärtom. Många punkband hade ungefär samma inställning och genom att höra, läsa och se det känns det inte lika ensamt att vara på det sättet själv. Jag har insett att nästan alla artister på alla de tusentals skivor jag har och tilltalas av mer eller mindre besitter den livsfilosofin. Numera anser jag att Wynn Stewart är lika mycket punk som Sid Vicious som Carter Family som Jimmy Riley som Gene Vincent som Jerry Lee Lewis som Joe Strummer som Black Flag som Merle Haggard som James Carr som Lee Perry och så vidare.
Vad innebär det att punken slutligen blivit ett föreläsningsämne på Majornas Bibliotek? Det kunde du inte förutse i början av 80-talet.
– Framtiden är alltid svår att förutspå och som liten i Hallsberg i början av åttiotalet hade jag aldrig ens kunnat fantisera om att göra huvuddelen av det jag håller på med idag eller har ställt till med sedan dess…
Att samtala med L-P är som att öppna källan till ett liv som är olikt alla andras. Ett levnadsöde som skulle skrämma slag på den mest hårdhudade socialarbetare. Tidigt turnerande, sprit och bristfälliga fadersfigurer. Men tiderna förändras.
– När jag började spela i band som 12-åring var mitt huvudsyfte att jag ville få andra att upptäcka rockabilly (som jag spelade och vurmade för då) och så har det fortsatt att vara vare sig jag sjungit i band eller skrivit om musik i Sonic och andra tidningar, eller när jag gett ut plattor på Bear Family och andra skivbolag. Jag har velat få folk att upptäcka den musik jag själv älskar och gillar så mycket. Det är ju det som är tanken med bibliotekskvällarna också. Det enda som är lite otippat är att konceptet blev så framgångsrikt. Det är inte helt självklart att ett bibliotek kan kombineras med partybetonad stämning och högljudd musik.
Den senaste tiden har det blossat upp en diskussion om bibliotek kontra klubblokal. Ingen har kunnat undgå att Debaser Medis i Stockholm läggs ner för att ge plats åt ett bibliotek. I den bästa av världar hade dessa två inte behövt utesluta varandra – åsikterna strömmade in och Fredrik Strage skrev en omtalad text om att skapa världens första rockbibliotek.
– Fredrik Strage har en poäng. Det allra bästa biblioteket jag vet ligger i Stavanger, Norge. De har, vad som det verkar, en obegränsad budget att köpa in musik och därtill relaterade böcker, filmer och publikationer. Han som är ansvarig heter Olav Nilsen och på ett föredömligt sätt gör han exakt det som Strage skriver om. När exempelvis en artist spelar i Stavanger styr han upp en hel utställning med saker som hänger samman med den specifika konserten. Ett helt ofattbart bra och inspirerande bibliotek. Han brukar även anordna spelningar och föreläsningar med musiktema där.
Slutligen. Vilken musikbiografi måste jag låna nästa gång jag besöker mitt närmaste bibliotek?
– Det finns ju hundratals böcker om musik jag tycker alla borde läsa. Lennart Persson var svensk och har betytt ofattbart mycket för många musikälskare i det här landet. Allt som givits ut med Lennart i bokform är essentiellt. Peter Guralnick är en av mina absoluta favoritförfattare och när jag första gången läste hans Sweet Soul Music blev jag nästan ruinerad – så många skivtips fick jag i den boken. Colin Escott skriver alltid bra och alla hans böcker rekommenderar jag också varmt.
Spotifylista med utvalda soullåtar.
