Förra året solodebuterade Iiris Viljanen med omtalade singeln ”Årstavikens Strand” och att lyssna på låtens 4.51 är detsamma som att maximera tiden. Varje sekund präglas av finlandssvenskans totala närvaro, uppriktighet och känsla för detaljer – med största sannolikhet kommer årets fullängdsdebut att infria förväntningarna.
Korsholmsfödda Viljanen har ett imponerande CV som överglänser de flesta solodebutanter och musikkarriären präglas dessutom av två laddade uppbrott. Båda händelserna går att spåra till de senaste åren.
I januari förra året släppte Fylgia Calling debutalbumet A Letter Of Referral – en av årets bästa skivor – men uppbrottet från Robin Molin blev även slutet för bandet. Allt har sin tid och Viljanen valde att gå vidare. I intervjuer berättade hon om att översätta finska låtar till svenska och att börja rappa. Nu är det 2016 och hennes vision börjar ta form. Viljanens föreställningar håller på att bli verklighet.
Det andra uppbrottet inträffade i samband med att Vasas flora och fauna gav ut sin självbetitlade fullängdsdebut. Albumet lovordades av pressen vid releasen i våras, men samarbetet med Mattias Björkas fick ändå ingen fortsättning. Det finns ingen anledning att diskutera orsaker, det är dock uppenbart att Viljanen sökte friare spelregler för att utforska sina egen kreativitet. ”Årstavikens Strand” vittnar om en artist som håller på att finna sig själv – det är emellertid tydligt att det musikaliska bagaget fortfarande spelar roll. Pianot har exempelvis funnits med sedan länge.
I somras förra året släpptes din solodebut ”Årstavikens Strand”. Mottagandet blev minst sagt överväldigande. Hade du detta på känn när låten spelades in?
– Ja, superkul! Jag tänkte inte på hur ett mottagande skulle bli på det sättet, men från och med stunden jag skrev låten så kände jag en känsla att ”okej, det här blev exakt det jag ville göra just nu” .
”Den elektroniska ådran kommer mycket från min vän Isabel Neib som hjälper mig att spela in och är lite medproducent”
Och berätta om den elektroniska inramningen.
– Den elektroniska ådran kommer mycket från min vän Isabel Neib som hjälper mig att spela in och är lite medproducent. Hon lyckas ofta hitta på något som känns som exakt en idé jag hade i huvudet men som inte kom ut eftersom jag inte hållit på så mycket med den genrén. Idéer som jag skulle vilja kunna komma på. Hon är grym. Jag vill prova på att blanda akustiskt och elektroniskt i de här låtarna som jag håller på med just nu, det blir en skön mix som jag tycker om just nu.
Är du bra på att tackla de måsten som följer med artistrollen? Tänker främst på intervjuer, och att ständigt bemöta hyllningar, sågningar och förväntningar.
”Men såklart minns jag tillbaka på hyllningar ibland, när jag har en tuff dag eller period, för att finna lite styrka”
– Ah, för mig är de inga måsten, säger Viljanen med ett leende. Intervjuer gör jag i mån om tid och lust och dags-/veckoform. Resten, jaa jag vet inte riktigt, de ”måstena” finns inte så mycket i mina tankar. Men såklart minns jag tillbaka på hyllningar ibland, när jag har en tuff dag eller period, för att finna lite styrka och jag är ju jätteglad om folk får något ut av det jag gör.
Att publiken fått upp ögonen för Viljanen speglas exempelvis av hennes två senaste Göteborgsbesök. I början av februari anordnade Valen Agency en konsertkväll på Pustervik, där publiken blev som saliga när hon satte sig vid pianot. Musiken krympte omedelbart avståndet mellan artist och publik. Endast ett par veckor senare återvände hon till Storans scen för att supporta Billie The Vision & The Dancers. Genombrottet kommer allt närmare.
Inför spelningen på Storan förklarade Viljanen att publiken skulle få höra akustiskt kärleksdepp. En beskrivning som passar in på ett stort antal av landets artister, men alla som lyssnat på exempelvis Fylgia Calling, vet att orden kommer från en artist som har få likheter med dagens publikfriande popcirkus. Viljanens popuniversum handlar om att odla det säregna i kombination med det vardagliga.
Strukturen på debutsingeln påminner en hel del om Fylgia Callings ”Mustakaapu Ja Valkokaa”. Hur kom du fram till detta uttryck? I min värld låter det som en blandning mellan hiphop, spoken word och folkpop.
– Hm, hur var det nu… Tror det började med att det kom ut sjukt mycket text till en låt, just den ”Mustakaapu ja Valkokaapu”. All den texten kändes viktig för låten, så för att få allt att rymmas med fick texten flyta snabbt. Sedan så kändes prat bara plötsligt naturligare till den texten.
”Sedan så kändes prat bara plötsligt naturligare till den texten”
Hur är det att forma personliga upplevelser till musik? Privata händelser som på ett eller annat sätt blir offentliga angelägenheter. Och när förstod du att musiken lämpade sig för att uttrycka vad du kände?
– Spännande och himla kul. Det var under mitt första år i Sverige, när jag skrivit den första låten.
Viljanen flyttade till Stockholm 2006 för att studera musik och det är uppenbart att staden gett henne möjligheten att utvecklas som artist.
Singeln är uppkallad efter en plats i Stockholm. Vad betyder omgivningen och miljön för ditt skapande? Och hur mycket påverkar miljön musikens riktning?
– Det är en fördel att jag trivs där jag skriver, för annars är det svårt att komma på något alltså. Jag skrev ingen musik innan jag flyttade till Sverige, jag bara spelade och övade förut. De nya intrycken påverkar säkert, inspirerar.
Det är svårt att beskriva Viljanens musik utan att slentriananvända ord som vemod och melankoli. Dessa sinnesstämningar löper som en röd tråd genom hennes skapande, delvis kan det vara ett utslag av att jag som svensk exotiserar finlandssvenska, men samtidigt har hon vid flera tillfällen förklarat att det är svårt att skriva glada låtar. Och att benämna genomförda spelningar som konserter i det förflutna säger ändå det mesta om Viljanens personlighet.
Min bild av dig är att du går din egen väg. Stämmer denna beskrivning? Dagens samhälle tenderar enligt mitt synsätt att likrikta (trots enorma förutsättningar att gå sin egen väg).
– Svårt att säga, men tror att inte att jag särskilt rädd att göra bort mig, det har hänt värre saker. Sedan är det dock så att jag får leta efter styrkan lite var och varannan dag. Styrkan att hålla på överhuvudtaget alltså och ploga och leta efter min väg. Och jag vill bygga tonvärldar där jag vill hänga, det är därför jag håller på. Så jag försöker hitta en ljudplats där jag själv trivs.
”Svårt att säga, men jag tror inte att jag är särkilt rädd för att göra bort mig, det har hänt värre saker”
Vad imponerar på dig hos andra artister?
– Oftast svårt att sätta ord på, det kan vara så olika saker, och oftast vet jag typ inte vad det är som imponerar mig, det är bara någon slags kraft som de utstrålar på ett eller annat vis.
En artist som Viljanen gärna framhäver är Shai Maestro och att lyssna på hans musik ger möjligtvis några ledtrådar till hennes eget skapande. Hon har även sjungit i finska indiepopbandet Cats On Fire och har ett förflutet i Iiris Viljanen trio. Listan kan göras lång.
Du har varit med i en mängd konstellationer, hur kommer det sig att du valt att satsa på soloartisten Iiris Viljanen?
– Jag ser nog mig själv mer som en kompositör/musiker. Just detta är mitt projekt där jag sjunger och snicksnackar. Jag ville ha någon musikgrej att syssla med som inte var beroende av någon annan. Kände att jag av olika anledningar börjat känna att musik var bara jobbigt, så nu gör jag bara sådant jag tycker är kul varje sekund.
Vid nyår släppte Viljanen singeln ”Vihreö Aalto” tillsammans med Månskensorkestern och detta spår kommer att finnas med i en omarbetad form på kommande skivan. Det finländska är ständigt närvarande. I april besöker även Viljanen Finntastic i Göteborg (kan beskrivas som de sverigefinska organisationernas stora kulturfest). Arrangemanget har ordnats några år i Stockholm och nu är det Göteborgs tur.
Och den finskspråkiga versionen av ”Årstavikens strand” är minst lika bra som den svenskspråkiga.
Debutalbumet släpps senare i år. Kommer de som gillar singeln att känna igen sig?
– Ja, det skulle jag nog kunna tro.
Har du kommit långt i processen?
– Den börjar veckla ut sig så småningom.
Viljanen har alla förutsättningar att nå en bredare publik och anledningarna är många; i grunden präglas hennes musik av en fängslande dubbelnatur; å ena sedan känns sången distanserad, men samtidigt är närvaron total, texterna tar plats, vilket ger inramningen pondus och auktoritet. Viljanen ger av sig själv och varje mening skapar bilder som får en att ta del av upphovsmakarens sätt att uppfatta omvärlden. Och vetskapen om att det finns mer musik att ta del av, skapar fjärilar i magen.
Videon är hämtad från Tom Jerry Boman.
