På nittiotalet spelade Anna Wagner och Malin Olsen ihop i hårt rockande Serial Cynic medan Åsa Meierkord var med i lite poppigare Sobsister. Vi som kan vår skånska musikhistoria blev naturligtvis superintresserade när vi hörde att de, såhär tjugo år senare, hade slagit sina påsar samman och bildat The OhNos ihop med basisten Sanna Rönngård.
Förra året släppte The OhNos grymma EP:n Queens Of The Underworld. Nu är de aktuella med en kommande intervjubok om hur kvinnliga musiker blev bemötta inom 90-talets indiescen. Dessutom spelar bandet live på The Tube Club på Grand i Malmö på torsdag. Vi ställde några frågor till dem.
Hur lärde ni känna varandra och varför bestämde ni er för att börja spela ihop?
– Åsa och Anna känner varandra sen gymnasietiden. Anna och Malin lärde känna varandra lite senare och startade då punkbandet Tampax, som gjorde sin livedebut tillsammans med Åsas dåvarande band Berits Bekännelser 1993. Banden bondade väl lite redan då, men när vi sen firade 20-årsjubileum av den där första spelningen så hade vi väldigt roligt och började snacka om att starta ett nytt band tillsammans. Efter att ha skramlat på som en trio med bara gitarrer och trummor tyckte vi det var dags att skaffa basist och då föll det sig så turligt att vår vän Sanna precis hoppat av sitt dåvarande band och letade nytt. Hon var den sista pusselbiten.
Många nittiotalsband har gjort comeback de senaste åren. Har det öppnat upp för ett intresse för den typen av musik tror ni?
”Frågan är om det är återföreningarna som startar intresset eller intresset som får igång återföreningar”
– Nittiotalet har definitivt kommit tillbaka, det märker man på de yngre aktiva banden, att de lyssnat mycket på shoegaze och grunge. Så det är lite hönan eller ägget, frågan är om det är återföreningarna som startar intresset eller intresset som får igång återföreningar.
Vilken musik från 90-talet har inspirerat The OhNos?
– Vi har väl alla varit inne på artister som Pavement och PJ Harvey, men annars låter vi nog inte så specifikt nittiotal. Åsa har bara lyssnat på Neil Young och Jonathan Richman de senaste 15 åren, Anna försöker mest dra det åt garagepunk hela tiden och just nu har vi snöat in lite på cheesy stuff som Cheap Trick och The Knack. Så det blir nog mer ett mishmash från olika tidsepoker. Men det gjordes mycket bra gitarrbaserad musik på 90-talet, så det är kul att det blivit på tapeten igen.
Vad tycker ni om responsen ni fått hittills?
– Vi tycker såklart att det är skitkul att så många gillar det, men har inga större förväntningar på framgång – det finns så många andra bra band där ute. Vi älskar att spela live, det är ett bra sätt att få direkt feedback. Så om nån därute i landet vill boka oss, hör av er!
Jag fastnade direkt för er ”Headless in Hell”. Hur gick det till när ni skrev den?
– Det är vår första låt och den skrevs helt av Anna. Utgångsläget var att göra en extrovert och enkel popdänga, utan att krångla till det för mycket, och sen para ihop det med en morbid text. Ett koncept helt rippat från Misfits såklart. Eftersom det var vår första låt så försökte vi väl hitta formen för vilken typ av musik vi skulle köra. Titeln kom först, det gör den ofta.
Måste även fråga om ”The Curse Of Kim Gordon Shoes” som har en uppenbart briljant titel. Berätta mer om texten för den oinvigde!
”Anna köpte ett par begagnade skor på nätet som hade tillhört Kim Gordon”
– Man kan kalla det en självuppfyllande profetia. Anna köpte ett par begagnade skor på nätet som hade tillhört Kim Gordon. Hon traskade runt i dem ett tag, innan det började hända mystiska grejer. Det var som att skorna överförde sin förra ägares levnadsöde till den nya. Kim blev lämnad av Thurston för en yngre kvinna, och det blev även Anna. En sån grej kan ju inte bara vara tillfällighet, eller hur?
Var och hur spelade ni in EP:n?
– Det var vår första inspelning någonsin och den spelades in i Studiefrämjandets egen studio, där vi repade just då. Inspelningstekniker var Mattias Johansson. Han var väldigt bra att jobba med. Lyhörd och hjälpsam. Två dagar tog det.
Vad är planen framöver?
– Vår basist ska snart operera sin axel. Det innebär att vi inte kommer att kunna spela live under ett par månader. Så tanken är att vi istället ska skriva en massa nya låtar och sen spela på festivaler och annat roligt under senvår och sommar.
Ingen fullängdare på G?
– Planen är att vi ska spela in en fullängdare till hösten. Vi har en sju, åtta nya låtar redan, så vi ska bara köra vidare på det spåret och se om det är nån som är intresserad av att släppa materialet framöver.
Kan ni tipsa läsarna om andra Malmöband att hålla koll på just nu?
– Du frågar tyvärr fel band eftersom vi har obscent dålig koll. De flesta av oss är morsor på heltid och är inte ute på konsert så ofta. Men vi kan ju nämna Pretentious Moi, Nova Blast, The Nag!, Sofia DeVille och The Dive som exempel på bra lokal pop/rock. Sen finns det ju mycket bra punkband i Malmö, som Arre! Arre!, Remiso, Crutches, Svart Städhjälp med flera. Och om man får namedroppa egna band så spelar Anna även i Pets or Food och thrashmetalbandet Dunkelheit.
Läs mer om torsdagens spelning här.
