Pressbild. Foto: Björn Lexius
Texasfödda Rocky Votolato bor sedan tonåren i Seattle. Det var där han och brodern Cory startade emopunkbandet Waxwing som splittrades 2005. Sen dess har Votolato satsat helhjärtat på sin solokarriär (som han smygstartade redan i slutet på nittiotalet) och musikmässigt rört sig i americana-land, nånstans mellan Ryan Adams och Jason Molina.
Votolato har gett ut åtta fullängdare och flera ep:s – däribland hyllade Suicide Medicine från 2003. Han har också turnerat en del med Seattlekollegan Damien Jurado. Det senaste albumet kom 2015, gavs ut av Glittehouse i Europa och producerades av Chris Walla (Death Cab for Cutie). Men det allra färskaste släppet, fina EP:n Sawdust & Shavings, med gästspel av medlemmar från Warpaint och American Football, kom bara för någon vecka sen.
Som synes har Votolato ett enormt imponerande CV, men han har trots det aldrig varit något större namn på den här sidan Atlanten. Att lilla Folk å rock i Malmö bjöd in honom denna februarikväll är därför extremt uppskattat av undertecknad. Men inte bara av mig, ska det visa sig.
Förvånansvärt många har tagit sig till Lilla torg och Folk å rock för att se Votolato underhålla med gitarr, munspel och den sammetslena röst han begåvats med. Pensionärer trängs med skejtpojkar i vad som känns som ett vardagsrum. Det var längesen jag upplevde en så skiftande, men fokuserad publik. Det är fint att se.
Redan inledande ”Portland is Leaving” (från Makers 2006) sätter agendan för kvällen. Den som kom för att bevittna en Rocky Votolato Greatest Hits-kavalkad blir allt annat än besviken. Kvällen bjuder på ett par låtar från nya EP:n men annars mestadels material från hela hans karriär.
Vi får höra anekdoter om hur låtarna blev till. Att ”Tinfoil Hats” skrevs med hjälp av hans son och handlar om aliens, och att ”Makers” är inspirerad av poeten Allen Ginsberg och kom till i Lower Eastside, NYC. Votolato är en ödmjuk berättare, både i sina låttexter och på scen, och det slår mig hur övertygande han är. Med små medel behåller han hela tiden lyssnarens intresse, det kan vara genom en brygga, en oväntad textrad eller som på ikväll på scen: med en kommentar om det politiska läget i USA eller om Tinders isländska motsvarighet.
Som mest berörande blir det i nyare ”Hospital Handshakes” och ”Stardust & Shavings” där Votolato droppar mörkare textrader som ”Is this an exercise, or an exorcism?” och ”Why does this love and madness looks so much alike”. Speciellt med vetskapen om att Votolato nyligen tog sig genom en djup depression i bakhuvudet.
”Suicide Medicine”, Votolatos kanske mest kända låt, kommer som extranummer och oväntat många i publiken stämmer upp i allsång. När sen gamla ”Mixtapes/Cellmates” och dess lägereldsvänliga munspelssolo avslutar kvällen nostalgimyser jag fullt ut.
