St. Lucia – Matter

Matter är en 80-talsdoftande synthpop-kavalkad som pendlar mellan att vara fräsch och kliché. Sydafrikanske Jean-Philip Grobler, hjärnan och hjärtat bakom St. Lucia, drar in lyssnaren på ett vibrerande och paljettdränkt dansgolv där Phil Collins, Culture Club och Lionel Richie dominerar. Minst sagt dekadent, men ändå rätt så trevligt.

Drömska, svävande och tropiska synthar utgör grunden av ljudbilden; handklapp och fingerknäpp topplagret. St. Lucia har tidigare berättat i en intervju att musiken alltid komponeras först och att texterna läggs på sist. Det krävs ingen djupare lyssning för att konstatera hur avancerad ljudproduktionen är. Tillika, hur banala texterna (som oftast är på rim) är.

Alla typer av percussion, blås och synthmattor verkar onekligen rymmas och få plats på Matter. Flera av spåren låter som om att de hade kunnat vara gjorda av någon annan. Tredje singeln, ”Love Somebody”, flirtar öppet med Alphavilles ”Big in Japan” med sina asiatiska tongångar i refrängen. Likväl som att ”Stay” kunde ha skrivits av Bronski Beat. Men det som St. Lucia vinner mark på är att en ständig känsla av nuet, det känns 2016 fastän soundet hela tiden försöker klamra sig fast vid ett ängsligt 1986.

När albumet tonar ut slår det mig att essensen av St. Lucias svulstiga lager-på-lagersound bara växer och växer på mig. Den lämnar en varm känsla, inte minst i de starkast lysande spåren ”The Winds of Change” och ”Stay”.

[Columbia/Sony, 29 januari]

6