Med Blod Som Bläck är en bra och smart titel på en debutplatta som handlar om en historia om en far och en son. Joachim Dahlbergs Vindkraft berättar den i kronologisk ordning. Den byggs upp textmässigt på ett sätt som funkar relativt bra. Titlarna är genomgående starka och de ger mig en musikalisk karta som är lätt att följa. Men med det sagt är det också svårt att läsa in något annat i texterna och jag hittar ingen egen väg in. Jag fastnar inom ramarna för historien och får ingen chans att tolka låtarna på mitt sätt, vilket är synd.
I introt sätter en vemodig pianoslinga stämningen och den är också, tillsammans med ”Stark”, den mest nedtonade låten. Eftersom texterna redan står svart på vitt så är det musiken och ljudbilden jag fastnar mest för. Det ligger något mjukt i hela tempot och blir som bäst i den avslutande ”Välkommen hem”. Gitarren som finns där och tar den största platsen gör att jag skulle vilja lyssna på låten i instrumental form. Melodin och arrangemanget känns lätt och utan konstigheter.
Även ”Sanning” är en bra låt för en gitarrälskare som undertecknad, där just ett riff som dras ut i nästan hela tre minuter lyfter låten till en annan nivå. Det ger en krok som jag lätt kan haka fast vid och lyssna på flera gånger.
Med Blod Som Bläck har titlar som funkar, absolut. Men den är en aning svajig i känslan. Albumet når inte ända fram, även om det på ett senare stadie plockar upp mig och ger en mer stadig grund att stå på. Tråkigt nog händer inte det förrän i sista låten.
[Egenutgivning, 22 januari]
