Slätta – Talande bok

Vem vill egentligen lämna en doft av vår? Inte jag i alla fall. Så inte heller Slätta, som med sin nya skiva Talande bok gör så att våren åtminstone knackar på min dörr. Det är som om de sveper om mig med ett täcke av blommor och halmstrån.

Bandet låter som ett muntrare [ingenting] med mer folkliga inslag. Samspelet mellan manssången och kvinnosången balanseras på samma sätt och Christopher Sander från [ingenting] och de tre manliga sångarna i Slätta har stundom slående lika röster. Lite gnälligt och skört så där. På det allra bästa sättet.

Atmosfären är rakt igenom varmhjärtad, livfull och uppsluppen. En känner sig som en mikrofon som står bortglömd i studions dunkla hörn. Fri att ta in det som spelas, sjungs och sägs emellan tagningarna. Det är på gott och ont, ska sägas. Vissa partier upplevs lite väl opolerade och borde nog getts en extra omtanke. Och texterna kanske skriver en på näsan lite väl ofta.

Som mysigast blir det när de drar ner på tempot och varsamt masserar mina öron. Tänker då dels på ”Från vår till höst” med sin ljuvliga steel-guitar, mjuka trummande och bedårande stämmor. Pricken över i:et är dock avslutaren ”Ingenting är under kontroll” som jazzigt vispas fram i sällskap av en oemotståndlig basklarinett och rörande sång. Försiktigt ändras dynamiken och fler och fler trådar nystas upp under låtens gilla gång.

Med lite vassare texter, en aning mer pillande i redigeringen och en extra tagning här och där, kan Slätta bli att räkna med i framtiden. Det råder nämligen ingen tvekan om att det är ett gäng riktigt kompetenta musiker som även har både öga, öra och den rätta pennan för låtskrivande.

Bredden av instrument som hörs på Talande bok är rätt otrolig. Det är en fröjd att lyssna på, helt enkelt.

[Egenutgivning, 15 januari]

6