Att summera den moderna pophistorien är detsamma som att skriva David Bowies dödsruna. Brixton-sonen omprövade gamla sanningar, skapade nya regler och fångade en känsla av utanförskap. Ändå blev han störst i världen. Under många år stod han i centrum av allt.
Innan Bowies dödsbesked – likt många andra avled han i sviterna av cancer – framstod hans sista skiva som mytisk och svårbegriplig. Idag är låtarna som en öppen bok. Balladen ”Dollar Days” talar sitt tydliga språk. The Thin White Duke beskriver sin egen död.
Blackstar kommer att gå till pophistorien som ett av de främsta minnesmärkena över en artist som aldrig slutade att fascinera. Bowie stod alltid på gränsen. Det ska sägas att vissa av hans musikaliska utflykter blev artistiska misslyckanden, men det är en följd av att vara ständigt nyfiken. Bowies hade aldrig slagit igenom med ”Space Oddity” om det inte vore för hans enorma vilja att tänja på gränserna, förnya sig själv och på så sätt göra sig ständigt aktuell.
På sätt och vis lurade Bowie döden genom att släppa en ny skiva i samband med sin egen bortgång. Blackstar sluter cirkeln, blir en påminnelse om hans födelse, levnad och död, ett liv som upphörde utan att omvärlden anade någonting. Ändå klädde han sin dödsdom i ord och musik.
Det är inte lätt att skriva denna text. Jag vill inte skriva denna text. Personligen kan jag inte sätta ord på hans betydelse, men i grunden är det låtar som “Life On Mars?” och “The Man Who Sold The World” som satte pennan i min hand. Jag skriver om musik för att jag golvades av Bowies unika sätt att komponera låtar, klä sig och utmana normer.
2004 åkte jag och min bror för att se David Bowie på Roskilde. Han ställde in på grund av sjukdom. Besvikelsen var total, men jag tänkte att det skulle komma nya chanser. Det kom ingen ny chans. Däremot besökte jag och min bror Bowie-utställningen David Bowie is på Victoria & Albert Museum i London. En storartad upplevelse och ett bevis för hans enorma inflytande. Jag har så många minnen relaterat till Bowie. Jag ogillade alla som påstod att Nirvanas “The Man Who Sold The World”-cover överträffade originalet. Det gör jag fortfarande.
Jag har sträcklyssnat på Bowies musik sedan 15-årsåldern. Det har aldrig funnits någon anledning att sluta. Och nu finns det färre anledningar än någonsin.
8 January 1947 – 10 January 2016
Lista över David Bowies mest underskattade låtar – album för album.
