Den 13 januari är det Sverigepremiär för Quentin Tarantinos nya och hyllade western The Hateful Eight och med tanke på att spaghetti western-ikonen Ennio Morricone bidragit med filmmusik, passar Daniel Andersson på att lista de 25 bästa spaghetti western-låtarna. Fokus ligger på de sångbasarade bidragen.
De flesta är bekanta med musiken från Dollar-trilogin som utgör de mest legendariska soundtracken som någonsin producerats. Westerngenren hade givetvis skapat klassisk filmmusik sedan årtionden tillbaka, men nämnda produktioner förändrade spelreglerna i mitten av 60-talet och banade väg för en ny våg där bildspråk och musik flätades samman på ett helt nytt sätt. Första filmen A Fistful Of Dollars hade italiensk premiär 1964, men det dröjde dock tre år innan succén nådde den amerikanska marknaden.
Spaghetti western-genren går emellertid att spåra till 50-talets Spanien och i likhet med de efterföljande spaghetti-filmerna handlade det om samproduktioner mellan olika länder (dessa inkluderade bl.a. dåvarande Jugoslavien, Tyskland, Italien, Frankrike, USA och Spanien). En bredare benämning brukar vara eurowesterns, men det finns även underkategorier som zapata westerns, där handlingen utspelar sig i Mexico.
Portalfiguren Morricone inledde sin karriär långt innan spaghetti-trenden och till en början komponerade han mestadels popmusik. Ett av de tidigaste bidragen som går att koppla till hans senare karriär är Peter Tevis singel “Pastures Of Plenty” från 1962. En cover på Woody Guthries klassiker och denna låt gjorde sedan om för att bli en del av A Fistful Of Dollars (utan Tevis). Morricone spelade även in liknande soundtracks till andra typer av filmer och ett av de bästa exemplen är Rita Monicos “Thrilling” från 1965.
Etablerade artister som Elvis Presley bidrog också. 1969 agerade Presley huvudrollsinnehavare i filmen “Charro!” där han passande nog sjöng ledmotivet. Ett spår som bär tydliga drag av John Barrys Bondmusik. Barrys “Zapata” från 1961 anses vara en betydande influens gällande Morricones eget skapande.
Spaghetti-filmerna nådde sin kulmen 1968 och musiken influerade även artister och band utanför filmvärlden. The Upsetters släppte exempelvis “Clint Eastwood” 1969. Under 1969 började trenden vika nedåt, men 70-talet hade också sina stunder. Nedanstående lista har en bred syn på spaghetti westerns och kommer att inkludera låtar som balanserar på gränsen.
25 Raoul – “Arizona Colt” (1966)
Francesco De Masi är en av de mest framträdande kompositörerna inom spaghetti western-facket och Raoul är en pålitligaste artisterna. “Arizona Colt” är ett filmiskt och storslaget ledmotiv som samtidigt är ett av de mest traditionella spåren på denna lista.
24 Don Powell – “There Will Come A Morning” (1966)
Don Powell kom till Italien i början av 60-talet och grundade inom kort framgångsrika The King’s Men Orchestra. Powell blev sedermera en del av spaghetti-scenen och “There Will Come A Morning” är ett av hans främsta bidrag. Låten är komponerad av Carlo Savina och finns med i filmen Pochi Dollari Per Django. Samma år spelade han även in ledmotivet till Texas, Adios. Ytterligare en favorit är “Vengeance” från 1968 års Joko Invoca Dio… E Muori.
23 Peppino Gagliardi – “Ballata Per Un Pistolero” (1967)
Ballata Per Un Pistolero spelades in i Jugoslavien, men regisserades av Alfio Caltabiano och är på så sätt spaghetti western. Musiken är komponerad av Marcello Giombani och titellåten är en melodramatisk ballad i bästa snitt.
22 Dandylion – “Wolf” (1977)
Bröderna De Angelis föddes utanför Rom och under 70-talet låg de bakom flera fantastiska soundtracks. “Wolf” är hämtad från 1977 års Mannaja och spelades in långt efter att spaghetti-scenen nått sin kulmen. Guido och Maurizio utvecklade musikstilen och de spelade in så mycket musik att de tvingades använda olika synonymer (exempelvis Oliver Onions). Bakom Dandylion hittas Susi Lion från Sybil & Guy och Sisu & Guy.
Tarantinos Death Proof innehåller för övrigt Sisu & Guys underbara “Goodbye My Friend” från 1974 års polisfilm Il Cittadino Si Ribella. Ett måste bland De Angelis produktioner.
21 Christy – “Run Man, Run” (1966)
Ennio Morricone och Christy samarbetade vid ett flertal tillfällen och ledmotivet till The Big Gundown sätter stämningen perfekt.
20 Maurizio Graf – “Angel Face” (1965)
Maurizio Graf är en annan av Morricones återkommande samarbetspartners och “Angel Face” närmar sig sistnämndes förflutna inom popmusiken. Resultatet är ett möte mellan två världar som klaffar perfekt.
19 Bobby Solo – “Ringo, Dove Vai?” (1965)
Bobby Solo är en av Italiens mest säljande 60-talsarister och hans “Una Lacrima Sul Viso” är den fösta italienska singel som sålde över en miljon ex (internationellt tre miljoner). “Ringo, Dove Vai?” arrangerades av spaghetti-ikonen Bruno Nicolai och är ren perfektion.
1966 spelade Solo in ledmotivet till den amerikanska westernfilmen Nevada Smith, där Steve McQueen agerade huvudroll. En hämnare som vill få upprättelse.
18 Christy – “Al Messico Che Vorrei” (1968)
1968 sammanfaller med spaghetti western-filmernas glansdagar och Christys “Al Mesico Che Vorrei” från filmen Tepepa är en oemotståndlig Morricone-ballad.
17 Dandylion – “Snake” (1977)
I slutet av 60-talet blev westernkomedierna allt mer framträdande och dessa filmer resulterade i soundtracks som var mer lättsamma än tidigare. Guido & Maurizio De Angelis refrängstarka “Snake”ligger i linje med denna trend.
16 Nicola Di Bari – “Cosa Vale Un Uomo” (1968)
I likhet med Bobby Solo är Nicola Di Bari en av Italiens största popartister och Di Baris “Cosa Vale Un Uomo” har det mesta som krävs av ett ledmotiv till en klassisk spaghetti western. Den engelskspråkiga versionen “You’d Better Smile” håller samma klass.
Att flertalet spaghetti westerns var samproduktioner resulterade i att många låtar spelade in på olika språk. Ett exempel är Ralf Paulsens “Gejagt in der Sierra Nevada” från 5.000 dollari Sull’asso (i samma film hittas Don Powells “A Gambling Man”).
15 Franco Morselli – “Non Mi Aspettavi Piu”(1969)
Franco Morsellis “Non Mi Apettavi Piu” är med i Sergio Garrones film Una Lunga Fila Di Croci som kretsar kring prisjägare och brutala gäng. Inget nyskapande. Morsellis bidrag skapar dock stämning med ett härligt driv och flöjttoner som driver med vinden.
14 Peter Tevis – “Pastures Of Plenty” (1962)
Den amerikanske folksångaren Peter Tevis fick chansen att samarbeta med Morricone i början av 60-talet. Woody Guthrie-covern “Pastures Of Plenty” banade väg för framtida succéer.
13 Don Powell – “Laredo” (1967)
Don Powells “Laredo” är soul, western och pop i ett. Marcello Giombini står som kompositör och det är mer eller mindre omöjligt inte dras med i det uppjagade tempot. Och i bakgrunden hörs någon vissla.
Powell bidrog även med sång till andra genrer än westerns och dramat “Cannibal” är en av dessa filmer. Låten är med i I Cannibale där Britt Ekland gör en av de mest framträdande rollerna.
12 Peter Tevis – “Per Un Pugno Di Dollari” (1964)
“Per Un Pugno Di Dollari” spelades in för att vara med i Sergio Leones A Fistful Of Dollars men användes aldrig. Det gör inte låten sämre. “A Gringo Like Me” är en annan Tevis-favorit och detta Morricone-samarbete dateras till 1963. Låten är med i filmen Duello Nel Texas, vilket är den första spaghetti western-filmen med ett soundtrack av Morricone.
11 I Cantori Moderni Di Alessandroni & Gianni Spagnolo – “Navajo Joe” (1966)
Ennio Morricone står för musiken, medan I Cantori Moderni Di Alessandroni och Gianni Spagnolo står för utbrott och sång. Burt Reynolds har huvudrollen. Titelspåret “Navajo Joe” vrider upp temperaturen.
Tarantino använde instrumentalspåret “Silhoutte Of Doom” från denna film i Kill Bill Vol. 2.
10 Annibale – “They Call Me Trinity” (1971)
Franco Micalizzi står för musiken och Annibale sjunger ledmotivet till klassikern “They Call Me Trinity”. Spaghetti-ikonen Terrence Hill spelar Trinity. Ett annan fint Trinity-spår är Gene Romans “Trinity Stand Tall” (bröderna De Angelis/Oliver Onions står för produktionen).
9 Maurizio Graf – “Il Ritorno Di Ringo” (1965)
Graf och Morricone skapar magi. Ljudbilden är storslagen, sången majestätisk och helheten bedårande. “Il Ritorno Di Ringo” är klanderfritt utförd. Det enda som kan förstöra är osaltade popcorn.
8 Willy Brezza – “All’Ombra Di Una Colt” (1965)
Nico Fidenco ger Willy Brezza ett dukat spaghetti-bord. “All’Ombra Di Una Colt” ger mersmak.
7 Maurizio Graf – “Occhio Per Occhio” (1965)
Grafs “Occhio Per Occhio” användes aldrig i Leones For A Few Dollars More, men släpptes som singel. Den engelskspråkiga versionen “An Eye For An Eye” är också bra.
6 Scott Walker – “The Rope And The Colt” (1969)
Scott Walker behöver ingen närmare presentation och hans medverkan i filmen Une Corde, Un Colt höjer kvalitén. Titellåten “The Rope And The Colt” går inte att värja sig emot.
5 Robert Fia – “Django” (1966)
Luis Bacalov står för musiken och Robert Fia sjunger med inlevelse och passion, vilket gör “Django” till en klassiker. Rocky Roberts spelade in den amerikanska versionen av “Django”, men det är originalet som är allra bäst. Det är dock omöjigt att förbise Roberts fina Elvis-imitation.
Roberts gör för övrigt ett fint soulnummer i filmen Stasera Mi Butto från 1967.
4 Raoul – “Seven Men” (1967)
Francesco De Masi och Raoul skapar stordåd i ledmotivet till 7 Winchester Un Massacre. Ett annat fint samarbete är “Stranger” som återfinns i filmen Vado… L’ammazzo E Torno från samma år.
3 Edda Dell’Orso – “His Name Is King” (1971)
Luis Bacalov slår sig samman med Edda Dell’Orso för att fånga det bästa av Italien och Amerika. “His Name Is King” imponerar på alla plan. I själva filmen Lo Chiamavano King hittas min personliga skådisfavorit Klaus Kinski, som medverkade i en mängd spaghetti westerns.
Det är för övrigt Dell’Orso som hörs i låtar som “Ecstasy Of Gold” och “Once Upon A Time In The West” där hennes ordlösa sång utgör ett av de viktigaste elementen.
2 Nico Fidenco – “Per Il Gusto Di Uccidere” (1966)
Nico Fidenco är inte bara kompositör, utan även sångare och “Per Il Gusto Di Uccidere” får mig alltid att vilja dra på mig hölstret, rida mot solnedgången, för att aldrig återvända. I samma film hörs The Wilder Brothers version av samma låt, men under namnet “Lanky Fellow”.
1 I Cantori Moderni Di Alessandroni – “Vamos A Matar, Compañeros” (1970)
Alessandro Alessandroni skapade kören Cantori Moderni i början av 60-talet och i Morricone-samarbetet “Vamos A Matar, Compañeros” frambringar de känslan av en skenande boskapsjord. I låten hörs även Alessandroni vissla och tillsammans med Dell’Orsos sång, är detta ett av de mest signifikativa dragen inom spaghetti-filmerna. Och i de flesta fall är det förstnämnde som är ansvarig.
De låtar som finns på Spotify.
