Våren 2014 lade Madridtjejerna Carlotta Cosials och Ana Garcia Perrotte ut två demos på Bandcamp under namnet Deers. Endast några månader sedan agerade man förband till The Libertines och sålde stup i kvarten ut ständigt växande Londonlokaler. Sedan dess har Deers blivit Hinds och ett komplett band i form av värvningarna Amber och Ade, detta samtidigt som man cementerat sin plats som en av indievärldens största nyförälskelser. Endast en vecka in 2016 är det dags för elddopet i form av debutalbumet Leave Me Alone.
En betydande del av materialet på Hinds förstagiv är det som skrapats ihop på vägen till det stora målet, det vill säga alster som redan bemötts av allsång hos den hängivna publiken. Det rör sig med andra ord om en gryta bestående av garagerock och somriga slackermelodier a la Mac DeMarco kryddat med gitarrslingor som i sina stunder drar tankarna till indierockens storhetsdagar, det vill säga The Strokes glansdagar och i detta fall Pete Dohertys lugnare stunder.
Melodimässigt lyckas bandet träffa rätt på i princip varje spår, speciellt ”Warts” är oemotståndligt trallvänlig och ”Bamboo” har redan fått en klassikerstämpel hos bandets närmast kultliknande fanbase. Textmässigt är det dock ofta plattare, inte minst på grund av att bandets begåvning i det engelska språket inte är helt fläckfri. Trots detta får de något intetsägande raderna betydelse genom Hinds hela framtoning och känns på något märkligt sätt hela vägen in i hjärtat.
De fyra spanjorskorna förmedlar på albumet just den känslan som gjort dem till ikoner på framförallt Londonscenen och varför framgångssagan till synes ännu inte stött på ett enda hinder. Leave Me Alone är ett nyfiket album som stinker cigaretter, öl, sena nätter samt solkyssta och trötta kroppar – det vill säga ungdomlig vänskaps bästa sidor. Hinds porträtterar den där perfekta, händelserika tonårssommaren på ett mycket charmigt sätt.
Snyggt konstruerat håller debutalbumet en enormt jämn nivå. Det avslutande lugnare partiet, där speciellt ”I’ll Be Your Man” sticker ut, gör att den medryckande och fina resa som Leave Me Alone är går snyggt i mål. Det går dock att konstatera att Hinds fortfarande upplevs bäst live men att debutalbumet i sin helhet är en god och värdig introduktion till bandet vars galna resa troligtvis bara har börjat.
[Mom+Pop, 8 januari]
