Årets bästa postpunk 2015

De senaste åren har de fantastiska postpunksläppen duggat tätt. Band som Savages, Total Control, Viet Cong och Eagulls har bevisat att genren fortfarande har mycket att komma med. 2015 har inte varit något undantag, mängden bra postpunk som släppts har varit så stor att ingen rimligtvis kan ha hunnit lyssna på allt. Men jag har gjort ett försök i alla fall, och här är guldkornen som jag vaskat fram.

Algiers

Algiers debut är utan tvekan årets mest intressanta postpunk-släpp. Inte bara för att skivan är helt vansinnigt bra utan också för att den är ett av få av årets album som verkligen pushar genren framåt. Med sin soul- och gospelinfluerade stil låter inte Algiers som någon postpunk gjort förut. På det sättet går Algiers verkligen i den tidiga postpunkens spår. Om det är något som kännetecknar den första generationens postpunkband så är det ju att man experimenterade, blandade och utforskade nya vägar. Nästa år går Algiers in i studion för att spela in uppföljaren, och nya europeiska turnéer är också på gång.

Viet Cong

Bland de mest omtalade postpunksläppen 2015 märks Viet Congs Viet Cong, Protomartyrs The Agent Intellect och Oughts Sun Coming Down. Även om jag gillade The Agent Intellect och Sun Coming Down så tyckte jag inte att de levde upp till hypen. Men det tyckte jag å andra sidan inte om skivorna som Ought och Protomartyr släppte förra året heller. Viet Cong däremot lyckades faktiskt leverera: mörk, intensiv, melodisk – deras Viet Cong är en nästan perfekt postpunkskiva.

Fans

Gränslandet mellan indie och postpunk blir allt mer tätbefolkat. På sin debut-EP Born Into visar brittiska Fans hur grym den här sortens musik faktiskt kan vara. Särskilt titelspåret – en snygg indierocklåt om klassklyftor och bristen på social rörlighet – övertygar. Men också avslutande “To The Grave” förtjänar att lyssnas på på repeat. I januari går Fans in i studion för att spela in uppföljaren.

Shopping

Trots att de har rötter i den allra mest klassiska postpunken (Gang Of Four, Talking Heads, Slits) lyckas Shopping låta helt originella. Debuten Consumer Complaints kändes helt klockren när den kom, men nya Why Choose är vassare. Dansant och medryckande, med snygga politiska texter. En helt självklar skiva. Bandet har rötterna i Englands queera feministiska punkscen, en scen som på senare år blivit allt mer intressant.

Downtown Boys

Från den amerikanska varianten av samma scen kommer ett annat av årets bästa släpp, Downtown Boys Full Communism. Musikaliskt drar Downtown Boys åt den agressivare punken, Full Communism är en saxofonfylld attack som på två språk skriker ut sin ilska över sakernas tillstånd.

Fat White Family/The Moonlandingz

Tillsammans med The Eccontronic Research Council släppte Fat White Family i år en EP under namnet The Moonlandingz. Skivan lät som en elektronisk version av den skruvade garagepostpunk som Fat White Family brukar göra och inledande ”Sweet Saturn Mine” var nog den bästa synthpunklåt som släpptes i år. I januari kommer äntligen Fat White Familys andra album, Songs Of Our Mothers. Hittills har bara en singel släppts, men den new wave-influerade ”Whitest Boy On The Beach” lovar onekligen gott.

Lower

Lowers Seek Warmer Climes var ett av förra årets bästa postpunkalbum. På nya EP:n I’m A Lazy Son… But I’m The Only Son fortsätter bandet i samma spår. Det är mörkt, dramatiskt, intensivt. Snyggare än nästan allt annat som kommit från den danska postpunkscenen, eller från den skandinaviska postpunkscenen överhuvudtaget. Bland svenska postpunksläpp märks framförallt RAs Scandinavia och Könsförrädares End Of History.

Cruising

Irländska Cruising består av medlemmar från bl.a. Girls Names, Sea Pinks och September Girls. Med Cruising gör musikerna postpunk som om åttiotalet aldrig tagit slut, här hörs ekon av band som Vice Squad, Magazine och Siouxie And The Banshees. Särskilt sångerskan Benni Johnston lyfter skivan med sin dramatiska och känslofyllda röst.

ÖVRIGA

Bland årets övriga släpp förtjänar Sonic Jesus, Autobahn och Sauna Youth att nämnas. Sonic Jesus debutalbum Neither Virtue Or Anger kombinerar postpunk med kraut och psykedelia på ett sätt som i sina bästa stunder påminner om Moon Duo. Autobahn stod för ett annat starkt debutalbum. Även om jag fortfarande föredrar EP-skivorna som man släppt tidigare, så är Dissemble en riktig stark skiva, med tydliga drag av den punkiga postpunk som ex Eagulls och Iceage brukar göra. Också Sauna Youth kommer från punkhållet, influerade av sjuttiotalsband som Wire, Gang Of Four och Buzzcocks. Deras album Distractions är inte alltid klockrent men innehåller flera helt fantastiska låtar.