Listan över 60-talets 100 bästa b-sidor har nått platserna 50-26. Bland låtarna hittas både nya och gamla favoriter. En sak är dock säker, det är många fantastiska b-sidor som fått stryka på foten.
Denna omgång gästas av Gustaf Dicksson som ligger bakom skivaffären Music Lovers Records och hyllade skivbolaget Höga Nord Rekords. Han jobbar även med festivalen Psykjunta. Helt enkelt en perfekt person för att sammanställa en förstklassig lista.
Gustaf ger sin syn på 60-talet:
– Inom jazzen tycker jag att det kom mycket helt fantastisk musik under hela 60-talet, även inom soul och blues. Inom pop/rock tycker jag däremot att 60-talet känns relativt ointressant, med massa undantag såklart. Det ”typiska” 60-tals soundet känns ofärdigt, banalt, korkat och naivt. Sen finns det några pop/rock band som har betytt väldigt mycket för mig från 60-talet, till exempel Velvet Underground och Creedence. Engelsk 60-talsmusik gillar jag inte särskilt mycket.
En Spotifylista med Gustafs favoriter.
The Steinways ”You’ve Been Leadin’ Me On” och Denita James ”Wild Side” finns inte på Spotify.
Och här kommer mina personliga favoriter. Platserna 100-76 och 75-51 har redan publicerats.
50. Simon & Garfunkel – ”For Emely, Whenever I May Find Her (1966)
Det existerar en föreställning om att listor av denna sort ska vara objektiva, där kvalité och uttryck, ska vara de enda faktorerna som avgör låtarnas placering. Sanningen är att de bästa låtarna kryddas av subjektiva känslor som är omöjliga att förbise. En självklarhet som är viktig att påpeka.
Min farmor älskade Simon & Garfunkel och tillsammans lyssnade vi på hennes favoritkassett Parsley, Sage, Rosemary and Thyme om och om igen. B-sidan ”For Emily, Whenever I May Find Her” är ett av de starkaste minnena av en tid som aldrig kommer tillbaka.
49. The Miracles – ”Oh Be My Love” (1966)
Från början tillskrevs denna b-sida producenten och låtskrivaren Frank Wilson, men upphovsmanen Smokey Robinson tilldelas sedermera sin rättmätiga signatur. Motown har mycket att tacka The Miracles sångare.
Frank Wilson släppte endast en singel som artist och det är odödliga ”Do I Love You (Indeed I Do)” från 1965. Svårslagen northern soul och en av de mest eftertraktade sjuorna på marknaden. B-sidan ”Sweeter As The Days Go By” är en trivsam ballad.
Det är många artister och band som fått draghjälp av Smokey Robinson, men Motown hade en mängd duktiga låtskrivare. Två av dessa är Barrett Strong och Norman Whitfield och tillsammans ligger de bl.a. bakom Temptations b-sida ”Why Did She Have To Leave Me (Why Did She Have To Go)” från 1968. David Ruffin hade lämnat bandet och ersattes av Dennis Edwards.
48. Creedence Clearwater Revival – ”Born On The Bayou” (1969)
Creedence Clearwater Revival är ett band som funnits på min rader under lång tid, ändå har jag inte lyssnat särskilt mycket, vilket ändrades när jag köpte sjuan ”Proud Mary” med ”Born On The Bayou” på baksidan.
Att jag slutligen införskaffade ”Proud Mary”-sjuan berodde mycket på en intensiv Bob Seger System-period. En omväg kan tyckas. Från Bob Seger System till Bob Seger And The Last Heard är avståndet avsevärt mycket kortare. Ett bra tillfälle att tipsa om sistnämnda bands debutsingel ”East Side Story” från 1966 (b-sidan är en instrumental version av a-sidan).
47. Sir Victor Uwaifo & His Melody Maestros – ”Akwete” (1969)
Victor Uwaifo är ett av de mest kända highlife-namnen och hans ”Akwete” behandlar trumhinnorna med varsamhet och ömhet. Det finns inget som stör.
Uwaifos status går dock inte att jämföras med nigerianske landsmannen Fela Kuti (båda hade sin storhetstid på 70-talet). Under samma period som ”Akwete” spelades in, besökte sistnämnde Los Angeles för att sedermera vända hem med Svarta pantrarna som inspirationskälla. Resten är musikhistoria. B-sidorna ”Witchcraft” och ”Lover” blev det omedelbara resultatet.
46. Dusty Springfield – ”Just A Little Lovin'”(1968)
Det är få låtar som har samma legendstatus som Dusty Springfields ”Son Of A Preacher Man” (en låt som Aretha Franklin ratade). B-sidan ”Just A Little Lovin'” är inte lika omtalad, men ändå en klassiker. En annan fin baksida är ”Something Special” som släpptes 1964, för att inte tala om ”Little By Little” som gavs ut två år senare” (a-sidan i England, b-sida i USA).
Det är inte ovanligt att en och samma person blir sinnebilden för en hel scen och för många är Springfield brittisk soul, men det finns givetvis en massa artister som är värda att uppmärksamma. Helen Shapiros b-sida ”I Walked Right In (With My Eyes Right Open)” från 1963 är ett exempel, ett annat är Lynne Randells ”Stranger In My Arms” från 1967. Samma år släppte Sharon Tandy garagedoftade ”Hold On” som b-sida (The Fleur De Lys kompade).
45. LaVern Baker – ”Voodoo Voodoo” (1961)
Detta är ett spår som vrider upp tempot, vägrar att ta hänsyn till omgivningen, för att slutligen stanna vid 2.55. En given favorit på Halloween-festen.
Det är något tilldragande med det lite stökiga och rökiga som omgärdar ovanstående låt och Dorothy Williams ”Watchdog” från 1964 ger samma känsla.
44. Pink Floyd – ”Candy And A Currant Bun” (1967)
Jag har en ohämmad kärlek för Syd Barrett, anledningen är svår att sätta fingret på, men det beror förmodligen på hans sätt att balansera mellan det banala och det allvarsamma.
I det stora hela har jag lyssnat mer på amerikansk psykedelia än på brittisk. En relativt ny upptäckt är The Human Expression, vars b-sidor ”Every Night” och ”Calm Me Down” är självklara favoriter, men allra bäst är a-sidan ”Love At Psychedelic Velocity”. (med ”Every Night” på baksidan).
Psykedelia-trenden fick även fäste bortom den traditionella pop- och rocksfären. Joe Cuba Sextet släppte exempelvis fina b-sidan ”Psychedelic Baby” 1967 och den brasilianska tropicália-rörelsen tog starka intryck. Tom Zés b-sida ”Feitiço” är en favorit och detsamma gäller Os Brazões version som vidgar sinnena ytterligare (båda släpptes 1969). Sistnämnda band kompade för övrigt Gal Costa och en av hennes bästa b-sidor är 1968 års ”Mamãe Coragem”.
Den turkiska psykedelian är ett annat kapitel. Erkin Korays b-sida ”Seni Her Gördüğümde” från 1969 är riktigt bra.
43. Jack Holiday – ”Lazy Day” (1967)
Under flera år har jag varit beroende av Jack Holidays ”Lady Day”.
42. Bill Fay – ”Screams In The Ears” (1967)
Bill Fay gjorde comeback 2012 och hyllades stort. ”Screams In The Ears” är b-sida på hans debutsingel ”Some God Advice”. Blev golvad vid första lyssningen. Rösten påminner om Tom Rapps från Pearls Before Swine.
41. Larry Williams & Johnny Watson – ”Too Late” (1967)
Bland northern soul-konnesörer är det få som inte vårdar Larry Williams & Johnny Watsons ”Too Late” med ömhet och varsamma händer. Detsamma gäller ”A Quitter Never Wins” från samma år. Två klassiska b-sidor på OKeh Records.
1976 släpptes ”Too Late” på nytt, men denna gång som a-sida. Andra låtar faller helt i glömska. Maxine Browns underbara ”It’s Torture” fick vänta ända tills 1986 för att ges ut överhuvudtaget.
40. The Masters Apprentices – ”Wars Or Hands Of Time” (1966)
Australien är inte bara 70-talsband som The Saints eller Radio Birdman, garagetraditionen började långt tidigare. The Masters Apprentices suveräna ”Wars Or Hands Of Time” är ett klockrent exempel.
39. Thelonious Monk with John Coltrane – ”Off Minor” (1961)
Två jazzlegender på samma inspelning. Det är inte illa. ”Off Minor” är frukten av samarbetet.
38. Ester Phillips – ”Cheater Man” (1967)
Muscle Shoals ligger bakom flera av musikhistoriens bästa soullåtar och Ester Phillips ”Cheater Man” är en av dessa. Dan Penn och Chips Moman är ansvariga för inspelningen. Dessa båda har även skrivit James Carrs klassiker ”Dark End Of The Street”, men även nästföljande placering.
En annan Muscle Shoals-legend är Eddie Hinton, som bl.a. skrivit Dusty Springfields b-sida ”Breakfast In Bed” från 1969. Själv släppte han hjärtskärande baksidan ”Dreamer” året innan (producerad av Dan Penn).
37. Aretha Franklin – ”Do Right Woman – Do Right Man” (1967)
En soulklassiker. I vanliga fall har jag lättare att ta till mig lite trasigare röster än Aretha Franklins, men denna b-sida är svår att förbise.
36. The Seeds – ”No Escape” (1966)
Det finns inga stoppskyltar som hindrar Sky Saxon. ”No Escape” drar inte i handbromsen.
35. Roy Hamilton – ”Crackin’ Up Over You” (1966)
Roy Hamiltons ”Crackin’ Up Over You” inleds med att glas går sönder, därifrån finns ingen återvändo. Northern soul blir inte bättre.
Darrell Banks dansanta northern soul-klassiker ”Our Love (Is In The Pocket)” från 1966 är en annan grym b-sida. A-sidan ”Open The Door To Your Heart” är också ett måste.
34. The Byrds – ”Why” (1966)
Det är något med det enkla anslaget, kombinerat med det psykedeliska mellanpartier som får mig att älska detta spår.
Det är många band som influerats av The Byrds och två b-sidor som påminner om Kalifornia-bandet är The West Coast Pop Art Experimental Bands ”Transparent Day” från 1967 och Moby Grapes ”Someday” från 1968. På de brittiska öarna jobbade The Hollies på samma sätt och deras baksida ”I’ve Got A Way Of My Own” är ett toppexempel.
33. The Velvet Underground – ”Here She Comes Now” (1967)
Velvet Underground har inte släppt en enda dålig låt och ”Here She Comes Now” är ett bevis för bandets starka låtkatalog. Två låtar kommer att hamna på topp 25.
32. Dr. John – ”I Walk On Guilded Splinters – Part 11” (1968)
Det är omöjligt att se Dr. John för all rök, men det räcker att höra denna klassiker.
Cher spelade in en utmärkt coverversion året därpå. Släpptes som b-sida till ”Chastity’s Song (Band Of Thieves)”.
31. The Kinks – ”Love Me Till The Sun Shines” (1967)
En låt att bli glad av. Ett betyg gott som något.
30. The Impressions – ”You Want Somebody Else” (1969)
Detta är en av de första singlarna som släpptes på Curtis Mayfields egna skivbolag Curtom. Grundat året innan. Älskar Mayfields sångröst. Mjukheten.
29. The Righteous Brothers – ”Unchained Melody” (1965)
The Righteous Brothers ”Unchained Melody” rankas ofta som en av de bästa b-sidorna och det är en riktigt bra låt, men hamnar strax utanför topp 25.
28. The Flying Burrito Brothers – ”Hot Burrito #1” (1969)
Gram Parsons är en sann legend som dessvärre dog alltför ung, men hans musik lever vidare. Och det går inte att klaga på låtar som ”Hot Burrito #1”. En ballad som får det att rysa i kroppen.
Flying Burrito Brothers är ett i ledet av alla konstruerade syskonband (inklusive The Righteous Brothers). The Everly Brothers hade dock gemensamma föräldrar och Don och Phil – visserligen artistnamn – låg bakom flera av 50-talets största hits. De hade emellertid mer att ge under följande årtionde. Ett exempel är stämningsfulla b-sidan ”Love Her” från 1962. Ett spår som plockades upp av The Walker Brothers som a-sida 1965. En konstellation utan syskon.
27. Sly And The Family Stone – ”Sing A Simple Song” (1968)
Sly Stone är en gåta, men han spelade in flera av 60-talets och 70-talets bästa låtar. B-sidan ”Sing A Simple Song” är ren glädje.
Andra tidiga b-sidor med stora kvalitéer är ”Bad Risk” och ”Let Me Hear It From You” (båda släpptes 1967).
26. Love – ”Andmoreagain” (1968)
Arthur Lee har en sångstil som saknar motstycke och det är en gåta varför Forever Changes är en förlorad klassiker. Det borde ha blivit en klassiker från dag ett och en av anledningarna stavas ”Andmoregain”.
En sammanställning av de låtar som finns på Spotify.
25 -1 publiceras 21 december.
