Vad är likheten mellan Ducktales och Real Estate? Jo att i praktiken sysslar båda med kvacksalveri. Men även mellan banden Ducktails och Real Estate finns det en gemensam nämnare, nämligen Matt Mondanile. Från början skilde de sig åt rejält: Real Estate var det ambitiösa bandet med full sättning medan Ducktails var soloprojektet som verkligen lät som om det var ”på burk”. Men nu har även Ducktails fått en full line-up och låter förvillande likt.
Det som fortfarande särskiljer Ducktails är att de har turnerat flitigt i Skandinavien. Tredje gången på Loppen, enligt Mondanile. De är också det enda av banden jag har sett live. I torsdags var de i Köpenhamn för att spela låtar från nya albumet St. Catherine. Skivan är kanske inte lika fulländad som föregångaren The Flower Lane, men låter som en naturlig fortsättning. Mondanile har hittat sitt sound och stannar där.
Det är riktigt bra stämning på Loppen. Det är fullsmockat och man har lyckats klämma in ett extra förband. Vanligtvis är förbanden dåligt matchade med huvudakterna, men det råder australienske Shags Chamberlain (tidigare i Pikelet) bot på. Han står ensam på scen med sin analoga Moog och inleder med långsamma ambient-toner. Snart rör sig dock fingrarna över reglagen så snabbt att man kunde tro att stroboskopet var på. Kan vara den bästa elektroniska musiken jag hört live sedan Four Tets glansdagar.
När Ducktails kommer in på scenen är de lagom trötta efter en hel turné – detta är nämligen sista stoppet, berättar Mondanile. Men snart har de fått tre glas vodka var och gör den svängigaste och mest medryckande konserten jag har sett på länge. Basisten kan inte låta bli att berätta hur mycket han älskar bandkamraterna och sin pojkvän Chamberlain som rest hela vägen från Melbourne för att följa slutet på turnén.
De beundrande tonåringarna står uppradade längs med scenkanten och jag minns att det var så här det kändes. Att se ett band som åtminstone var stort i ens egen 18-åriga värld. Och det var på sådana spelningar det hände saker. Där träffade man vänner för livet, framtida bandmedlemmar, eller bara folk man skulle känna igen men aldrig våga prata med på åratal. Om jag hade varit 10 år yngre hade jag definitivt frågat de som stod längst fram om de ville starta ett band.
Ducktails spelar en melankolisk form av popmusik med ena foten i 80-talets kalla ljudbild. Men deras skivor har en svårförklarad värme. Kanske ligger det i den jazziga rytmsektionen. Vi får också veta att Mondanile för många år sen brukade räcka ut tungan när han skulle jazza till det på gitarren. Det finns en mänsklig värme här, som 80-talets hjältar som The Wild Swans och Felt helt saknade. Jag vill ropa ”spela något av Felt” men gör inte det. I sista sekund minns jag att det visst var Real Estate som gjorde en cover av ”Sunlight Bathed the Golden Glow”. Som sagt, lika intill förväxling.
