Grrrlcollection är en av våra absoluta favoriter bland svenska musiksajter. Emilia Henriksson och Malin Ringsby har kanske landets bästa koll på riot grrrl-scenen och bjuder regelbundet på grymma intervjuer, låtlistor och skivtips. Vi bad dem fylla i vår virtuella Mina Vänner-bok.
Namn: Emilia Henriksson
Yrke/sysselsättning: Frilansande TV- och webbproducent. Skriver exempelvis herstory på grrrlcollection.com och filmar barnmorskor i Somalia.
Födelseort: Falun
Under min uppväxt lyssnade mina föräldrar på:
– Progg och en del 60-70-tals rock. Jag har fått ärva min mammas gamla proggskivor så Sånger om kvinnor och Röda Bönor har spelats en del.
Den första skivan jag ägde var:
– Någon Absolute Music-skiva kanske? Min samling och mitt intresse för musik började ta form med skivor som Alanis Morissette – Jagged Little Pill och banden på Punk-o-rama-samlingsskivorna (som jag lånade från min storebror). Det blev en del soundtracks också eftersom jag tyckte att det var ett bra sätt att upptäcka musik pre-internet. Jag minns när jag köpte Välkommen till festen-soundtracket och upptäckte bandet Candysuck med låten ”Discharge”, det var coolt!
– Min bästa musikkonsumtions-upplevelse var under en språkresa till Brighton när jag var 15. Jag gick till en musikaffär och sökte ”band som Lunachicks”. De introducerade mig för en tjej som visade sig ha koll på all musik jag älskar. Jag stod i butiken i flera timmar och lyssnade på skivor. Det var helt fantastiskt.
Om jag skulle beskriva mina tonår med en låt:
– Joan Jett – ”Activity Grrrl”
Instrument jag spelat/kan spela:
– Lite piano och lite gitarr.
Första konserten jag såg:
– Jag minns inte någon specifik konsert som min första, men jag har varit en flitig konsertbesökare så långt jag kan minnas. ”Valla”, ungdomens hus i Falun, har haft en betydande roll för mitt musikintresse. Där har jag varit besökare, arrangör samt spelat själv. Vi var många som hängde där nästan jämt. Väldigt fint!
En låt jag förknippar med kärlek:
– Roky Erickson – ”You Don’t Love Me Yet”
Ett snabbt festivalminne:
– Min första tanke var att jag inte är superförtjust i festivaler och typ fulla dudes i tomteluva som lyssnar på Kristet utseende och kissar på någons tält. Sedan kom jag att tänka på Ladyfest-konceptet som är det bästa ever – majoriteten kvinnor på scen, alltid skitbra band!
– Jag och Malin åkte till Ladyfest London 2003, utan att egentligen känna varandra. Vi var peppade på samma sorts musik, så jag frågade henne via Skunk.nu om vi skulle åka tillsammans. Inför resan intensiv-hängde vi genom att byta blandband och starta band. Vi monterade upp ett trumset i mitt rum, spelade in låtar på hennes diktafon, gjorde en hemsida och kopierade upp flyers. Väl där såg vi massvis med bra band, köpte skivor och gick på workshops. Vi hade fått presspass eftersom vi gjorde fanzines. Det innebar egentligen bara att vi fick en klisterlapp på kläderna, men vi var nöjda med det.
Senaste livespelningen jag såg:
– Negative Approach mfl på Cyklopen för några veckor sedan. Bra spelning och mycket folk!
Det här är mina guilty pleasures:
– Ibland lyssnar jag på Judas Priest och annan tveksam hårdrock.
Det här är enligt mig ett underskattat band:
– De flesta banden där kvinnor spelar är underskattade.
Musik betyder för mig:
– Terapi, adrenalin, dagdrömmar och inspiration.
Den här låten får mig att dansa varje gång:
– M.I.A – ”Y.A.L.A”
Namn: Malin Ringsby
Yrke/sysselsättning: 50% grafisk formgivare i egen firma / 50% marknadsförings- och kommunikationsansvarig på Popkollo.
Födelseort: Falun
Under min uppväxt lyssnade mina föräldrar på:
– Ganska lite musik. Men minns ett kassettband – etiketten ”Blandat -84” i mammas handstil – som åkte fram ibland. På det fanns en del skräp men också Kate Bush – ”Wuthering Heights” och Bangles – ”Eternal Flame”, de satte sig.
Den första skivan jag ägde var:
– Erika – Cold Winter Night (följde med CD-spelaren).
Om jag skulle beskriva mina tonår med en låt:
– Bratmobile – ”Cool Schmool”.
Instrument jag spelat/kan spela:
– Piano, gitarr, röst + diverse annat, det mesta hellre än bra.
Första konserten jag såg:
– Silverchair på Klubben 1999 var första ”riktiga”. Jag och min bästis Sara gick i högstadiet och var inte betrodda att åka själva till Stockholm, så våra pappor skjutsade oss 3h från Falun till dörren på spelstället, väntade i bilen tills spelningen var över och skjutsade oss hem igen när den var slut. Jag spydde i bilen hem pga överväldigad, så pappa trodde att jag fått alkohol och knark. Vi var stenhårt sXe, så det var ju en idiotisk sak att tro tyckte vi.
En låt jag förknippar med kärlek:
– Hanna Hirsch – ”Kanske, kanske”
Ett snabbt festivalminne:
– Three Japanese Friends på Emmaboda 2000 var en uppenbarelse. Den perfekta mixen av fniss och fuckyou, hc-skrik och tyllkjolar. Sen lärde jag känna David-san, som spelade gitarr, på Skunk och idag har vi digitala hc-bandet Oväder ihop.
Senaste livespelningen jag såg:
– Beach House för en månad(!) sen.
Det här är mina guilty pleasures:
– Äsch, försöker att inte ha några.
Det här är enligt mig ett underskattat band:
– Nazis From Mars.
Musik betyder för mig:
– BFF.
Den här låten får mig att dansa varje gång:
– Shopping – ”In Other Words”.
