Hinds
Det har varit ett helt fantastiskt musikår, mängder av riktigt bra skivor har släppts. Men HYMN tror att 2016 kommer att bli minst lika bra som 2015. Dags att lista albumreleaser som vi ser fram emot.
Januarialbum
Hinds – Leave Me Alone (8 januari, Lucky Number)
Den spanska kvartetten Hinds var med rätta sönderhajpade redan förra vintern (då under namnet Deers som de var tvungna att byta på grund av krav från ett band med liknande namn). Nu, efter ett stort antal singlar och mini-EP:s, har de äntligen fått tid att spela in sitt debutalbum och med tanke på de fem låtar från plattan som redan finns tillgängliga att lyssna på lär resultatet bli fantastiskt.
David Bowie – Blackstar (8 januari, Columbia)
I slutet av november delade David Bowie med sig av det första spåret från den kommande fullängdaren Blackstar. Den Scott Walker-doftande singeln, som agerar signaturmelodi till BBC-serien The Last Panthers, visar att Bowie fortfarande kan överraska sina lyssnare.
Massenger – Peeling Out (8 januari, Burger Records)
På sitt förra släpp (EP:n Banshee som släpptes i juli) så hade Massenger med en hyllningslåt till Siouxie Sioux. Siouxie And The Banshees-dyrkan är alltid en bra idé och förhoppningsvis fortsätter Massenger med det på kommande Peeling Out.
Daughter – Not to Disappear (15 januari, 4AD)
Engelska Daughter fulländade redan på sitt debutalbum If You Leave ett enastående melankoliskt uttryck som främst präglas av sångerskan Elena Tonras gravallvarliga röst med gråtklump i halsen. Att döma av de två nya låtsläppen ”Doing the Right Thing” och ”Numbers” verkar Not to Disappear bli en minst lika mollstämd historia. Helt perfekt för gråväderspromenader och nedsläckt vintermys, med andra ord.
Running – Wake Up Applauding (15 januari, Castle Face)
Punk från Chicago blir inte bättre, kanske inte från någon annan stad heller. Running släpper snart sitt tredje album på Thee Oh Sees skivbolag. Att döma av smakprovet ”We Never Close” så kommer det här bli något riktigt speciellt.
Fat White Family – Songs for our Mothers (22 januari, Without Consent)
I Januari släpper brittiska Fat White Family, som gjort sig kända genom sina vilda liveframträdanden, uppföljaren till Champagne Holocaust från 2013. Första singeln ”Whitest Boy on the Beach” visade upp en lite mer polerad sida av bandet.
Teddybears – Rock on (22 januari, Universal Music)
25 år senare är Teddybears fortfarande en kraft att räkna med. Arve och bröderna Åhlund är aktivister, hitmakare och samlare. Inför nya skivan har de rest till Jamaica och grävt där de står, så snart landar ett album där elektroniskt, rock, dancehall och reggae (med mera) samsas. Baby Trish är tuffaste stjärnan på Teddybears scen.
John Cale – Music For A New Society/M:FANS (22 januari, Domino)
Den ständigt nyskapande f.d. Velvet Undergorund-gitarristen släpper en nytolkning av sin egen skiva Music for a New Society från 1982. Syftet är detsamma som med originalskivan, att skapa en futuristisk ljudbild för den nya samhället. Skivan innehåller både helt nya kompositioner och samplingar av originalskivan.
Savages – Adore Life (22 januari, Matador/Playground)
Hur följer man egentligen upp ett så tokhyllat debutalbum som Silence Yourself? Den 22 januari besvarar Savages den frågan med Adore Life. Savages ville göra en skiva som lät tyngre och råare än debuten, och på singlar som ”The Answer” så låter det verkligen som om de lyckats.
Sun Kil Moon & Jesu – Jesu/Sun Kil Moon (22 januari, Caldo Verde Records)
Om någon under 90-talet hade berättat på att Mark Kozelek från Red House Painters och Justin Broderick från Godflesh skulle göra musik tillsammans i framtiden så hade man antagligen avfärdat personen som galen, men nu är det faktiskt verklighet. Första smakprovet lät mer Kozelek än Broderick, men låt oss hoppas att skivan ger båda utrymme att glänsa.
Ty Segall – Emotional Mugger (22 januari, Drag City/Border)
En ny skiva från Ty Segall är såklart alltid en bra nyhet: få artister gör psych och garagerock på samma mästerliga sätt som Segall. På förra skivan, Manipulator, togs influenserna från sjuttiotalets brittiska glamrock, i vilken riktning han går den här gången blir spännande att se.
Santigold – 99¢ (Atlantic Records, 22 januari)
Santigold har på sina två första album skämt bort oss med råge: rikliga mängder dansgolvsvänliga beats har blandats med medryckande refränger. Kan hon upprepa bedriften? Om hon gör det kan vi betrakta vårens klubbkvällar som räddade, så låt oss hoppas på det.
Night Beats – Who Sold Our Generation (29 januari, Heavenly)
Psychgruppen från Seattle kommer garanterat inte göra oss besvikna med tredje albumet, efter två fullträffar på något mindre skivbolag. Brittiska Heavenly har släppt allt från Ed Harcourt till senaste psychsensationen Temples, så kanske har vi en riktigt saftig produktion att vänta oss.
Money – Suicide Songs (29 januari, Bella Union)
Manchesterbandet följer upp debuten The Shadow of Heaven med en skiva som givits den lagom deppiga titeln Suicide Songs. Singlarna ”You Look Like a Sad Painting on Both Sides of the Sky” och ”I’ll Be the Night” lovar mycket gott.
Walter Martin – Arts & Leisure (29 januari, Ile Flottante Music)
Walter Martin tycks vara en musiker som gör lite vad som själv faller honom in. Den förre The Walkmen-medlemmen solodebuterade 2014 med en barnskiva om sjungande djur som gästades av bland andra Karen O och Matt Berninger. Nu följer han upp det med ett konceptalbum om konsthistoria. Martin spelar alla instrument själv och skivan ska enligt hans egen utsago innehålla “the first rock and roll song ever written about American portrait painter John Singleton Copley”.
Basia Bulat
Februarialbum
Sunflower Bean – Human Ceremony (5 februari, Fat Possum Records)
Sunflower Bean har haft ett riktigt bra år. Särskilt senaste singeln ”I Hear Voices” visar på ett band med stor potential, och man kan förstå varför bandet hajpats i musikpressen. Förhoppningsvis kommer debuten Human Ceremony infria löftet från de tidigare släppen.
Basia Bulat – Good Advice (12 februari, Secret City Records)
Den 12 februari kommer ett nytt Basia Bulat-album och värmer i vinterkylan. Det är den kanadensiska folkstjärnans fjärde fullängdare i ordningen. Plattan, som fått namnet Good Advice, är producerad av Jim James från My Morning Jacket och vi kan inte tänka oss ett finare samarbete.
Wolfmother – Victorious (19 februari, Universal Music)
Några tumultartade år senare är rockarna i Wolfmother tillbaka. Enligt den krullhårige sångaren Andrew Stockdale har de gått tillbaka till rötterna och strävat efter att låta som de gjorde på första fullängdaren. Det lär bli rivig rock i 70-talsskrud. Riffiga och skrikiga ”City Lights” ger svar på tal.
Amanda Bergman – Docks (26 februari, Ingrid)
Vi känner henne bäst som den oefterhärmliga sångerskan och frontkvinnan i Amason. Hon har stått på egna ben förr, men nästa år släpps det första fullfjädrade soloalbumet. Med egenskrivna låtar, kompetenta medmusiker och tidigare framgångar tror vi på en harmoniskt jordnära platta.
Ebbot Lundberg – For The Ages To Come (26 februari, Rough Trade/Border)
Året 2016 blir året som den flummiga rock- och mysfarbrorn Ebbot Lundberg släpper lös sin första soloskiva. Det torde inte bli riktigt lika röjigt som hans gamla The Soundtrack Of Our Lives, utan folkliga, avskalade och varma låtar lär vara i majoritet. Om vi får sia och önska.
Quilt – Plaza (26 februari, Mexican Summer)
På sin senaste skiva, förra årets Held In Splendor, gjorde Quilt mysig psykedelisk folkpop. På nya singeln ”Eliot St.” fortsätter de på samma spår, men har lyckats vässa både låtskrivandet och framförandet. Det lovar gott inför det kommande albumet Plaza.
La Sera
Marsalbum
The Coral – Distance Inbetween (4 mars, Ignition Records Ltd)
Till våren är The Coral äntligen tillbaka efter fem års dvala. Med sin klassiskt charmiga brittiska pop räknar vi även denna gång med att förtjusas. Kan de kombinera dängan ”Dreaming Of You” med de mer komplexa låtarna från Butterfly House blir det guld. Den mystiska smygtitten som de släppt för att bygga hajp ger oss kalla kårar.
La Sera – Music For Listening To Music To (4 mars, Polyvinyl Records)
På sin nya skiva produceras La Sera av Ryan Adams. Det verkar som att samarbetet lockat fram nya sidor hos La Sera och vi väntar med spänning på resultatet. Music For Listening To Music To känns som en skiva med stor potential.
Album utan releasedatum
The Last Shadow Puppets – Okänd titel (Okänt releasedatum, Okänt skivbolag)
Efter deras första album The Age Of Understatement fortsatte Alex Turner rida på Arctic Monkeys framgångsvåg och Miles Kane provade lyckan som soloartist. Till våren släpper de nytt. Vi förväntar oss en minst lika svängig och retroskimrande skiva. Teaservideon ger dock sken av ett mörkare och råare sound.
M.I.A. – Matahdatah (Okänt releasedatum, Okänt skivbolag)
Av någon anledning är releasedatumet för M.I.A:s nya album återigen höljt i dunkel. Samma sak hände med Matangi för två år sedan och vi kan bara hoppas att skivan landar nu i vinter och inte i sommar någon gång. Om senaste singelsläppet ”Borders” är något att gå på, kan vi förhoppningsvis förvänta oss ett politiskt laddat och irriterande dansant mästerverk, även om M.I.A. trots sin briljans är oerhört svår att förutspå.
Brian Fallon – Painkillers (Okänt releasedatum, Island Records)
I somras annonserade New Jersey-bandet The Gaslight Anthem att giget på Reading Festival skulle bli deras sista. Men det dröjde inte länge innan frontmannen och sångaren Brian Fallon avslöjade att han jobbade på ett soloprojekt, med Butch Walker som producent. Painkillers kommer släppas tidigt nästa år. Därefter ger han sig ut på vägarna både i USA och Europa som Brian Fallon & The Crowes. Släppet är hajpat av amerikansk och engelsk press, men framförallt förstås av trogna Gaslight-fans.
Missy Elliott – Block Party (Okänt releasedatum, Atlantic)
Missy Elliott har låtit oss vänta på sitt nya album som enligt uppgift kommer att gå under namnet Block Party i en herrans massa år. Men nu verkar det äntligen vara på gång. Nya singeln ”WTF (Where They From)” skvallrar om en Missy i högform, och förhoppningsvis kan vi se fram emot en rejäl dos av hennes patenterade livsbejakande musik under 2016.
SULK – No Illusions (Okänt releasedatum, Perfect Sound Forever)
På debuten Graceless från 2013 väckte de The Stone Roses-soundet till liv. Tidigt nästa år är britterna i SULK tillbaka och vi hoppas att de bjuder på samma melodistarka och utsvävande drömska britpopgitarrer även denna gång. Om vi ska lita på smakprovet ”Black Infinity (Upside Down)” kommer grabbarna att ge oss mer av det goda.
Chromatics – Dear Tommy (Okänt releasedatum, Italians Do It Better)
Vi fick det första smakprovet från Dear Tommy redan i februari, men Johnny Jewel har ännu inte gett oss ett datum för när Chromatics femte album ser dagens ljus. Allt vi vet är att han själv sagt att det är hans mest rebelliska album hittills. Och av de fyra singlarna som har radats upp under året att döma har det också potential att bli hans bästa.
Tinashe – Joyride (Okänt releasedatum, RCA Records)
Redan tidigt i höstas kom teasern till Tinashes album nummer 2 – men frågan är när Joyride behagar komma. Enligt en uppdatering r&b-sångerskan gjort på Snapchat (!) har hon på nya skivan samarbetat med Diplo och på ett av de första smakproven, ”Player”, medverkar Chris Brown. Lär bli en stjärnspäckad historia alltså.
