Astropol – The Spin We’re In

Allt är skrivet om livet och sagt om hjärtats trakt, men på debuten The Spin We’re In förmedlar Astropol reflektioner om kärlek, ensamhet och livets lunk på ett okonstlat sätt som gör att en förstår. De bevisar att det inte krävs hundra metaforer, en märkligare än den andra, för att beröra. Inte så mycket ”De som fattar, fattar”-attityd här inte. Alla ska med på deras förföriska tripp. Det medför dock ett bekymmer, och det är att texterna kan upplevas som förutsägbara och grunda. Ljudlandskapet de skapat har å andra sidan en väldig närvaro och drömsk aura som gör en väldigt avslappnad och tillfreds. Och Bebban Stenborgs (Shout Out Louds) förtjusande röst bidrar så klart till den stämningen, både när det är ösigt och nedtonat.

Redan vid första ton hörs det att Björn Yttling är en del av bandet, vilket lyser igenom både i hur låtarna är skrivna, producerade och arrangerade. På gott och ont. Vissa stunder känns det som att det är överblivna låtar från en av hans många sessioner med Lykke Li. Lekfulla och gungiga ”The Shelter Of My Love” skulle dock inte skämts för sig på Lykke Lis första album Youth Novels. För att inte tala om vackert elektroakustiska ”There Used To Be Birds” som gör sig ypperligt när alla vännerna gått hem, och festen är slut för länge sen.

Tillsammans har Bebban Stenborg, Björn Yttling och den gåtfulle Smash åstadkommit ett poppigt album med en harmonisk lågmäld anklang som känns så där typiskt nordisk. Ett sound krispigt som skarsnö och varmt som de fladdrande lågorna i adventsljusstaken. På en och samma gång. Att vissa låtar känns som b-sidor och att ord och fraser är lite för rakt på förtar upplevelsen en gnutta. Skulle dock inte ha något emot om det regnar ner fler låtar på mig från den här gruppen.

[INGRID, 4 december]

6