Att lista 60-talets 100 bästa b-sidor handlar inte om att ge sanningar eller agera smakpolis, mer om att inspirera och väcka nyfikenhet. 1960-talet var ett årtionde som producerade mer musik än någonsin och singelformatet stod högt i kurs. Det låg mycket prestige i att välja rätt a-sida, men det betyder inte att b-sidan saknade relevans. Detta projekt lägger dock all fokus på b-sidan.
Grundtanken är att lista låtar som är nya vid releasetillfället. En a-sida som blir b-sida är med andra ord diskvalificerad, men det saknar betydelse om låten funnits med på ett album. Alla regler har dock undantag. Det händer att singlar släpps ungefär samtidigt men med olika a- och b-sidor och vid dessa tillfällen ser jag inga problem med att lista aktuell låt.
Publicerar i fyra omgångar med start idag. För att bredda perspektivet gästas varje sammanställning av en person eller skivbolag som listar sina egna favoriter. Och först ut är Amanda Werne aka Slowgold (aktuell med kritikerrosade albumet Glömska). Amandas egna ord om 60-talet och att lista sina favoriter:
– Rock och folkrock från sent 60-tal är helt klart något jag fallit för. Många av låtarna på listan är bland mina absoluta favoriter, som till exempel ”I’ve Been Waiting For You” från -69 med Neil Young. Tidigaste låten på listan är The Byrds ”I Knew I’d Want You” skriven av Gene Clark, utgiven -65. Det är helt klart en speciell ljudbild i 60-talets rockmusik. Inte lika komprimerat, det sticker iväg mer. Ibland nästan lite skrotigt på ett sätt som säkert är lite ovant för många idag.
Som ett fan av Amandas egen musik är det lät att förstå den sista meningen, att musiken inte behöver vara perfekt. Hon fortsätter:
– Låtarna innehåller i hög grad stämstång. Dels för att det så klart var populärt, dels kan jag tänka mig för att man nådde ut med sången bättre live. Det känns verkligen som att man skrev musik för att den skulle spelas live och den känslan följer med in på inspelningarna, vilket gör musiken lite råare och mindre förutsägbar. Det är inspirerande. Som sångare med förkärlek för stämsång är det underbart att kunna lyssna och sjunga med.
En Spotify-lista med Amandas favoriter.
Neil Young-låtarna “I’ve Been Waiting For You”, “The Emperor Of Wyoming”, “Sugar Mountain” och “Everybody Knows This Is Nowhere” finns inte på Spotify.
Och nedan hittar ni mina personliga favoriter.
100. The Monitors – “Number One In Your Heart” (1966)
Det är mer eller mindre omöjligt att förbise Motown när 60-talet ska summeras. Åtminstone ur ett hitperspektiv. De flesta har förmodligen dansat till The Supremes eller Four Tops. Och är målet att få igång fötterna, att höja pulsen, rekommenderas The Monitors höftrullande b-sida “Number One In Your Heart”. En låt som alltid ger bra stämning.
När det gäller Motown har jag alltid haft ett gott öga åt The Miracles (Smokey Robinson And The Miracles). Återkommer till Smokey vid flera tillfällen innan denna lista nått sitt slut.
99. Tommy James & The Shondells – “I’m Alive” (1969)
En av anledningarna till att lista Tommy James And The Shondells b-sida “I’m Alive”, är att få tipsa om Johnny Thunders massiva coverversion från samma år. En låt som är minst lika bra som förlagan. Det ska sägas att denne Johnny Thunder saknar all form av koppling till glamrockbandet New York Dolls.
Vad är det som gör att vissa låtar fastnar? Orsakerna är givetvis många, men för mig är tystnad en viktig faktor. Ovanstående originalversion har ett kort parti där musiken upphör helt. Det ljudlösa tillståndet varar i ett par sekunder innan låten startar om. Min absoluta favorit bland dessa låtar är The Stooges “T.V. Eye” från 1970 års album Fun House. Gitarrexplosionen som inträffar efter tystnaden saknar motstycke.
Passar på att tipsa om ytterligare en låt som gått från rock/pop till soul. 1968 släppte Bettye LaVette “Just Dropped In (To See What Condition My Condition Was In)” som b-sida till “Get Away”. Originalversionen gavs ut av Kenny Rogers And The First Edition och skrevs av musikern och textförfattaren Mickey Newbury.
98. Lee Moses – “Bad Girl Part.2” (1967)
Inom soulen finns det en massa exempel på singlar som är uppdelade i två delar. Ett tydligt utslag av singelformatet. En av mina absoluta favoriter är Lee Moses oborstade och vingliga “Bad Girl”. Ett annat klockrent exempel är Little Richards “I Don’t Know What You’ve Got, But It’s Got Me” från 1965.
97. Legend – “Heather On The Hill” (1969)
Det är svårt att fylla en låt med mer sommar än Legends “Heather On The Hill” (senare Mickey Jupp’s Legend).
96. Brigitte Bardot – “Contact” (1968)
Serge Gainsbourg låg inte på latsidan under 60- och 70-talet och en av hans finaste stunder är Brigitte Bardots futuristiska b-sida “Contact”. Missa inte tillhörande video. Bland Gainsbourgs solomaterial kan det vara värt att lyfta fram b-sidan “Les Sucettes” från 1968 (ursprungligen skriven för France Gall).
95. The Shangri-Las – “Dressed In Black” (1966)
The Shangri-Las melodramatiska “Dressed In Black” är en total fullträff. Det är långt ifrån alla pratpartier som fungerar, men det fungerar alldeles utmärkt när Mary Weiss sköter dialogen.
Bortglömda The Pussycats spelade in snarlik version samma år, men det är 1965 års singel “The Rider” som är behållningen i deras katalog. I övrigt anses girl group-trenden ha startat med The Chantels “Maybe” från 1957. Onekligen en bra start.
94. Arthur Alexander – “A Shot Of Rhythm And Blues” (1961)
Arthur Alexanders b-sida “A Shot Of Rhythm And Blues” har kallats en av de mest klassiska b-sidorna och det är lätt att förstå varför. The Beatles intresserade sig tidigt för låten.
93. The Byrds – “I’ll Feel A Whole Lot Better” (1965)
Det är få sångare och låtskrivare som jag uppskattar mer än Gene Clark och melodistarka “I’ll Feel A Whole Lot Better” är kanske inte typisk för hans stil, men ändå ett styrkebesked. Det dröjde inte länge förrän låten lanserades som a-sida.
Clark lämnade The Byrds 1966 och samma år släpptes fina solodebuten Gene Clark With The Gosdin Brothers. Från denna skiva lanserades underbara b-sidan “I Found You”. Och missa inte Dillard & Clark. Folkrock möter bluegrass.
92. The Standells – “Rari” (1966)
The Standells singel “Riot On Sunset Strip” är bland det tuffaste som jag någonsin hört, däremot är jag inget större fan “Dirty Water” från samma år. B-sidan ställer dock allt i ordning. En nedtonad garageballad som har det mesta.
91. Fairport Convention – “Fotheringay” (1969)
Sandy Danny blev medlem i Fairport Convention och alla bitar föll på plats. B-sidan “Fotheringay” handlar om slottet med samma namn och det hörs. 1970 lämnade Danny plötsligt sitt nya band och bilades istället kortlivade Fotheringay.
90. Irma Thomas – “Time Is On My Side” (1964)
1964 släppte Irma Thomas “Time Is On My Side” som b-sida till “Anyone Who Knows What Love Is (Will Understand)” och hennes version är bättre en de flesta som spelats in, inklusive The Rolling Stones, som gav ut låten ett par månader efter Thomas. Denna lista kommer för övrigt att inkludera två b-sidor med sistnämnda band. Kan avslöja att det inte är “Child Of The Moon” från 1968.
89. Tim Hardin – “Reason To Believe” (1967)
Tim Hardins klassiker “Reason To Believe” släpptes som b-sida i England 1967. Fjäderlätt folkpop med vemod. Harry Nilssons glimrande b-sida “Don’t Leave Me” från 1968 har en liknande känsla, men lutar mer åt pop.
88. Hasil Adkins – “Chicken Walk” (1961)
Hasil Adkins privatpressade debutsjua är gjord på enklaste vis och musiken följer därefter. Enda passande beskrivning är DIY. Adkins var inte som alla andra och det brukar leda till spännande musik. I detta fall skräpig rockabilly med svårslagen attityd. På skivomslaget går det att läsa Hasil Adkins And His Happy Guitar. Kommentarer är överflödiga. Under lång tid existerade endast en återutgåva av debutsjuan “She’s Mine”/”Chicken Walk” och den släpptes på svenska bolaget Jan 1980.
Adkins hade en hel del udda trix för sig och Lux Interior från The Cramps gillade vad han hörde. 1981 års liveversion av Adkins andra singel “She Said” ger svettningar och Kid Congos guldjacka borde finnas i varje garderob.
The Legendary Stardust Cowboy är en annan kultartist med koncentrationssvårigheter och i likhet med Adkins fick han ett visst inflytande över 70-talets framväxande psychobillyscen. B-sidan “Who’s Knocking On My Door?” från 1968 är mer än lovligt skramlig.
87. Silver Apples – “Oscillations” (1968)
Silver Apples är ett experimentellt band från New York som betytt mycket för krautrockens framväxt. Duons banbrytande singel “Oscillations” släpptes visserligen som a-sida i hemlandet, men som b-sida i Frankrike. Och det avgör saken för min del.
86. Johnny Cash – “San Quentin” (1969)
Johnny Cash släppte singeln “Folsom Prison Blues” 1955 och därefter föddes idén om att spela live på ett amerikanskt fängelse. Det dröjde över 10 år innan Cash gjorde slag i saken genom att släppa 1968 års At Folsom Prison. Året därpå besökte Nashville-legenden San Quentin State Prison och därifrån kommer titelspåret “San Quentin”. 1973 släppte Cash liveabumet At Österåker.
85. The Chocolate Watchband – “No Way Out” (1967)
The Chocolate Watchbands “No Way Out” är psykedelisk garagerock av bästa snitt, som är mer tillbakalutad än forcerande. Det brukar fungera på mig.
84. Bobbie Gentry – ”Mississippi Delta” (1967)
Att lyssna på Bobbie Gentrys “Mississippi Delta” får mig att vilja flytta ut på landet, odla majs och göra saker som jag inte borde. “Seasons Come, Seasons Go” är en mer stillsam b-sida från 1969.
I slutet av 60-talet blandades country, soul och funk som aldrig förr. Det måste ha varit en spännande tid. Bobbie Gentry utgjorde en viktig hörnsten och detsamma gäller Jeannie C. Riley, som 1969 släppte strålande b-sidan “The Back Side Of Dallas”. På plats 83 hittas ett givet namn inom countrysoul-facket.
83. Jim Ford – “Changin’ Colors” (1969)
Jim Ford fick en renässans när Sonics L-P Anderson sökte upp honom i Kalifornien, vilket resulterade i att hans musik släpptes på nytt. Underbara b-sidan “Changin’ Colors” är själfull countrysoul med känslorna utanpå.
82. The Miracles – “Who’s Lovin’ You” (1960)
The Miracels klassiker “(You Can) Depend On Me” är en av de mest innerliga låtar som spelats in och släpptes som b-sida 1959, men “Who’s Lovin’ You” kommer inte långt efter.
Smokey Robinson skrev inte bara texter för eget behov, han skrev även för andra och The Temptations b-sida “Slow Down Heart” från 1962 är en av dessa. Gruppen släppte även The Temptations Sings Smokey 1965.
81. Brigitte Fontaine –”Les Beaux Animaux” (1969)
Det är lätt att få bilden av fransk pop som något alltigenom lättsamt, men det finns flera undantag och Brigitte Fontaines “Les Beaux Animaux” är ett av dessa. En annan fransk sångerska med känsla för udda arrangemang är Catherine Ribeiro. Folkrock på acid. B-sidan “Voyage 1” är långtifrån hennes bästa låt, men värd att upptäcka.
80. Dr. John – ”Jump Sturdy” (1968)
Dr. Johns “Jump Sturdy” är träskblues med känsla för rytm och melodi. Musiken lockar fram sumpmarkens mest ljusskygga varelser.
79. Betty Harris – “Mean Man” (1968)
Betty Harris släppte “Mean Man” som b-sida i England, men givetvis borde låten vara a-sida i alla lägen (som producent hittas nyligen avlidne Allen Toussaint).
Harris släppte en massa fina b-sidor, inklusive “I’m Evil Tonight”, “Trouble With My Lover” och “I’m Gonna Git Ya”. Det är svårt att missa Lee Dorsey-influenserna på sistnämnda låt.
78. Kinks – “I’m Not Like Everybody Else” (1966)
Det är få brittiska band som slår The Kinks och b-sidan “I’m Not Like Everybody Else” har det mesta. Det är ett spår som står rakryggad och sångaren Dave Davis ger ett självsäkert inryck som passar låtens tema. Ursprungligen skrevs låten till The Animals som tackade nej.
77. Bettye Swann – “(My Heart Is) Closed For The Season” (1968)
I den bästa av världar hade Bettye Swann varit en firad soulstjärna, men omständigheterna ville annorlunda.
76. Buffalo Springfield – “Mr. Soul (Single Version)” (1967)
Buffalo Springfields “Mr. Soul” släpptes som b-sida till “Bluebird” och inkluderades senare på Buffalo Springfield Again. Singelversionen skiljer sig delvis från albuminspelningen som har ett annat gitarrsolo. Båda är givetvis bra.
En sammanställning av de låtar som finns på Spotify.
75-51 publiceras 7 december.
