I förra veckan gick den årliga festivalen Iceland Airwaves av stapeln i Reykjavik. HYMN var på plats på festen som bland annat bjöd på musik av Beach House, Perfume Genius, MOURN och Father John Misty. Läs festivalrapporten nedan.
Musiken ligger verkligen i fokus i Reykjavik under Iceland Airwaves och det går i stort sett inte att vara i staden utan att bli påmind om festivalen. De inhemska akterna dominerar stort i antal och många artister spelar åtskilliga gånger på olika ställen under dagarna. Det är verkligen imponerande att ett befolkningsmässigt så litet land som Island kan hysa så många bra musiker.
Kvaliteten på vissa av akterna går nog att diskutera, om man väljer att göra det, men om man istället väljer att fokusera på den fest som verkligen råder under dessa dagar så är det lättare att bortse från att det musikaliska i vissa fall inte alltid motsvarar eventuellt högt ställda förväntningar. Det är så klart omöjligt att se alla artister under festivalen och den som tilltalade mig mest av de inhemska akterna var Retro Stefson som genomförde en rejält bra spelning på klubben Nasa under onsdagskvällen.
Beach House
Festivalens centrum är det vackra konsert- och operahuset Harpa och i dessa lokaler spelar i regel de största artisterna. I år spelade bland annat Father John Misty, Beach House, Mercury Rev och John Grant här.
John Grants spelning var en helt magisk upplevelse där han var uppbackad av Iceland Symphony Orchestra som bestod av drygt 60 musiker. När han sjöng briljanta ”Marz” tillsammans med en sagolik ljudmatta skapad av trettio violiner så stod tiden verkligen helt stilla. Jag brukar försöka att undvika att rangordna bra spelningar, men det är svårt att åtminstone inte antyda att detta var festivalens stora höjdpunkt.
Om det var den stora höjdpunkten så var nog Mercury Rev den stora besvikelsen, mycket på grund av alltför högt ljud i kombination med sämre ljudkvalitet, åtminstone där jag stod. Volymen var så hög så jag faktiskt behövde lämna lokalen. Även Father John Misty brottades med tekniska problem i inledningen av sin spelning, men när dessa var lösta så blev det en vacker stund.
Perfume Genius
En annan amerikansk artist, som jag såg för första gången på Primavera i Barcelona 2011 där han gjorde en väldigt avskalad och vacker spelning, uppträdde på fredagen och det var Perfume Genius. Hans lågmälda och briljanta platta Learning från 2010 är en stor favorit så det upplevdes som lite märkligt när han kom in på scenen uppbackad av ett helt band och började dansa till hans nyare, mer dansanta, låtar. Det hjälpte inte riktigt att han spelade fantastiska ”Look Out, Look Out” på ett lysande sätt för denna kväll nådde han inte riktigt hela vägen fram till mig. Även under denna spelning går det tyvärr att ha synpunkter på ljudkvaliteten.
Festivalen är annars i huvudsak uppbyggd utifrån en klubbmodell som inte är helt olik Stay Out West i Göteborg med skillnaden att drygt tio klubbar och en frikyrka kräver att man har löst festivalbiljett för att få komma in och resten, dvs cirka 30 klubbar, caféer, bokaffärer, hotell med mera, är så kallade off venues där vem som helst får komma in. Ett genidrag, som jag upplever det. Många av dessa klubbar var fulla till bristningsgränsen och inte helt sällan med köer långt ut på trottoarerna. Hela staden dansade.
Den tyska elektroduon Weval gjorde en otrolig spelning på ett litet ställe som heter Bravo på fredagseftermiddagen, men när vi såg dem i den betydligt större lokalen Gamla Bió senare samma kväll så var magin borta. Tyvärr hann jag bara uppleva slutet av japanska Bo Ningens spelning vid KEX Hostel, men det jag hann höra lät väldigt bra. Senare på kvällen genomförde Weaves från Canada och Chastity Belt från USA fina spelningar på den mysiga klubben Gaukurinn som förde tankarna till Göteborgs Henriksberg.
MOURN
Min festival avslutades på lördagen med en enastående spelning av Londontjejen Flo Morrissey i Fríkirkjan. Hennes vackra debutalbum Tomorrow Will Be Beautiful som släpptes tidigare i år har snurrat många varv hemma hos mig och låten ”Pages of Gold” betraktar jag som en av årets vackraste låtar. När hon sjöng den i kyrkan och avslutade spelningen med en a cappellaversion av Billie Holidays ”Don’t Explain” satte hon punkt för en underbar konsert. Jag är tämligen övertygad om att hon har en ljus framtid som sångerska. Därefter gick jag den korta sträckan till det vackra huset vid dammen där klubben Idnó ligger och där spanska MOURN definitivt satte punkt för min festival med en ganska trevlig spelning.
Den enastående festen var över för den här gången, men det är mycket troligt att jag kommer besöka denna fina festival även i framtiden. I Reykjavik upplever jag inte det som vi i Sverige ofta kallar för den alternativa musiken som alternativ, utan den är snarare mainstream här. Island är också ett fantastiskt land som erbjuder varma bad i underbara miljöer utomhus, turridning på islandshästar i storslagen natur, valsafari och mycket annat så om man vill ta en paus från musiken så finns det med andra ord mycket annat att göra.
