Det är knappt två månader sedan Dungen hyllade sjunde skiva Allas sak släpptes. Sedan dess har bandet turnerat runt för utsålda hus i USA. Att de har många spelningar i kroppen märktes när de på fredagen intog Storans scen, det var ett sammanspelat Dungen som bjöd publiken på en åktur.
Kvällen börjar i Bo Hansson-land. Gustav Ejstes leker fram en melodi ensam på orgel innan en efter en av hans medmusikanter faller in, Reine Fiske på gitarr, Mattias Gustavsson på bas och Johan Holmegård på trummor. Introt går rätt in i titellåten från senaste skivan och kvällen är i gång. Som vanligt med Dungen låter det otroligt bra. Alla fyra är skickliga musiker som vet var de har varandra. Kvällen till ära är också jazzmusikern Jonas Kulhammar med på saxofon och han tillför ytterligare en dimension till musiken.
Det är ett så gott som fullsatt Storan som välkomnar bandet till Göteborg, och kanske är det den sittande publiken eller att det är första spelningen på svensk mark på ett tag, som gör bandet lite nervösa. Gustav verkar ibland ha svårt att veta var på scenen han ska vara, och Reine ilsknar till när en sträng går av men ber sedan om ursäkt för att han är sur och skyller på nervositeten. Märkligt nog skapar det också en avslappnad stämning. Mellansnacken är yviga och generösa och i en stämningspaus bjuds vi på en jazzig snutt av ”Sommar, sommar, sommar”.
Det finns många höjdpunkter under första halvan av konserten. Nya ”En gång om året”, klassikern ”Festival” och en snabb och tight ”Blandband” är några av dem. En annan är Jonas Kullhammars saxofonsolo i ”Åkt dit”. Men det är först mot slutet som det riktigt tänder till. Gustav fattar tamburinen och bandet går in i ett långt jam som kränger och larmar. När de välbekanta trumintrot till ”Panda” drar igång jublar den nu stående publiken, sedan är resten ren överkörning. ”Sova” växer till en kakofoni där oväsen och lånade Jan Johansson-melodier vävs ihop till ren perfektion.
Kvällen avslutas med ”Du är för fin för mig” ackompanjerad av endast en akustisk gitarr och handklapp. När sista tonen klingar ut har spelningen tangerat tvåtimmarssträcket, ändå skriker publiken, och undertecknad, efter mer. Dungen har återigen bevisat sig vara ett av Sveriges bästa liveband.
