Sverigeaktuella Zella Day: ”Jag är lite av en free spirit”

url

Zella Day är den bohemiska tjugoåringen som växte upp i Arizonas öken och nu är ute på vägarna för att erövra världen. För tillfället turnerar hon i Europa med debutalbumet Kicker i bagaget och HYMN ringde upp henne för en pratstund under en ledig stund i Köln.

När började du se musiken som ett kall?

– Mina föräldrar drev ett fik i Pinetop, Arizona där jag växte upp och jag tillbringade väldigt mycket tid där. Vi var det enda stället i stan som erbjöd livemusik så musiker kom och gick hela tiden. Jag plockade upp en gitarr när jag var nio, lärde mig spela och började skriva låtar redan då.

Ligger det musikaliska i släkten?

– I min familj är det mamma jag fått det musikaliska ifrån. Hon sjöng faktiskt i ett jazzband förut. De spelade lite då och då och hon brukade sjunga Edith Piaf och Etta James. Pappa är däremot inte det minsta musikalisk och min syster är tondöv så familjen är verkligen uppdelad, vi har min omusikaliska pappa och syster på ena sidan och så mamma och mig på den andra. Jag vill inte påstå att min uppväxt var överdrivet musikalisk men jag befann mig definitivt på en bra plats för att hitta mitt eget kall.

Ditt album Kicker släpptes ju i somras. Har du känt sedan dess att din karriär rört sig framåt i hanterlig fart eller har allt bara exploderat?

– På ett sätt har det gått väldigt fort, men jag har arbetat med Kicker väldigt länge. Jag blev faktiskt till och med färdig med albumet innan jag skrev på för ett stort skivbolag. Innan dess så har jag kämpat för att bli erkänd och har jobbat hårt en dag i taget för att nå dit jag befinner mig nu. Det har nog gått fort för mig om man jämför med många andra artister, alla behöver ju göra sin egen resa, men ibland känns det som att det går relativt sakta eller åtminstone inte fort nog.

”Jag har förmågan att ta mig ur en depression genom att skriva musik”

Vad gör du när du vill varva ner eller hämta inspiration?

– När jag känner mig nere eller är känslomässigt blockerad skriver jag faktiskt låtar. Jag har förmågan att ta mig ur en depression genom att skriva musik för att det jag skriver är så ärligt mot mig själv att jag nästan kan lära mig själv saker jag behöver lära mig vid just den tidpunkten. Jag tycker inte alltid om det, jag gillar inte hur ärlig jag är mot mig själv ibland. Men det fungerar faktiskt som medicin mot det mesta som gör ont.

– Sedan lyssnar jag mycket på musik som får mig att känna inspiration. Det har blivit mycket äldre musik på sistone, jag har varit inne i en Fleetwood Mac-period den senaste tiden. Efter en spelning för något år sedan var det många i publiken som jämförde mig med Stevie Nicks, vilket jag tyckte var intressant, så jag har lyssnat mer på henne nu än jag någonsin gjort förut och tittat på videor där hon sjunger live. Hon är verkligen fantastisk.

– När jag verkligen är i behov av inspiration återvänder jag alltid till Bob Dylan. Hans texter liknar inte någon annans och de är i stort sett vad som fick mig att börja skriva mina egna. Jag tycker generellt att låttexter är en så fantastisk uttrycksform och jag känner definitivt en oerhörd stolthet över texterna på Kicker.

zella-day-3

När vi nu ändå är inne på jämförelser så har jag märkt att recensenter och klubbarrangörer hela tiden jämför dig med andra artister. Är det något du känner dig motvillig inför eller välkomnar du det?

– När jag var mindre rutinerad och först började släppa musik och få kritik blev jag uppriktigt sårad när alla hela tiden jämförde mig med Lana Del Rey. Jag var chockad över det eftersom vi inte sjunger om samma saker och jag själv inte kunde höra likheterna. Jag var väldigt frustrerad då, men nu har jag lärt mig att antingen försöka omfamna det eller bara skaka det av mig. Ofta när någon recenserar något jag gjort verkar de bara kunna skriva om andra artister och jämföra mig med dem. Ärligt talat så tycker jag det är dålig journalistik.

– Jag har blivit tvungen att lita på mig själv och tro på att det jag gör är unikt. Jag är en relativt ny artist och alla måste vi ju bevisa att vi är värdiga vår framgång, vare sig vi är musiker, arkitekter eller något annat, så det är vad jag gör nu. Jag jobbar hårt, turnerar och skriver låtar. Vem vet? När jag släpper mitt andra album kanske recensenterna börjar jämföra andra artister med mig istället för tvärtom, haha.

”Jag föredrar att folk kallar mig bohemisk och inte för hippie”

Din musik beskrivs ofta som bohemisk. Tycker du själv att det är en korrekt beskrivning?

– Jag kan faktiskt förstå det eftersom jag är väldigt bohemisk som person. Jag föredrar att folk kallar mig bohemisk och inte för hippie. Jag har många hippievänner som lever i sin husvagn och reser landet runt, duschar kanske två gånger i veckan och bara äter vegansk mat. Sådan är inte jag, jag trivs i min lägenhet och lägger gärna pengar på en skinnjacka då och då.

– Bohemisk stämmer däremot. Jag tycker själv att jag är lite av en free spirit och känner mig som ett med jorden och så vidare. Min mamma är också på det sättet, en väldigt naturlig och god människa som aldrig bär smink. Jag antar att man kan se vår familj som en liten bohemisk stam. Så vad gäller både mig och min musik så tycker jag att det stämmer in, jag vet liksom inte vilket annat ord man skulle kunna använda.

Du kommer ju till Stockholm och spelar på fredag. Kommer du få någon tid att upptäcka staden och se något annat än scenen och backstage-området?

– Det är svårt när man turnerar, halva dagen går ju åt till soundcheck och själva spelningen, men just Stockholm har jag redan fått upptäcka. Jag var här i nästan två veckor förra året och blev riktigt förälskad. Jag är faktiskt delvis svensk. Min mormor som alltid stöttade mitt musikintresse drev ”The Mormor Coffee House” i Pinetop och hon var svenskättling. Jag älskade att vara i Sverige eftersom det kändes lite som att återvända till moderlandet. Jag ska försöka ta mig tid att se mig omkring den här gången också, men jag lär behöva återvända till Europa för att se mer av städerna jag spelat i. Antingen åker jag hit för att skriva eller så semestrar jag bara på vanligt vis.



Zella Day spelar på Debaser Medis i Stockholm imorgon fredag den 13/11.