Håkan Hellström. Foto: Pao Duell/Rockfoto
Håkan Hellström slog publikrekord förra sommaren när han sålde ut Ullevi. Det har varit svårt att sluta prata om. Ändå har jag inte de rätta orden för att ens kunna börja formulera mig kring kvällen och ge den någon som helst slags rättvisa. Var man inte där så missade man något. Visst var det så.
Men nu ska det ske igen. Nästa sommar. Två kvällar sålde slut på bara några timmar och biljettsystemet kraschade. ”Ni som inte var där är välkomna och ni som var där är välkomna tillbaka”, sa Håkan i en intervju. Många får en andra chans att dansa sig galen på Ullevis plan. Men det är ren omöjlighet att toppa den kvällen som var. Det skulle bara bli konstigt om vi ens försökte. Det måste bli något annorlunda den här gången. Något annat.
Jag hade, precis som Kalle Larsson, en liten förhoppning om att Håkan efter Ullevi skulle börja om på nytt. Återgå dit, där allt började. Spela på klubbarna igen. Släppa det nya materialet och ha turnépremiär på Heartbreak i Gävle. Spela på Katalin igen eller i ett litet tält på någon stadsfest i Västerås. Att istället för att sälja ut arenor ta oss tillbaka till det lilla, svettiga sammanhanget. Där alla inte får plats för en kväll.
Mumford & Sons. Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto
Att spela flera kvällar på små och annorlunda ställen har blivit mer utbrett bland artister och band. I Uppsala har vi Reginateatern. Extremt litet, men med en känsla som sitter i väggarna. Där spelar bland annat Amason dubbelt upp i december och Krunegård kommer med sin akustiska turné nästa år. Istället för att flytta till ett större ställe när efterfrågan ökat ger de ännu en kväll. Weeping Willows gör samma sak med sin julturné, fast på Katalin.
Brittiska Mumford & Sons har tagit det ett steg längre genom sin festival Gentlemen Of The Road. Hela idén bygger på att hitta platser (Stopovers) där det annars inte finns några konserter eller musikevenemang så långt ögat når. De tar med sig band som de själva gillar ut på den engelska och amerikanska landsbygden, ordnar egen festival och ger de lokala företagen ett uppsving och peppar besökarna att upptäcka byn.
Innan nya plattan Wilder Mind kom i våras spelade bandet för utsålda små klubbar både i London och runt om i USA. Bara för att testa det nya materialet på en publik. I England har det länge varit vanligt att band spelar samma venue flera kvällar på raken. Det finns också en uppsjö av surprise gigs, där stora artister dyker upp på lokala klubbar och oväntade platser. De fans som har turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle eller har lyckats haffa informationen om dessa spelningar får definitivt vara med om något speciellt.
Hurula. Foto Viktor Wallström/Rockfoto
I somras spelade Hurula i ett industriområde i Rågsved. Ett ställe som aldrig förut agerat uppehälle för någon konsert. När jag intervjuade honom innan giget frågade jag om han tror att sådana udda spelplatser är framtiden. Han svarade kort och gott att ”det var dags för stan att komma ut till oss nu”.
Det ligger något i det där. Att flytta ut spelningar till platser man inte trodde var möjliga för konsert. Se bara på Båthuset på Barnens Ö, Strömma Farmlodge utanför Varberg, Slussens Pensionat på Orust eller Marys Café utanför Eskilstuna. Ställen som ligger relativt svårtillgängligt, men om man kan ta sig till dem är det väl värt besväret. Platser där det inte finns några egentliga backstageområden och där man får allt annat än en vanlig konsertupplevelse. Där det intima och hemmafestkänslan får en helt ny innebörd. Där man möts av bandet som repar eller soundcheckar när man kommer dit. Och man kan lätt få sig en pratstund efter om man så vill. Några av sommarens bästa konserter var på sådana ställen.
Däremot kan jag omöjligt säga att det inte är mäktigt att stå i ett enormt publikhav på en arena. För det är det. Alla gånger. Jag menar, vem skulle gå på Wembley i London och hävda motsatsen? Och vem ramlade inte från Ullevi förra sommaren i ren Hellströmfeber? Men att återgå till rötterna. Till klubbarna. Till de udda, mindre ställena. Det är något svindlande fint i det ändå.
