Med ”1995” har hon gjort en av HYMN-redaktionens favoritlåtar 2015. Stockholmsfödda och sedan en tid tillbaka Berlinbosatta singer/songwritern Molly Nilsson är aktuell med sitt femte album Zenith. Där fortsätter hon att kombinera starka popmelodier med minimala, starkt DIY-präglade syntharrangemang och smart cynisk humor. Och precis som i verkliga livet, så existerar inte omtagningar i hennes musik. Anton Lindskog ställde några frågor.
Hur tycker du själv att Zenith skiljer sig från det du har gjort tidigare?
– Jag hade en ganska klar idé om vad jag ville att skivan skulle bli redan från början. Det är rätt ovanligt för mig, oftast ”gör de sig själva” så att säga. Men jag är glad över hur nära ursprungsidén jag kom. Däremot vet jag inte än på vilket sätt den är annorlunda, jag håller fortfarande på att “lära känna den”.
Kan du berätta något om hur det gick till när du skrev dina första låtar?
– Jag var 21 när jag började. Just då hade jag ett väldigt överskott av energi och det tog sig uttryck i att skriva låtar men hade nog kunnat leda till nästan vad som helst egentligen. Jag skrev en låt om dagen. För varje försök blev de bättre och bättre.
Videon till “Mountain Time” är inspelad i Lima. Varifrån kommer ditt starka band till Sydamerika?
– Efter att ha spelat ganska mycket i Europa och USA blev jag nyfiken på nya platser. Varje gång jag reste till Sydamerika blev jag både fascinerad och inspirerad. Det fanns så mycket där som jag ville försöka förstå.
Du skriver och spelar in all musik själv. Finns det någon artist du skulle vilka samarbeta med?
– Jag skulle vilja spela in en låt med Siobhan Fahey från Shakespeare’s Sister. Eller kanske bara dricka öl med henne.
Dina texter innehåller ofta (rätt cynisk) humor. Är det ett viktigt inslag i det du gör?
– Ja, humor är en viktig och helande egenskap. Jag skrattar mycket mer än jag gråter.
“1995” är, enligt mitt tycke, en av årets bästa låtar. Varför heter den så?
– 1995 var ett viktigt år i mitt liv, en tid då allt tog en vändning. I världen också. Eftersom det är 20-årsjubileum så kändes det naturligt att se tillbaka på vilka vi var och var vi är på väg.
