Don’t it make you feel real good don’t it? A female for a traffic ticket. Don’t it make you feel good Officer Encinia? You’re a real man now. You just slammed me, knocked my head into the ground. – Sandra Bland
Den 10 juli missade Sandra Bland att blinka när hon bytte fil på en väg i Texas. En dispyt väcktes mellan henne och polismannen. Istället för en enkel böteslapp brottades hon ner på marken för att sedan arresteras. Tre dagar senare hittades hon död i sin fängelsecell.
Många såg igenom lögnen och sociala medier fick göra det som pressen så ofta inte klarar av – att berätta sanningen. Sandra Bland hade fallit offer för den amerikanska polisens hänsynslösa våld mot svarta.
I am scared, scared for myself, for my family, for my brothers & for my sisters. You may see me write on this page or playing music and see me as Blood Orange or Dev Hynes, but I turn the corner and I am just another black man. – Dev Hynes
Musikern Dev Hynes, mer känd som Blood Orange, har alltid talat öppet om den rådande rasismen i USA. I samband med mordet på Sandra Bland skrev han ett rörande uttalande om hur han nu måste frukta för sitt varje gång han går på gatan.
I veckan släppte Blood Orange låten “Sandra’s Smile”, en låt tillägnad Sandra Bland. Det finns musikaliska aspekter som är värda att diskutera, exempelvis Hynes förmåga att i varje låt modernisera 80-talet på ett oklanderligt vis. Men det lämnar vi till ett annat tillfälle. Den här låten är nämligen så mycket mer än en låt. “Sandra’s Smile” är en hyllning till en hjälte som var medveten om sina mänskliga rättigheter och kämpade för dem tills hon berövades livet.
Who taught you to breathe, then took away your speech? – Dev Hynes
När nyheten om Sandra Blands död spreds den 13 juli kände jag en sådan tacksamhet över att bo i ett land där människor inte mister livet på grund av färgen på sin hud. Men inte visste jag att USA låg närmare än vad jag trodde. Förra veckan höggs oskyldiga människor ner på en skola. Ahmed Hassan och Lavin Eskandar miste livet av samma anledning som Sandra Bland.
Det känns så oerhört tungt just nu. Det känns tungt att veta att icke-vita svenskar måste frukta för sitt liv varje gång de går på gatan. Eller ännu värre, när de går i skolkorridorerna. Platsen som ska vara den tryggaste, näst efter hemmet.
Dev Hynes sjunger att han har fått nog. Jag hoppas att fler väljer att göra det. Jag hoppas att vi kan göra musiken till mer än bara försäljningssiffror den här tunga hösten. Jag hoppas att musiken blir en trygghet för alla de som inte längre kan känna sig trygga på Sveriges gator. Och jag hoppas att musiken blir en hyllning till alla de som fått livet berövat och deras mänskliga rättigheter bortglömda.
