Feelium hypnotiserar mig med maffiga beats, orientaliska toner, skimrande kramgoa alster och moderna poplåtar. Allt insvept i melodier och textrader som är stöpta i samma form. Sättet som orden och melodierna flyter in i varandra är en fröjd för örat att höra. Kompositionen är snudd på fenomenal från start till mål. Undantaget ”ZebrazzZ” som fått jobbet som filler. Texterna kan nog för vissa upplevas som grunda, men i min bok gör de ett magnifikt jobb för att få mig som lyssnare att skapa en egna tolkning av låtens innebörd. De skriver en inte på näsan direkt.
Can You Feel It? börjar med ett tillbakalutat sväng i ”Everyone Is Insane”. Den är cool och vacker på samma gång. En elegant operakör och en synthliknande blåssektion kombineras snyggt med det elektroniska. Simon Folgers knorriga röst och Jakob Stensekes ljusa och lena stämma kompletterar varandra ruskigt bra här.
Skulle den tumultartade låten ”KAOZ.DEZTRUKTION” få luft under vingarna skulle den kunna sätta Globen i rullning. Folket skulle gå bananaz bara de fick höra den. En riktig klackarna-i-taket-dänga med tungt gung och charmerande slingor och fraser som kivas med en. Den som kan sitta still under detta kaos är mest troligt både fastkedjad, inlindad i tvångströja och neddrogad med lugnande piller.
En platta utan en flaggviftare som avslutare vore ingen riktig platta, det har Feelium koll på. Med ”Everything Is OK!” tar de med mig på en resa som översköljer mig med känslor. Jag vet inte vad jag ska känna. Ömsom tåras det i ögonen, ömsom ler jag, blundar och drömmer mig bort till en nästan tyngdlös plats i vattenbrynet. Den får mig att tänka på barndomens vänskapsband, nuet och framtiden. En fulländad låt utan krumbukter. Som en av Blurs allra finaste ballader.
Fundamentet i låtarna är pop som vi känner igen den, men de många nyanserna som är hämtade från alla tänkbara musikgrenar gör att Can You Feel It? sprudlar av fräschör. Så här ska nutida pop låta. Det är på vippen att spreta för mycket ibland, men vågskålen tippar sällan över. Plojiga inslag hålls på en tipptoppnivå. När grabbarna går loss rejält ger det redigt med drag under galoscherna och när de taggar ner en gnutta är det som att de lindar in en i en mjuk och murrig pläd och försäkrar en om att allt är ok och att ännu en vacker dag kommer gry. Vad det lider.
[Egenutgivning, 29 oktober]
