Skivrunda med Amanda Werne

Amanda Werne har på några år etablerat sig som en av Göteborgs mest profilstarka musiker. Orsakerna är många, men det går inte att bortse från ett liveschema som spränger alla gränser – scenen är mer hemma än borta. Att uppleva Slowgold är således som att hamna i Amandas vardagsrum. Daniel Andersson stämmer träff för att bläddra bland skivor.

Jag möter upp Amanda på Music Lovers Records i centrala Göteborg för att prata om musik, skivomslag och kommande albumet. Det vilar en trygghet över hennes person, utstrålningen är positiv och det är helt naturligt med tanke på framgångsåret 2015. Västkusten håller på att bli ett nummer för litet.

Slowgold – med Amanda som enda fasta medlem – har höjt sig över mängden. Tidigare under året släpptes hyllade fullängdaren Stjärnfall och i somras avrundades Way Out West på ett storstilat sätt. Konfettiregn i guld kunde inte symbolisera detta bättre. Uppföljaren Glömska ges ut i slutet av november och Sonics PM Jönsson recenserar skivan genom att konstatera att Slowgold går från klarhet till klarhet. Det är bara att hålla med.

– Jag köper en hel del skivor, men mitt hem kan inte att jämföras med exempelvis Kaj på Gaphals. Han har skivor överallt, det är typ gångar mellan travarna, skrattar Amanda.

”Han har skivor överallt, det är typ gångar mellan travarna”

Amanda berättar med värme, men beskrivningen säger ganska mycket om människorna som driver dessa mindre skivetiketter. Det är eldsjälar som lever sin musik och detsamma gäller Amanda.

Jag frågar Kaj Sivervik som ger ut Slowgolds skivor, vad som gör henne speciell. Enligt honom skapar Amanda en närhet mellan sig själv och lyssnaren, både live och på skiva. Kaj förklarar att det är något magiskt att se henne på scen, att hennes mörka känslor som kommer till uttryck i musiken, blandas med hennes genuina Göteborgspersonlighet.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Amanda andas musik. Och det är förmodligen en av anledningarna till hennes fullspäckade spelschema och hon skakar på huvudet när jag frågor om musiken kan ta för mycket plats. Ett sätt att få utlopp för sitt musikintresse är att botanisera bland begagnade vinylskivor.

– Jag är en samlare, men det handlar inte bara om skivor. Jag samlar bland annat på serietidningar och instrument. Om jag hade haft mer pengar, så hade jag köpt fler gitarrer. Det kan inte bli för mycket. Jag är en skrotsamlare, samlar på konstiga grejer. Växter. Men jag älskar att gå i skivaffärer.

”Om jag hade haft mer pengar, så hade jag köpt fler gitarrer. Det kan inte bli för mycket”

Amanda påstår att hon inte har de rätta skivbläddrarfingrarna, att hon kan missa viktiga album och att det finns risk för slentrianbläddrande. Får ändå uppfattningen att detta inte är första gången Music Lovers Records har Amanda som besökare. Hon skiner upp när hon får syn på soundtracket till legendariska tv-serien Twin Peaks.

– Jag har den här skivan, men det är ett hack på en av låtarna. Den ska jag ha.

Nästa skiva som väcker Amanda uppmärksamhet är Blå Tågets femte album Slowfox från 1974. Bandets sista skiva innan de splittrades (två år innan tvingades de byta namn från Gunder Hägg).

Det är ingen hemlighet att Slowgold influerats av svenskt 70-tal. Jag hävdar att skivomslaget till Slowfox präglas av ett svenskt uttryck som bara kan ha producerats under denna period, men Amanda kontrar med att Neil Youngs Zuma har en liknande känsla. Kanadensaren är en stor inspirationskälla som ofta kommer på tal.

Hur låter Glömska? Har du hittat några nya infallsvinklar?

– Det blir inte samma som Stjärnfall. Skivan har en liknande känsla eftersom det är mina låtar, men sången har mycket mer plats, ligger längre fram. Jag spelar mer på detta album, på förra spelade jag lite orgel och elgitarr. Hade med två andra elgitarrister, men nu har jag mer ansvar. Per Svensson och John Essing med på hälften av låtarna och det är riktigt kul.

Sistnämnde är främst känd från Bob Hund, medan förstnämnde är en framgångsrik ljud- och bildkonstnär. Amanda målar upp ett samarbete som bygger mycket på glädje och jag får en känsla av improvisation. Hon berättar dock att det är nervöst att ta in personer utifrån som ska ha åsikter om musiken, när slutordet ändå ligger hos henne själv. Jag kan förstå problematiken med att ha en bestämmande roll i en situation där motparten har mycket erfarenhet.

Du nämner orgel. Vad är det som gör orgeln speciell? Har nämligen pratat med många musiker det senaste som pratar sig varma om detta instrument. 

– Orgeln är mitt nya favoritinstrument. Jag har fått en möbelorgel av en kompis, men den väger lika mycket som ett piano. Ska bara hämta den. Det är väldigt mycket orgel på nästa skiva. Anna von Hausswolff använder orgel på ett grymt sätt. Hon använder instrumentet på ett stort sätt, medan jag skapar melodier. Inte lika kyrkligt.

Jag får en känsla av att Amanda kan prata om instrument i timmar. Hon har så mycket att berätta.

– Ett annat favoritinstrument är charango som är ett chilenskt stränginstrument som enligt traditionen ska vara gjort av skalet från ett bältdjur. Musiken blir glittrande och jag har med charango på en av de nya låtarna.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Vi snöar in på John Holms Lagt Kort Ligger. Personligen tog jag tidigt intryck av skivomslaget som stilmässigt påminner om David Bowies Ziggy Stardust And The Spiders From Mars. Ett betydande album under min uppväxt. Amanda förklarar att denna skiva är svensk rock i sitt esse, det är inte proggrock, utan rock. Skivan består av genuina låtar som sätter sig. Vi kommer överens om att Holms röst är utomjordisk.

För ett par veckor sedan släpptes Slowgolds EP II, som kan liknas vid en teaser inför kommande albumet. Många av dagens artister ger en teaser på 15 sek, men Amanda spelar in en femspårs-EP. Ett bevis på stort självförtroende och en inspiration som bara ger och ger. Aktuella singeln ”Brinna Långsamt” skapar dessutom samma känsla som Neil Young förmedlade i början av 70-talet. Lågmäld musik med stark närvaro. Det är som sagt svårt att undvika Young.

EP:n pryds av ett drömskt foto av Amanda och detsamma gäller Glömska. Ett sätt att förtydliga att musiken är ett soloprojekt och inte format av ett band. Hon påpekar dock att samarbete är nödvändigt, men det behöver inte ske med samma personer.

– Det är lite speciellt att ha sitt eget ansikte på skivomslaget. Detta är kanske att gå till överdrift, men ett stort antal av vinylerna kommer att vara guldfärgade, småler Amanda. Skivomslag har dock varit lågprioritet, även om man har en känsla under arbetets gång. Sedan tar det alltid längre tid än vad man förväntat sig. Ett problem är att andra ska förstå vad man menar, bilden i huvudet är inte alltid lätt att förklara. Det gäller att vara tydlig.

”Det är speciellt att ha sitt eget ansikte på skivomslaget”

Amanda berättar att det är hennes mormor som målat skivomslaget till Stjärnfall, men det gäller även den utlovade vinylen som samlar hennes båda EP-skivor. Vi avrundar vårt möte med att önska varandra lycka till i framtiden.

Det råder ingen tvekan om att Amanda har möjligheterna att bli en av Sveriges mest profilstarka musiker. Det stora genomslaget beror nog mer på kommande trender och tillfälligheter. Kvalitén är bra nog.

Glömska släpps den 20 november på Gaphals. Missa inte Slowgolds spelning på HYMNs och Lazy Octopus liveklubb på Melodybox i Stockholm på fredag.